I går vid Diamond League mötet i Zürich gick de två tävlande Mo Farah (vinnare av 5000 m) och Mutaz Essa Barshim (vinnare av höjdhopp) ner på knä och bad mot Mecka. Varför inte direkt en hitlerhälsning, det skulle vara mindre provocerande, mindre kränkande.
Vi vet alla vid det här laget att islam’s brutalitet, öveträffar nazismen’s (som idag är ~ uträknad, åtminstone för tillfället) och t.o.m kommunismen’s (i antalet mördade oskyldiga och i metoderna som användes för att ta deras liv).
Var är allas vår upprördhet?
P.S.
Hittade ingen bild men detta omnämns bl.a. i denna artikel:
”Farah was joined after his race by high jump world champion Mutaz Essa Barshim to kneel in prayer on the track.”
Sport och idrott vad är det? Fusk, fusk, fusk ohederliga tjutande idrottare där man kommit på dem att vara dopade ”ceratet jag använde hade dopningsmedel, hade ingen aning, buh buh gråt i stora floder. Idrott har tyvärr inget värde att titta, lyssna på
Brukade titta en hel del på galor, SM, VM, OS men men inte längre.
Idrottare som ska vara svenska men inte har någon förankring i vårt land och behöver tolk och vi ska tydligen tvingas gilla och hylla dem, nej nej.
Det är mycket av kyssande av friidrottsbanor nu för tiden, vid de stora galorna.
Varför ???
De kränktas religion hedras???
Hijab och burka är att jämnställa med nazisterna’s armbindlar.
En extremt osmaklig och i samtliga avseenden olämplig åtbörd i idrottssammanhang. Emellertid är vi på det klara med det påtagligt bristande omdöme de koranförslavade aktörerna ständigt gör sig bemärkta för och vilket omvärlden förutsätts acceptera.
Samtidigt slår man metodiskt ned på den arme fan som dristar sig till att bära ett diskret kors í halskedjan, samt påpekar att denna kristenhetens symbol kan ha en kränkande inverkan på de som försvurit sig åt mörksens makter.
Proportioner, rim och reson? Glöm det!
Andreas.