Finland var som känt en del av Sverige fram till år 1809, då Finland förlorades i ett krig och blev en del av Ryssland.

Finland hade även efter 1809 en omfattande autonomi med egen lagstiftning (1734 års lag ärvd av Sverige), egen valuta, egna frimärken, egna språk (finska och svenska), egna tjänstemän osv.

Men allt eftersom oron ökade i Ryssland, ville man ”förenhetliga det ryska riket” och därför gavs Februarimanifestet 1899 av den ryske tsaren.  Läs mera på Wikipedia här

Februarimanifestet innebar att hela autonomin skulle bort – den egna valutan, de egna frimärkena, den egna lagstiftningen osv. Detta ledde också bl.a. till en omfattande censur av alla texter som var ”fientliga mot Ryssland”, förbud mot demonstrationer,  föreningar avslutades, oliktänkare censurerades, åtalades och t.o.m. fängslades. Listan kan göras lång. Alla skulle tycka precis som den officiella ryska linjen påbjöd och inga avvikande åsikter var tillåtna.

Kära läsare –  blir inte parallellen till dagens Sverige ganska tydlig ? Det finns bara en ”godkänd” åsikt och har man inte den så stämplas man som rasist eller högerextrem. Skriver man sina åsikter offentligt kan man fällas för hets mot folkgrupp.

Vad gjorde då Finland mot detta ryska förtryck ?

Motståndet tog sig många uttryck, men ett av de allra effektivaste sätten att motarbeta förryskningen var att samla stora skaror till konst och kultur, som förhärligade Finland på alla tänkbara sätt. Man talar om konstens guldålder i Finland.

Det är inget sammanträffade att vår nationalkompositör Jean Sibelius komponerade sitt mest kända verk ”Finlandia” just år 1899/1900 som en direkt protest mot Februarimanifestet. Om ni hör noggrant på Finlandia-symfonin, hör ni det späda unga Finland i början, den hårda förryskningen i mitten och den stora glädjen i slutet då Finland en dag blir ett fritt, självständigt land. Det blev en självuppfyllande profetia.

Den ryska ledningen kunde inte lika lätt stämpla en tavla eller ett musikstycke som fientligt mot Ryssland och de kunde inte därmed censurera tavlan eller musikstycket. Vissa tavlor blev dock förbjudna.

Alla finländare som deltog i konstutställningarna eller konserterna förstod ju genast det underliggande budskapet – Finland skall en dag bli fritt från det ryska förtrycket.

År 1905 tog förryskningen slut tillfälligt och påbörjades igen efter några år men redan 6.12.1917 var Finland ett självständigt land.

Jag tror att det finns många orsaker till att just konsten och kulturen är ett ypperligt sätt att förändra ett samhälle där vissa åsikter inte får uttryckas/inte är önskvärda:

• det är en betydligt lägre tröskel att gå på en konsert, en konstutställning eller en filmfestival än att delta i en politisk demostration och man kan ganska enkelt samla stora skaror som plötsligt får tyngd eftersom deltagarna är så många;
• man kan enkelt ordna evenemang i olika delar av landet;
• denna aktivitet kostar inte speciellt mycket;
• aktiva positiva handlingar minskar känslan av hopplöshet och ökar känslan av samhörighet – man samlas kring något positivt och stämningen är god så man deltar gärna i nästa evenemang som ordnas;
• handlingarna visar samtidigt den politiska ledningen att detta är en kraft att räkna med;
• osv.

Sverige har ju redan en otroligt rik konstskatt att ösa ur så ni behöver ju inte skapa något nytt ! Man kan ordna filmfestivaler med gamla svenska filmer, stora körtillställningar och konserter, diktkvällar, konstutställningar som alla lyfter fram det gamla härliga Sverige. Såsom ni minns och saknar det. Det kan ju varken vara rasistiskt eller högerextremt.

Man kan också börja smått – köpa hem en kopia av en mysig Carl Larsson-tavla, låta göra en Ingrid Bergman t-skjorta eller kaffemugg, ordna dalahäst-målningskurser, sjunga ”Den Blomstertid nu kommer” eller ”Härlig är Jorden” i tid och otid. Gå till närmaste äldreboende och ordna tillställningar med gammal musik och gamla filmer och låt alla pensionärer i trakten delta. Listan är oändligt lång och det är bara att börja handla.

Det finns en beställning på dessa nostalgiska tillställningar i dagens Sverige. Det ser jag i era kommentarer på denna blogg.

Alla kan bidra med någonting. Ni låta snöbollen växa till sig genom att lyfta upp den genuina, underbara, svenska kulturen i alla dess former. Öka medvetenheten inför valet nästa år.

Och slutligen – Estland fick sin självständighet år 1991 och sångfestivalerna spelade en avgörande roll. Praktiskt taget alla ester deltog i de estniska sångfestivalerna som ordnades i landet och medvetenheten bland befolkningen växte sig allt större liksom trycket på den ryska ledningen.

I väntan på inbjudningarna 🙂