INSÄNDARE. Då jag fick rösta i riksdagsvalet för första gången var jag 18 år och visste ingenting om politik. Jag röstade SJÄLVKLART på vänsterpartiet då de ”stod upp” för de fattiga. Min släkt skulle jag beskriva som en klassisk arbetarsläkt och vi bodde alla i miljonprogrammen. Jag växte upp utan överflöd och alla runt mig var sossar eller vänster.
Jag började att arbeta direkt efter gymnasiet, samtidigt började jag intressera mig sparsamt för politik. Jag märkte ganska snart att jag jobbade hårt och mina kompisar, som var frivilligt arbetslösa, hade råd att gå på krogen varje helg osv. Alla dessa röstade självklart till vänster. Jag förstod ganska snart att vänsterpartiet och sossarna var partier som enbart daltade och tyckte synd om folk som det inte var synd om – folk som utnyttjade systemet. Rösten i valet därpå gick till moderaterna.
Jag bytte arbetsplats, den nya arbetsplatsen var starkt dominerad av invandrare från alla världens hörn. Vid denna tid upplevde jag att invandrare i samhällsbilden blivit mer påtaglig. Överallt, på tunnelbanan och på stan, såg jag afrikaner och beslöjade kvinnor med barnvagnar osv. På den här tiden visste jag ingenting om islam. Jag började således läsa på: hur deras länder fungerar, kultur, historia, vad de protesterar för/mot, hur de utvecklas, islamistisk ideologi, terrorism, sharialagar, valresultat, demografi osv. Slutsatsen jag kom fram till var att en förkrossande majoritet av världens muslimer vill leva efter Koranen och förkastar västvärldens filosofier. Det är således muslimska länders befolkningar som är problembärarna, inte de styrande (möjligtvis med undantag av Iran). Insikten av att Sveriges befolkning håller på att bytas ut och en muslimsk majoritet är att vänta gav mig rejäl ångest i flera veckor – jag hade vaknat. Sverige kommer att bli ett muslimsk land med allt vad det innebär – har man inte insett detta så lever man i total förnekelse.
Efter denna insikt så började jag läsa, mer och mer, på invandringskritiska sidor. Där stötte jag på ämnen som nationalism, globalism, afrikansk mentalitet, Afrikas problematik och historia, kommunismens problematik och historia, feminism, brottsstatistik, propagandalögner, yttrandefrihet osv. Min övertygelse växte under denna tid.
Jag kommer aldrig att rösta på ett PK-parti igen. Att vilja bevara sitt land, sitt folk och sin kultur är en självklarhet. Jag har fått ett bättre medvetande om mitt nordiska/europeiska arv, om vad som är sunt, finkultur kontra skräpkultur osv.
Linus K
Håller med,vi har alla gjort liknande resa.Jag förstår inte varför är man rasist om man älskar sitt Land? Varför finns massa idioter vurmar för multikulti , invandringen, islam osv. Det klart att vi skall hjälpa dom som har det sämre än oss men det får inte gå i överstyr,att vi själva blir lidande av det.Svetsarn avgå,svenska folket lider ,du kann inte styra ditt land.Mvh Adolf
Det är på att flera som Linus skall vakna vårt hopp växer. Om jag var riktigt gammeldags så skulle jag be till något väsen som ej existerar om hjälp.
Men att be är fåfängt utan mitt hopp står till svenskarna för inte har väl skolan och tidningar tagit bort svenskens nedärvda instinkt för rätt och rättvisa.
Sverige är ett vackert land med massor av möjligheter, efter att vi har slängt ut alla godhetsapostlarna ur systemet, kan vi börja bygga igen.
Rösta rätt 2018.
Detta var något som kallas för fakta !
Om man är Svensk och vill förbli Svensk och inte Afrikan så finns det bara ett parti i Sverige som har rätt att kalla sig politiskt parti och som sysslar med politik som handlar om Sverige, nämligen Sverigedemokraterna.