De flesta i min omgivning tycker att jag är en pessimist.
Men samma personer säger en annan dag att de inte orkar tänka på eller befatta sig med de samhällsproblem som kommer på tal för då säger de att de mår dåligt och att de därför inte orkar bry sig.
Ibland hör jag, kasta inte bort din tid med att blogga etc. utan sporta eller läs en kul bok. Mitt svar kan då bli:
Varför tycker du att det är mindre eller inte viktigt vad jag gör resp. just gjorde (istället för att sporta eller läsa en kul bok)?
Hur kan du bedöma något du inte känner till eller ens vill befatta dig med?
Vad vi gör eller inte gör, respektive vad vi gjorde och inte gjorde avgör vad vi (inte) upplevt, nu upplever och kommer att uppleva.
P.S.
Situation idag i Sverige och många andra västländer är ytterst allvarlig.
Vem kan idag med gott samvete förneka detta, de terror attacker och grova sexuella övergrepp som skett/sker är bara två av ett otal stora och växande ”importerade” problem.
Det är upp till oss alla att senast nu göra ett val, vill vi se ännu mer av Sharia i västvärlden, ja eller nej, tystnad betyder samtycke/ja.
Om svaret är nej, krävs engagemang och kamp för det kommer inte att ske utan ansträngning.
Att i detta läge spela ovetande eller bagatellisera det hela resp. att inte ställa sig på offrens sida är förkastligt.
Det är vår plikt att stå upp för det jag hoppas vi alla älskar: fred och frihet, inte minst för våra barn och framtida generationers skull.
Vi hade turen att födas i en tid av fred och välstånd, vi är skyldiga att ge så mycket som möjligt av det vidare.
Våra barn och framtida generationer skall inte bara behöva ta över spillror av detta och dessutom behöva betala våra pesnioner (för det allra mesta av det vi har betalat in har det redan satts sprätt på).
Ett samhälle, en kultur, som inte ens kan skydda sina barn har ingen framtid och inte heller ett nu.
[…] https://petterssonsblogg.se/2017/07/25/motsagelsefulla-yttringar-etc/ […]
Väl skrivet!
Det ligger nära till hands att ponera att medvetenheten om den allt annat än vackra verklighet vi alla förr eller senare tvingas bearbeta, är en process man som vuxen måste lära sig gå igenom.
Detta eldprov ställer den icke sällan enligt hävd och tradition tankemässigt late svensken inför helt nya problemställningar, vars komplexitet och gravallvar initialt kan knäcka den som inte välsignats med ett stabilt psyke.
Emellertid är det så väl inrättat att människan har en förmåga att vänja sig vid det mesta, och den växande insikten och mentala beredskapen ger med tiden den styrka som krävs för att förmå hantera det faktum att politikernas sensationella respektlöshet och svek mot folket är fullständigt.
Avslutningsvis kan nämnas att gemene man i regel har en mycket begränsad vetskap om vidden av makthavarnas samhällsfarliga agerande, och där det horribla hyckleri varmed deras minutiöst välregisserade och duperande teaterföreställningar framförs, alltför sällan genomskådas av ett otränat öga.
Andreas.
Behold! The Amazing Andreas has arrived. 🙂
Nu ska jag meditera.
Jag har varit pessimist sen mitten av 1970 talet när jag förstod att det kommer att gå åt helvete med Sverige. På den tiden var VI inte många. Jag får det bekräftat varje dag att jag var helt rätt ute.
Jag förstod vad det skulle barka hän under 80-talet, då mängder av migranter kom från i första hand Iran och Irak.
Från Iran kom ungefär lika många pro som contra Khomeini för de verkade jämnstarka när de bekrigade varandra på studentområdet Lappkärrsberget i Stockholm. Husväggarna var översållade med propagandaaffischer, de slogs och minst ett mordfall resulterade när personer ur den enda gruppen stormade ett av den andra gruppen (i en studentlägenhet) inrättat tryckeri.
…ena gruppen…
Hej Pettersson.
Har själv hållit på med politik till och från i 47 år, deltid, fritid m.m. Det är många som klagat och sagt att politik är det tråkigaste som finns. Men så fort samtalen kommer igång så landar det ofrånkomligt i problem eller åsikter, bl.a. att politiker är så dåliga. Då påminner jag dem om att det är kanske dags för dem att börja engagera sig i frågor som berör dem. Lokala frågor är lätt att knyta an till.
Men det är så att den representativa parlamentarismen är dåligt eftersom det förslöar människor och gör att de känner sig maktlösa.Yrkespolitiker får ofrånkomligt en distans till vardagen för gemene man. Dagens politik, förutom invandringen, är inte tillräckligt polariserad för att vilja lösa problem som fattigdom bland pensionärer m.m.
Om vi skulle ha folkomröstningar gällande avgörande frågor om samhällets framtid, skulle det väcka intresse hos flera människor som skulle få en inblick i hur det fungerar.
Felet med dagens majoritet är att de följer trender utan att tänka eller bry sig.
Undrar vad de tycker och tänker när de vaknar till en verklighet med sharia-lagar och en ofrihet de aldrig upplevt tidigare.
För sent skall syndaren vakna!
Arme Pettersson, omgiven av svagbegåvna… ;)))
resp. av ignoranta personer och/eller egoister