Igår kväll framträdde miljöpartisten Nils Karlsson i Aktuellt och berättade om orsakerna till att han hoppar av som kommunalråd i Malmö.

Han gjorde ett bra framträdande och förklarade på ett ärligt och förståeligt sätt varför han väljer att lämna kommunpolitiken. Han var heller inte blyg när han redogjorde för att Sverigedemokratiska kommunpolitiker är de som utsatts värst för det hat och de hot som möter politiker.

Människor som förespråkar hot och hat är egentligen de stora förlorarna, även om samhället som sådant och demokratins grundpelare står på förlorarnas sida. Att argumentera i ord är en viktig faktor i en sann demokrati och oavsett om du är politiker, journalist eller skribent i alternativa medier har du och ska du ha din rätt till dina egna åsikter. Att hotas och hatas för sin åsikt skull kan inte och ska aldrig accepteras.

Gränsen mellan hat och åsikt är dock väldigt flytande. När övergår en personlig åsikt till att bli ett hatfullt inlägg? Var går gränsen mellan ett granskande reportage och ytterligare ett inslag i debatten om rasism? Vem har och ska ha rätten att utsätta människor för sådant man själv inte accepterar att bli utsatt för?

Frågorna är många, men jag är inte säker på att svaren som getts skapat någon harmoni. Det jag är säker på är att alla har rätt till sin åsikt, rätt att framföra den i ord och skrift utan att bemötas med hat, bara argumentation. Lika säker är jag på att ingen ska ha rätt att hota eller hata p.g.a. andras åsikter, oavsett vem du är och var du står.