Terrorismens främsta mål är att skapa rädsla. Därför ska vi aldrig gå dem till mötes, utan fortsätta att leva våra liv och räcka terroristen långfingret så att han/hon ser det tydligt.
Däremot ska vi fundera över hur pass de som har till uppgift att skydda oss från avskummen, verkligen klarar denna uppgift.
Jag tänker osökt på det inlägg Petterssons hade i februari och som handlade om det skadade förtroendet för polisen. Detta skadade förtroende för vår polis accentuerades i slutet av mars, då tre poliser inte klarade av att hantera en ensam man som gick bärsärkagång på ett asylboende.
När det gäller terrorism, oavsett om den är inhemsk eller importerad, så slår den mot alla och inte sällan mot oskyldiga medborgare (s.k. mjuka mål).
Vi har myndigheter i Sverige som ska skydda oss mot den sortens kriminalitet, men ska vi känna oss trygga eller ska vi fortsätta se till deras ord med skepsis?
I skrivandets stund vet vi väldigt lite om gärningsmannen/gärningsmännen och hans/deras motiv. Att spekulera ger inga resultat och vi får därför vänta tills vi har mer att gå på. Det vi ändå fått veta under natten och morgonen ställer frågan på sin spets. Har de myndigheter som ska skydda oss medborgare från den här typen av avskum verkligen koll på de som hotar vår demokrati?
Taimour Abdulwahab, som misslyckades med sitt självmordsattentat i Stockholm, hade uppenbart smugit under Säpos och övriga myndigheters radar. Det eller de avskum som begick dådet igår, har otvivelaktigt varit okända för alla innan en lastbil stals på Drottninggatan och föraren körde över helt oskyldiga medborgare som var på väg hem för att fira in helgen.
Två terrordåd på samma gata inom loppet av knappt sju år. Känns det tryggt?
2015 sökte närmare 163 000 människor asyl i Sverige, samtliga från länder där terrorister huserar. En stor majoritet av dem saknade alla former av id-handlingar och såväl politiker som myndigheter trivialiserade detta faktum med att man i vissa länder har svårt att få tillgång till dessa. Vid gränsen till Sverige, vid busshållplatser och tågstationer stod människor viftandes med banderoller som ”Refugees welcome” och ute på mindre orter stod tårögda invånare och deklarerade att de var så välkomna, att de skulle bemötas med värdighet och att de nyanlända var räddningen för avfolknings- och glesbygder. Ingen, absolut ingen, visste vilka de välkomnade.
Åren 2000 – 2016 uppgick antalet asylsökande i Sverige till 686 686. Ponera att 90 procent av dessa saknat id-handlingar och vi talar om drygt 618 000 som vi egentligen inte vet vilka de är. Merparten har varit hederliga och skötsamma individer, men lek med tanken på att bara 1 procent av dessa 618 000 har haft en helt annan agenda bakom sin asylansökan. Vi talar då om 6 180 individer som befinner sig i Sverige av mycket oklara skäl och lek med tanken att dessa är kapabla till samma attentat som under gårdagen. Känner ni er trygga?
Utöver de 163 000 som sökte asyl i Sverige 2015, var det tiotusentals som kom till Sverige, men som försvann utan att söka asyl. Varför försvann de och vad var syftet med att de inte ville visa vilka de var och varför de kom till Sverige? Antalet papperslösa människor ökar i Sverige och ska vi gå efter de uppgifter som presenterats under morgonen, är åtminstone en av de gripna just papperslös. Känner ni er trygga?
Sverige är också ett av de länder i Europa som släppt iväg flest jihadister till Syrien/Irak. Vi är också ett av de länder som tagit emot flest återvändare och dessa utgör det största hotet mot vår demokrati enligt Säpo. Gårdagens attentatsman var inte en av dessa. Känns det tryggt?
Med tanke på det vi nu vet och som myndigheterna uppenbart missat, gör att det här inlägget från februari 2016 blir ännu mer skrämmande. ”90 procent av oss är vuxna människor med militär utbildning”.
Var finns de idag, vad var deras egentliga syfte när de sökte asyl i Sverige och kunde deras riktiga identiteter någonsin fastställas?
Känns det tryggt där ute i stugorna?
Det vi alla vill nu är att politikerna reser sig upp från sandlådan, borstar av sig smutsen och uppträder som de ansvarstagande politiker vi förväntar oss. Lämna pajkastningen hemma och ta tag i det problem som stavas ”otryggt samhälle” och framför allt…Lägg naiviteten så långt inne i garderoben ni bara kan. Inse att alla människor som kommer till Sverige från länder där terrorister härjar, inte är de välutbildade och hederliga medborgare ni försöker påskina och sluta anklaga alla som försöker debattera frågan för att ”trampa i mörkbruna vatten”.
Det är alltid problematisk att, vara dum är man då så otroligt korkade, som dumsvenskar är det rena katastrofen. Bara för några dagar sedan publicerades en lista undertecknad av en förfärlig massa kändisar. ”Rövslickarnas elit” ett upprop om att inga asylanter bör utvisas. Storhetsvansinnet, växer och frodas bland jordens förnämsta rövslickare. Stanken är olidlig från dessa när de kommer i min närhet.
Trygga eller rädda? Har vi något val? Under dryga tio år har vi ju haft regeringar, som importerat otrygghet. Jag är varken trygg eller rädd men jag känner en stor olust över att svenskarna inte begriper, att våra politiker tillsynes målmedvetet arbetar på att ödelägga vårt land. Men på vems uppdrag? Inte det svenska folkets i alla fall.
Du kan omöjligt ha undgått att se de inlägg där Kalergiplanen påtalats!
Där har du orsaken till allt som sker!
Läs på och sluta undra!
Mitt i prick! Tack Stefan Karlsson.
Jag är personligen tacksam för mitt hyfsat normala blodtryck och lugna temperament. Jag är dock alltmer bedrövad över samhällsutvecklingen, den tydliga och negativa förändringen från då till nu. Jag blir som alla andra påverkad och registrerar det som händer. Jag känner vanmakt och frustration, sorg och ilska. Det är svårt att veta vilken fot jag ska stå på, ibland känns livet helt meningslöst och framtida planer onödiga och glädjelösa att fokusera på. Trots alla minnen och kunskaper om en bättre och svunnen tid så ska jag tydligen tvingas höja min acceptans och tolerans för all idioti som hade kunnat förhindras, om en smula vett och vilja funnits. Det gäller att stå stark i stormen och aldrig ge upp eller svika sina ideal och förminska sig själv som människa. Jag vet att jag är del av en grupp likasinnade Sverigevänner och det är jag oändligt tacksam och glad över. Hela världen är inte komplett galen, det skänker mig hopp. Det gäller bara att fokusera på det viktiga och filtrera bort all oviktig skit som dagligen passerar i nyhetsväg. Det är inte lätt men man får kämpa på helt enkelt, lägga energin på rätt saker. Jag skickar en stor kram till de anhöriga efter gårdagens terrordåd och till alla ni många, fina och förnuftiga människor som på olika sätt figurerar på den här bloggen. Tack!
Jag är inte rädd för terrorister. Är mentalt förberedd sedan lång tid. Väntar på värre saker som gasattacker eller fullskaligt inbördeskrig. Vår kultur mals snabbt sönder nu.
Det jag är rädd för och det som skrämmer mig är de sovande dumma naiva svenskarna som inte bara låter det hända utan aktivt driver på. Kändisar, media, public service, politiker, Löfven, miljöpartister, feminister, vänsterpatrask, refugees welcome, batikhäxor, svenska kyrkan, #vistårinteut och alla andra stupida pellejönsar. Det är dessa som likt hypnotiserade dårar bryter ner landet och förstör det för alltid.
Vill inte höra vänsterparasiter ta kredd för att vi svenskar hjälpte varandra när deras älsklingar som de försvarar så mycket överallt gjort terrorbrott. Hycklare.
Vi kräver utvisningar och att utvisningar verkställs!
Det är demokratiskt och enligt vår Utlänningslag hade mördarna inte rätt att vara här, då ska det förfan gälla!
Många Uzbeker och tjetjener gör brott här men utvisas aldrig. Under 4 år har bl.a. jag varnat för wanna be folkmördarna just från uzbekistan och tjetjenien vilka jag känner till vill mörda civila svenskar eftersom jag känner dem från fängelse i Sverige.
Enligt Tyska myndigheter härstammar han från Uzbekistan. Var det inte samma nationalitet på han som sprängde en bomb i St:Petersburgs tunnelbana? Jmfr Rustam Akhmedov bilder, såhär ser det ut i Stockholm: https://vk.com/id357158184
Vi ska varken vara rädda eller trygga.
Vi ska vara försiktiga och på vår vakt.
Där muhammedism föreligger, bör man höja ögonbrynen och vara på sin vakt.
Musselmanernas heliga krigsbok, Koranen, föreskriver dödande av icke-troende och massa andra vedervärdiga hemskheter.
Musselmanerna i Europa förökar sig något enormt och det bådar inte gott för Europa.
* Statskassorna dräneras
* Moskéer byggs här och var
* Svenska och europeiska orter förvandlas till Muhammedistans
* Islam tar över mer och mer
Vill vi ha det på det sättet? För att det är det som händer i hela EU.
Att kriminalisera och bekämpa islam torde stå högst upp i dagordningen hos politikerna.
Mycket bra skrivet och sammanfattat , Stefan K.
Den växande otryggheten i Sverige bottnar naturligtvis i något. Vad än media och våra ledande politiker säger.
Den ”vindflöjel-politik”, som vår sittande och tidigare regering har bedrivit, har ett stort ansvar till att otrygghetskänslan ökar bland människor.
Saken har inte blivit bättre av att vi har haft en media, som även den har gjort sitt bästa, för att ”förneka”, samt även låtit bli att skriva om vår samhällproblematik. Då på ett korrekt och trovärdigt sätt.
Man har istället spätt på känslan av otrygghet, genom att fler människor har genomskådat den typ av partisk journalistik, som har bedrivits.
Förtroendet för våra politiker och medier sjunker. I en demokrati är det mycket allvarligt och innebär nästan per automatik, en ökad otrygghetskänsla, bland många medborgare.
Tankarna finns nu hos alla de som har drabbats av detta fruktansvärda ”religiösa” terrorbrott.
” I världspolitiken är det många som utger sig för att vara brandmän och samtidigt sprutar bensin” // Bertrand Russell