KYRKOVALET 2017. Mohamed Omar är en före detta radikal islamist som numera har ändrat åsikt och kallar sig Anti-kalifen. Nedan skriver han på sin blogg om Kyrkovalet 2017. 

Nu röstar jag i kyrkovalet. Det blir SD! pic.twitter.com/rW4TaW0n4b

— Eddie (@Gravdyrkare) September 7, 2017

Svenska kyrkan förlorar tusentals medlemmar varje månad. Inget ser ut att kunna hejda tappet. Förr var det icke-troende som lämnade, sedan ett tag tillbaka lämnar även troende eftersom man anser att kyrkan inte längre står för traditionell kristen tro.

Jag förstår att kristna, människor som tar sin tro på allvar, lämnar kyrkan. Men jag tycker inte att de gör rätt. De bör stanna och försöka påverka. Det är ju deras kyrka, den grundades av kristna som tog sin tro på allvar. De som byggde upp kyrkan i Sverige offrade mycket, till och med sina liv. Det känns inte rätt att den ska lekas sönder.

För mig är det inte tron som är grejen. Jag är visserligen döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan. Som barn gick jag i kyrkan på söndagar. Sedan blev jag muslim. Varför och hur är en lång historia. Jag var muslim i många år, jag tvivlade, sökte, studerade och kämpade inom islam. Sedan lämnade jag. Idag har jag ingen tro.

Men som svensk är jag sympatiskt inställd till Svenska kyrkan. Den bär på en stor del av vårt kulturarv. Jag tycker om att gå till kyrkan för att fira lucia, jul och andra högtider. Det gjorde jag även ibland då jag var muslim. Jag var ju svensk och hade en kristen kulturbakgrund. Jag gick på midnattsmässa i Domkyrkan i Uppsala. På konserter också.

Jag försökte alltid försona islam med min svenska kultur och överbrygga skillnader. Jag såg det svenska utifrån och längtade tillbaka. Men det var svårt. De flesta muslimer jag mötte var inte intresserade eller negativt inställda. Att fira jul är haram, sa de. Det fanns kurdiska islamiska föreningar, somaliska och bosniska, men ingen svensk. Det går inte att förena islam med svensk kultur. Man måste välja. Jag valde att bli svensk.

Ja, visst låter det töntigt! Vi har fått lära sig att det svenska är töntigt och allt utländskt är häftigt. Men det är struntprat och bara att skaka av sig. Vi har många stora, svenska poeter att vara stolta över som Bellman, Fröding och Evert Taube. Vi har ingen anledning att skämmas, vi är ett litet folk med ett stort språk!

För mig är psalmerna poesi. Mässan är ett skådespel. När jag hör prästen uttala nattvardens inledande ord, ”Den natt då han blev förrådd”, blir jag alltid berörd. Det är starka ord och en stark berättelse. Gud kommer till världen som en människa, han blir hånad, förråds och dör för oss. Men är det sant? Jag tror inte det.

Sommaren 2016 gick jag med i kyrkan igen. För att jag vill ha kyrkan där, jag vill kunna gå dit och höra psalmerna, fira jul och lucia, och känna att det där magiska rör vid mitt hjärta. Berättelsen om Jesus i stallet, Josef och Maria och änglarna. Då blir jag själv som ett barn igen.

Men det finns folk i kyrkan som vill förstöra denna upplevelse. Det har hänt att jag besökt Domkyrkan för en stunds meditation och funnit att någon ställt in skrot och skräp där. Det skulle tydligen föreställa konst.

Det har hänt att man skulle fira lucia i Domkyrkan, men allt blev förstört av att någon hoppade in och rappade. Det var många som blev besvikna och ledsna den dagen. Någon kanske hade tagit med en turist för att visa hur vi firar lucia i Sverige och så får de uppleva detta.

Rap behöver inte vara dåligt. Jag är själv inte förtjust i det, men det finns säkert god rap. Dock hör det inte hemma i luciafirandet. Då blir det någonting annat. Inte det människor förväntade sig.

Eftersom jag nu är medlem i kyrkan kunde jag rösta i kyrkovalet den 17 september 2017. Jag förtidsröstade idag den 7 september. Jag lade min röst på Sverigedemokraterna. För att de vill att kyrkan ska bevara och hålla levande våra traditioner. Att det ska vara värdigt och vackert. De vill inte att någon så kallad ”konstnär” skräpar ner kyrkan. De vill heller inte att rappare ska förstöra luciafirandet.

Jag minns en gång under min islamiska tid. Vi hade en dialog i Missionskyrkan i Uppsala. Muslimerna ville dock inte lära sig något, bara predika islams förträfflighet. När det var dags för bön fick vi muslimer gå in i ett mindre rum och be. Men först täcktes krucifixet över med en jacka. Jag undrar: om kristna gäster i moskén skulle vilja be, skulle muslimerna gå med på att täcka över skriften ”och Muhammed är hans profet”? Eller låta de kristna männen och kvinnorna fira gudstjänst tillsammans. Tveksamt.

Muslimer kanske inte ens behöver täcka över krucifix i framtiden. Prästerna kan ta bort dem åt dem. Eva Brunne, biskop i Stockholms stift, föreslog ju att man skulle ta bort ett krucifix från Sjömanskyrkan i Stockholm och ersätta det med en pil som visade riktningen mot Mecka.

I Gävle ville Svenska kyrkan samarbeta med moskén. Det gick till så att muslimer fick komma till kyrkan för att berätta om islam och läsa ur Koranen, men de kristna fick inte läsa ur evangeliet för muslimerna i moskén.

Tycker det är märkligt att de kristna ska ha så dåligt självförtroende i dialogen med muslimer när den kristna tron är så mycket bättre! Jesus blev korsfäst för att, som de kristna tror, rädda andra människor. Men Muhammed korsfäste andra människor! Det är en oerhörd stor skillnad mellan Jesus och Muhammed, och därmed också mellan kristendomen och islam.

Jag röstade på SD i kyrkovalet 2017, gör det du med!

Mohamed Omar