Det är hög tid att vi i regnbågens färger skrotar myten om västs förkastlighet.

Så avslutas en ledartext i lokaltidningen. Om svenska medier tagit in sommarjobbare som inte informerats om tidningarnas policy eller om vi kan skönja en viss återgång till verkligheten, vet de förstås bara själva. Meningen ovan är hur som helst en beskrivning av sakens tillstånd.

Vi vet hur man från vänsterns sida ständigt anklagar västvärlden för all ondska och hur vita människor utmålas som rasister, intoleranta och förtryckande. HBTQ-världen är givetvis inget undantag. Det är vita människor, i synnerhet vita män, som är det absolut största hotet mot den värld där homosexuella och transsexuella lever i.

Därför är lokaltidningens ledartext ganska upplyftande och fri från den kollektiva skuld som man från vänsterkanten klistrar på den moderna västvärlden.

I Östeuropa där kommunismen frodades till långt in på 80-talet ser man fortfarande på homosexuella med onda ögon. I Afrika, Mellanöstern och delar av Asien bestraffas man som HBTQ-person, i bästa fall med fängelse, i värsta fall med döden. Fast det berör förvisso inte vänstern som ständigt anklagar väst för all ondska som drabbar världen och i synnerhet den där HBTQ-rörelsen rör sig.

”Däremot talar statistiken sitt klara språk, HBTQ-personer har fler rättigheter i väst än någon annanstans i världen”

Så står det i lokaltidningens text och låt oss då se. Den här bilden från den respekterade nyhetstidningen The Economist är förvisso från 2013, men situationen har knappast förändrats och säger allt (klicka för större bild).

Sanningen är ibland skrämmande för människor på vänsterkanten. När hörde ni senast Jonas Gardell och andra HBTQ-personer angripa islam och de regeringar i Afrika och Mellanöstern där HBTQ-personer fängslas och dödas? Det finns undantag, som Alexander Bard, men undantagen är få, mycket få.

Har ni bevittnat Pride-parader? Kan ni ärligt säga att ni har kunnat räkna antalet slöjbärande kvinnor och pyjamasklädda, skäggiga män på fler än händernas tio fingrar bland deltagarna? Har ni någonsin hört/sett/läst någon svensk journalist ställa frågan till imamer eller muslimer på gatan om hur de ser på HBTQ?

Har ni hört Gudrun Schyman och andra politiker som struttar runt i Pride-parader anklaga regimer som hotar HBTQ-världen eller förundras över att förortens invånare är ett sånt sällsynt inslag i både parader och debatter?

Jag avslutar inlägget med avslutningsorden i ledaren och med dessa ord retar vi upp hela vänsterkanten, inklusive de som befinner sig i HBTQ-sfären.

”Jämställdhet och homosexualitet är som mest accepterat i väst (och framför allt i Norden). Människor som söker en bättre framtid söker sig till Europa och Nordamerika. Det är i den västerländska friheten som vi mår bra. Hade Pride kunnat existera utan våra västerländska, liberala värderingar? Troligen inte. Det är hög tid att vi i regnbågens färger skrotar myten om västs förkastlighet”

Lokaltidningens ledartext finns bakom en betalvägg, men den är så uppfriskande att ni får läsa den här.