Under veckan som gått har en stor turnering i beachvolley arrangerats på stadens torg.

Jag blev mycket positivt överraskad av detta första besök möte med denna sport. Roligt spel, fullsatta läktare, härlig inramning, mycket glädje och oerhört publikvänligt. Fredagen bjöd dessutom på ett härligt sommarväder med en temperatur på 24-25°. Sällan har dock kulturkrockarna varit så påtagliga som under dessa dagar.

Beachvolley bjuder på vältränade kroppar i minimal klädsel. Jag vill inte tro att åskådarna var där p.g.a. detta, utan för spelets och inramningens skull. För er som aldrig sett sporten kan jag visa denna bild (denna och övriga bilder är inte från den aktuella tävlingen).

Många av stan asylsökande män och ungdomar satt på läktaren. Jag vet inte vad de sa till varandra och vad deras leende läppar berodde på, men jag förutsätter att det var sporten som sådan de kommenterade. De var förvisso inte lika pratglada under herrarnas matcher, men de satt kvar på läktaren även under merparten av deras matcher.

På läktaren satt också en kvinna med tre barn. Jag förmodar att hennes ursprung finns i Somalia, ty hon var klädd så här i sommarvärmen.

Det var många kvinnliga åskådare på plats, nästan samtliga klädda som man förväntar sig att kvinnor i Sverige är klädda under varma sommardagar. Många klänningar, kjolar, kortbyxor, linnen, kortärmade t-shirts och en o annan bikiniöverdel.

Den unga kvinnan i chador verkade uppriktigt intresserad av det spel som försiggick på planen nedanför. Personligen tror jag att hon gärna skulle vilja prova på och varför skulle hon inte? Fast här sätter religionen stopp. Jag tror inte den och de muslimska männen i hennes bekantskapskrets skulle acceptera den klädsel som kvinnorna på bilden överst och tjejerna som spelade på planen i stan bar. Kulturkrock!

Än värre var det att se ut över torget och de som passerade. Det var många ”nya svenskar” som promenerade förbi denna fredag när det slogs värmerekord i stan. Bland dessa fanns många män med sitt ursprung i Mellanöstern, som tillsammans med sina fruar (förmodar jag) spatserade förbi. Här var intresset för spelet och inramningen minimal. Det verkade närmast fnysa över den senare och såg ut att känna äckel över den klädsel de kvinnliga deltagarna hade på sig. Annat än de ensamma män och ungdomar med rötterna i samma område som satt på läktaren och kommenterade med leende läppar.

Männen som passerade med inte så muntra miner var klädda som män förväntas vara klädda i Sverige under varma sommardagar. Kortärmade skjortor, t-shirts och en o annan kortbyxa. Kvinnorna i deras sällskap var däremot klädda så här i sommarvärmen.

Japp, förutom att vara draperade i dessa fula huvudbonader bar de långa rockar som täckte deras kroppar från hals till vader och under såg man att de bar långbyxor. Kulturkrock!

Jag tror inte en sekund på att kvinnor som är klädda som på de två bilder ovan har något större intresse av att integrera sig i ett modernt västerländsk samhälle som Sverige och framför allt tror jag inte att deras män tillåter det. Religionen och männens makt sätter stopp för detta.

Huruvida de tänker börja arbeta och försörja sig själva, återstår att se. Personligen tror jag att den viljan är minimal, precis som beachvolleyspelares klädsel.

Ha då i åtanke att den snabbast växande gruppen i Sverige består av kvinnor som tvingas att klä sig som ovan, även under de riktigt varma sommardagarna. Tyvärr misstänker jag att kulturkrockarna kommer att eskalera framöver och bli mer påtagliga i vårt samhälle och tillslut är de så många att det svenska samhället kapitulerar för deras krav. Denna grupp är som bekant på väg att bli en mycket viktig väljargrupp för svenska partier.