INVANDRARVÅLD. I torsdagskväll avrättades en ung man med 20 skott i huvudet och bröst i Vårbergs centrum söder om Stockholm. Den dödade var denna gång en svensk med namnet Lukas Pettersson, född 1995.  

På Facebook finns nedanstående rader om händelsen skrivna av Kristoffer Synnelius 

– Kommer hem sent från jobbet och möts av en förtvivlad folkmassa och polisavspärrningar. En man ligger skjuten på marken utanför mitt hus. Två poliser sitter och pumpar våldsamt på hans bröst medan människorna framför avspärrningen står och skriker i panik att dom bara pumpar ut hans blod istället för att rädda honom. Jag kan inget om HLR men spontant tänker jag att man borde försöka stoppa blödningen.

Oavsett så fortsätter polisen pumpa för fullt. En gråtande ung man som stått bredvid honom när hans kompis skjöts ber mig filma hur dom pumpar honom, så jag filmar samt dokumenterar tiden när ambulansen väl kommer. Folk skriker att det snart gått en timme utan ambulans och att polisen har pumpat honom hela tiden. Tillslut kommer ambulansen. Dom tar bara en snabb koll och hämtar liksäcken.

Den döda killens föräldrar kommer rusande och får inte gå fram till kroppen. Människor skriker att det är polisen som dödat honom med sin HLR. Den gråtande unga mannen skriker att han hade puls innan polisen tog över. En annan kille skriker ”TIO POLISBILAR PÅ TIO MINUTER OCH EN AMBULANS PÅ EN TIMME!?!”.
Och folk undrar varför frustrationen växer i föroterna.

Man undrar hur prioriteringen ser ut när pikéer och helikoptrar prioriteras över en ambulans när någon blir skjuten.
Och någonstans här i texten kommer flera som läser pausa i en skeptisk min och tänka något om min ’naivitet’ och ’någonting, någonting, det skjuts ju faktiskt där ute’.
Hört dom ’nyktra’ kommentarerna så många gånger förut.
Ja, det förekommer, men det är inte vilda västern. En upprörd folkmassa, flertalet av dom hans kriminella vänner, som i desperation nästan i kör skriker att polisen håller på att döda honom, och ändå respekterar samtliga polisavspärrningen. I vilket annat land är det definitionen av en ’no go zone’ dit man inte ens kan hålla en adekvat ambulansutryckning?

Oavsett är samhället fortfarande skyldigt oss som bor här att få ta del av det mest yttersta skyddsnätet vi har om något händer, att kunna få ringa en ambulans. Men här ute ska männsikor ställas till svars innan dom ges hjälp. Det är en tanke som genomsyrar allt; 112:s prioriterande, polisens agerande, den ovan beskrivda föreställda reaktionen, och den här jävla nollan till Aftonbladetjournalist, P-O Sännås, till höger i bild.
Sekunden jag såg honom gled jag respektfullt upp bredvid och frågade ursäktande om han var journalist. ”Ja. Aftonbladet.” svarade han. Jag sa ”jag har en del information..” Han gick ifrån mig innan jag hann avsluta meningen. Jag väntar någon minut medan han går runt och fotar eftersom jag utgår från att han är stressad och inte uppfattade vad jag sa. Jag går fram igen och ursäktar mig och säger ”jag har lite information som jag tror skulle vara vikti..”,
”JAAA! Sluta tjata!!” svarar han med ett föraktfullt ansiktsuttryck.
Jag blir helt paff och försöker formulera om mig, men får samma aggressiva respons och sen fortsätter han att behandla mig och alla andra som luft. Jag lackar tillbaka och ryter till och frågar om han undrar varför hans yrkeskår känner sig så ovälkommen i förorterna.

Ovanför P-Os vänstra axel i bild står den döda killens familj, bakom mig står hans vän och gråter hysteriskt. Och mitt emellan allt det här glider en representant för Aftonblandet runt och behandlar människor som skit.
Det är svårt att förklara för någon som inte är här vilket tungt täcke som ligger över en plats när något sånt här precis har hänt, i skrivande stund hör jag en ung tjej börja skrika hysteriskt och brista ut i gråt genom min öppna balkongdörr, främande människor förenades i sorg, t.o.m polisen var någorlunda berörd, men P-O Sännås hade inte en uns respekt för någon.

En tragedi inträffar i förorten, och det första som händer är att tre av dom viktigaste funktionerna i samhället, Polis, akutsjukvård och Press, samtliga sviker.

Kristoffer Synnelius