INSÄNDARE. Jag har sedan många år haft Harry Martinsons rymdepos, Aniara som enda litterära verk liggande på mitt nattduksbord. Det gör att jag nu har svårt att komma i håg hur många gånger jag läst igenom den helt och hur många gånger jag endast ögnat den och då fastnat för någon eller några verser.

När jag häromkvällen än en gång gjorde om samma sak fastnade jag för följande verser. Men först lite historik.

I korthet handlar Aniara om ett rymdskepp med vilken människor från jorden evakueras till Mars sedan jorden förgiftats efter atomkrig och gjorts obeboelig. Skeppet kommer emellertid ur kurs och styr ut mot Lyrans stjärnbild utan möjlighet att återvända till vårt solsystem.

Inte nog med detta utan de flera tusen passagerarna utsätts för ett grymt maktmissbruk av rymdskeppets despotiske befälhavare – Shefone, som fängslar motståndsmän, försöker dölja hur illa ställt det egentligen är, men genomskådas snart av allt fler av de ombordvarande.

Aniara består av 103 verser. De jag nu vill belysa fångade mig av den anledningen att de kunde vara en skildring av det som nu sker med vårt land vad gäller förtryck av åsikts- och yttrandefriheten men också den otrygghet och kriminalitet de svenska medborgarna är utsatta för efter massinvandringen på 2000-talet.

Inte minst de svenska kvinnorna som ansetts nått längst vad gäller jämlikhet och personlig frihet lever nu i ständig otrygghet. Ja, de har mist sin personliga frihet genom att de ständigt riskera att utsättas för överfall i form av våld och våldtäkter etc om de vistas utanför bostaden utan skydd.

Martinson älskade naturen men älskade också jorden och inte minst Sverige. Detta beskriver han i vers 79.

”Vi kom från Jorden, Doris land, klenoden i vårt solsystem, det enda klot där Livet fått ett land av mjölk och honung. Beskriv de landskap som där fanns, de dagar som där grydde.
Beskriv den människa som i glans sitt släktes likdräkt sydde tills Gud och Satan hand i hand i ett förstört, förgiftat land kring berg och backar flydde för människan: askans konung”.

Vårt Sverige är förgiftat på ett annat sätt. Individer från ondskans religion/ideologi har tillåtits komma till vårt land och tillämpa sin människofientliga religion/kultur så att Sveriges medborgare tvingas leva i ständig skräck och otrygghet. De som har ansvaret för tryggheten har totalt svikit de egna medborgarna och samverkar med folkets fiender.Gör vi inte uppror är sannolikheten stor att vi som folk går under precis som Aniara.

Vers 31.

Nu påbjöd Chefone förföljelser, och jag och många andra måste gömmas till raseriets skålar hunnit tömmas.

Där sutto tekniker av alla grenar som svarade mot fjärde tensorläran, alltmedan de som ständigt förorenar den rena tanken höljde sig med äran.

Vers 40.

Mot såna gossar borde nog de fromma stått upp och visat tänderna i tid.
Men fridsamheten var för stor, av bufflar förvandlades den snart till evig frid.
De veka själarna i alla land i flathet dog för dessa råa band.

Martinson vill i Aniara också ställa frågan varför vi har en tendens att använda vår samlade kunskap och intelligens till att göra eller tillåta sådant som skadar oss själva.
Han säger vidare att Aniara är det logiska svaret på människors ovilja att se konsekvenserna av sitt handlande.

Detta senare är precis vad de styrande vägrar när det gäller massinvandringens konsekvenser och att den
betyder slutet för Sverige om vi inte handlar.
Men kan vi som motsätter oss denna och endast agerar genom att formulera oss i skrift, svära oss fria?
Nog kan vi göra mer om vi samlas och drar upp en strategi.

Olle Ljungbeck, Gävle.