Det byggs som aldrig förr, men ändå räcker inte bostäderna till alla.

I kommun efter kommun byggs nya bostäder och nya bostadsområden växer upp. Så också i vår. Jag hade gärna velat publicera detta i lokaltidningen, men vet att delar av texten är för känsliga för läsarna att ta del av. Där av blir det en något längre text här istället.

Behovet av bostäder är stort, men också intresset av att locka till sig nya invånare. Det kan vara bra och givetvis är en befolkningsökning att föredra framför en befolkningsminskning. Det gäller dock att de nya invånarna är skattebetalande och inte bidragsberoende sådana. Effekten om så inte är fallet kan bli förödande.

Just nu lever vi en bubbla, där det är fördelaktigt att bygga, där behovet av nya bostäder är stort, där räntorna är låga och där vi just nu befinner oss i en högkonjunktur av sällan skådat slag. Dessutom finansieras kommunerna för sina kostnader efter 2015 års asylkaos.

Fast en bubbla spricker lätt och då sker det ofta med en knall. 2018 har staten slutat att skjuta till kommunerna för 2015 års asylkaos och då är det de själva som får stå för hela kalaset med allt vad det innebär. Efter en högkonjunktur kommer en lågkonjunktur och frågan är inte om den kommer, utan när. Räntorna kommer att stiga och i.o.m. detta blir det inte lika gynnsamt för byggbolag, bostadsbolag och bostadsbehövande.

Vi har sett det förut och i grannkommunen där man rev ett stort antal bostäder under förra krisen, talas det nu åter vitt och brett om nya bostäder och bostadsområden.

Det finns också andra aspekter på detta med bostäder och längtan efter nya skattebetalare. Vi ser det inte minst i vår kommun. För varje nytt bostadsområde som byggs, kryper man närmare välkända turistattraktioner och välbesökta naturområden. Vi har redan sett hur delar av den långa och populära Sörmlandsleden fått ge efter till förmån för välbeställda medborgare som vill kunna se vatten från tomten. Det finns också en landsbygd som i decennier fått se skolor läggas ned, butiker slås igen, arbetstillfällen försvinna och kommunikationer försämras. Av detta har också befolkningsutvecklingen stannat av och på sina håll minskat. Allt ska ske i centralorten och dess närhet. Landsbygden är som blindtarmen för våra politiker. Alla vet att den finns där, men ingen vill egentligen ha den.

En annan aspekt med mindre städer som växer stort, är att småstadscharmen som lockat många försvinner. När äldre och charmiga bostäder rivs och ersätts av nya och moderna komplex, försvinner det charmiga som de facto lockat människor till den lilla staden. Där asfalt och betong ersätter gräs och buskar, är man snart förvillande lik vilken storstadsförort som helst och varför ska då storstadsbor lockas att installera sig i dessa mindre städer?

Med en ökad befolkning följer också andra mindre roliga baksidor. Ju större städerna blir, ju fler av samhällets mörka sidor lockas att dra sig dit. Där människor finns, finns pengar att tjäna och inte minst då på de förtjänster som kallas ljusskygga.

Sverige ska växa, men inte så fort som nu skett, sker och väntas ske. Städer ska öka och inte minska sina befolkningar, men inte på bekostnad av landsbygden och de grönområden som är så viktiga för människors välmående.

Lagom är bäst och det gäller bostadsbyggandet och befolkningsökningen. Är allt lagom uppbyggt blir inte fallet lika hårt när bubblan väl spricker.

De här frågorna med landsbygdens förfall och kommunernas förmåga att bygga bort all charm och alla gröna ytor intresserar mig. För exakt två månader sedan skickade jag därför ett mejl till samtliga gruppledare för riksdagspartierna i kommunen. Jag ställde den enkla frågan om hur partierna lokalt ser på utvecklingen och kommunens uppenbart genuina ointresse för landsbygden och framtidens satsningar.

Två månader sedan och bara två av de åtta tillfrågade har bemödat sig med att svara. Det är Moderaternas och Kristdemokraternas gruppledare. Från de övriga har det varit tyst och det tänker jag ta med mig till valrörelsen när jag tänker befinna mig bland valstugorna och ställa frågor, om bl.a. kommunpolitikernas syn på landsbygden i vår lilla del av Sverige.