Nedanstående text består av de olika fragment avseende Lemuels observationer som hittills kunnat tolkas. Under ett besök i Irland för en tid sedan kom jag, Lennart Bengtsson vid ett besök i X i kontakt med en herr Y som hade kommit över ytterligare ett kapitel av Gullivers resor, den satiriska roman som Jonathan Swift publicerade 1726.
”Alla städer är alldeles lika förutom huvudstaden Molktosch varifrån allting bestäms. Egirves har en kung men denne saknar makt och ägnar sig åt diverse meningslösa sysslor som jakt, sport etc. Regenten är en hygglig och harmlös figur, mycket omtyckt av folket. Harmlöshet och enfald anses nämligen som goda karaktärsegenskaper.
Makten innehas av det största politiska partiet som kallas det blå partiet. Tidigare låg makten hos det röda partiet som kraftigast drev Galitée-politiken. Partierna var dock så lika att bådas partiemblem på lite avstånd framstår som nästan helt violetta. Båda partiernas ambition är att göra alla medborgare lika, tills vidare förståndsmässigt. Det visade sig dock svårt att lära de skolbarn som hade särskilda problem med inlärningen speciellt med matematik och naturvetenskap. Man har löst detta mycket skickligt genom att sänka alla krav. Efter hårt arbete av politiker och tjänstemän har man på bara några decennier nått fram till sitt mål och uppfyller nu villkoren i Galitée-politiken. Det har givetvis fått till följd att man i Egirves fått upphöra med mentalt krävande uppgifter. Dessa kan ju lika gärna, menar landets invånare, genomföras i andra länder eller världsdelar.
Emellertid, stora utmaningar kvarstår, inte minst att göra män och kvinnor mer lika. För att männen ska uppleva födelsesmärtor har man genom skickliga nervingrepp lyckats få männen att uppleva samma smärtor som kvinnan gör vid barnafödandet. Männen får uppleva detta i en säng bredvid den barnafödande kvinnan. Samtliga fäder är enligt grundlagen skyldiga att finna sig i detta.
För att utjämna andra skillnader är männen tvungna att ha handikapp vid olika sportevenemang, till exempel att starta ca 20 meter bakom kvinnorna i 100 meters sprinterlopp eller att bära särskilda ryggsäckar med tyngder vid gemensamma fotbolls- eller handbollsspel. Allt är så väl avpassat att männen endast i undantagsfall kan besegra kvinnorna.
Under de senaste åren har det blå partiet haft makten. Partiets huvudsakliga partiprogram är att fortsätta det röda partiets tidigare politik. Detta görs med stor framgång. Till stöd har partiet ett antal regnbågspartier vilka har fått sina namn på grund av att de i likhet med kameleonten har egenskapen att kunna växla karaktär efter omständigheterna…”
Var det verkligen en satir? Jag trodde det var en verklighetsbeskrivning av framtida Sverige.
Jo, en satir är verklighetsankrad, den extrapolerar och avslöjar dagens många rädslor in i en mörkare framtid. En pamflettist, såsom en parodiker, är en pennfäktare i rim eller prosa som ger en särskilt hånfull ton och gör ett litterärt stycke utav en vanlig artikel.
Excellent satir!!
Enligt utbildningen, är jag litteratursmakare, inte allätare och kan säga att texten ovanför är en lyckad politisk pamflett i Swifts sanna anda mot ett samhälle med för mycket statlig välfärd och övervakning. Bitande ironi och sarkasm om alla idioter som tycker något annat. Landet heter Egirves – ett anagram på Sverige. Jag använde själv ett anagram – Vresige – i en samhällspamflett i rim som man kunde läsa här på bloggen i mars 2015 (En parasits trovärdiga porträtt).