”MP rustar för strid”. Den något uppseendeväckande rubriken läser vi i Dagens Industri.
Det handlar självklart om migrationspolitiken. MP som rasar allt mer i opinionsundersökningarna och sneglar nu på Centerpartiet som når framgångar med sin generösa och inbjudande asylpolitik.
Nu vill en stor del av den miljöpartistiska sfären, ledda av asylaktivisten Maria Ferm, ta strid med Socialdemokraterna och återinföra de generösa asylregler som skapade kaoset 2015. Migrationsfrågan är enligt miljöpartisterna själva, den stora frågan jämte miljön.
”Om de står fast vid sin linje har jag väldigt svårt att föreställa mig att vi kan sitta kvar i en regering med dem”
Så säger ett kommunalråd från Örebro. Jag vet inte om detta uppfattas som ett hot eller ett löfte, men detta lilla parti som balanserar kring 4%-strecket ska nog inte ta för höga brösttoner. Socialdemokraterna kan nog se på MP som ett sänke man gärna blir av med och jag är övertygad om att man inom socialdemokratin hellre sneglar åt mitten än till vänster.
”Det är uppenbart för alla att det går bra för Sverige. Att då säga att vi inte kan ta emot fler människor går inte ihop, det finns ingen logik i det”
Säger samma kommunalråd, som uppenbart inte läst tidningar, lyssnat på radio eller sett på tv de senaste två åren. Förståeligt i sig, men hade hon gjort det hade hon insett att Sverige står inför gigantiska utmaningar vi troligen bara sett början på. Den här miljöpartisten är nog inte grön på utsidan och röd på insidan. Hon är alltigenom grön.
Per Gahrton vill inte låsa sig vid S+MP, utan vill titta på andra lösningar och menar givetvis de borgerliga partier man slöt den olycksaliga migrationsuppgörelsen från 2011. Grön ungdoms språkrör, Hanna Lindström, menar att partiet måste sätta hårt mot hårt om man ska fortsätta samarbeta med Socialdemokraterna.
Tuffa tongångar från två företrädare för ett parti med 4% av väljarna bakom sig. Fast det känns inte som att miljöpartisterna läst Alice Teodorescus inlägg i GP innan man bröstade upp sig.
Om MP lyckas ta locka över väljare från det andra extrema migrationspartiet återstår att se. Varken Centerpartiet lyckades lösa ”utmaningarna” under sina åtta år vid makten, Miljöpartiet har misslyckats nu. Ändå vill bägge partierna återgå till den generösa asylpolitik som ledde in Sverige i den kris vi nu ser och som t.o.m. många asylinvandrare skakar på huvudet åt.
Dock känns som att C eller MP kommer att få inflytande i en kommande regering och då med sin migrationspolitik som stöd, om inte….
Det enda den gravt desorienterade asylaktivisten Ferm åstadkommer medelst detta förnuftsvidriga utspel är utan tvekan ett nytt, om än obehövligt, bevis för den totala bristen på verklighetsförankring som i samtliga hänseenden profilerar detta patetiska pseudoparti. Det vore intressant att rafistulera vederbörande aktivists dolda uppdragsgivare och kontakter med kriminella aktörer som exempelvis AFA och dylika subversiva element.
Andreas.
För mig börjar det bli en gåta hur Centern kan ÖKA !!!! överhuvudtaget, har en massa utlänningar gått dit från MP och delvis M ???? Det enda parti som borde öka dramatiskt till egen majoritet är ju SD, men folk går ju på hjärntvätten, som är enda förklaringen !!!!
Dels tror jag att en del av Reinfeldts nymoderater och globalister lämnar M pga en inre splittring mellan konservativa blåmoderater och globalister. Så de går till C, som är ett globalistparti. Blåmoderaterna närmar sig SD samtidigt. Därav raset i M-opinion. Samtidigt går nog en del från MP till C. Frågan är vilka som idag har infiltrerat C för den extrema hållningen till migration.
En av dem är nog Annie själv !!!?
Tomma tunnor skramlar värst!!! Ett ”miljö???”-parti som sålde kolet!!!! trots att ”låta det ligga” var ett vallöfte… skamliga lögnhalsar & ingenting annat! (Själv röstade jag SD!)
Bra att dom själva arbetar aktivt för sin egen undergång.
Helst vill de väl ha hit en massa IS terrorister. Från ord till organisation http://www.facebook.com/GustavWasasfolk
De två utopistpartierna mp och c galopperar jämsides mot horisonten där deras berg av migranter som bjuds in tornar upp sig. De bjuder över varandra i volymer och kan inte hejda sig i sin iver att se sig som obegränsade och tillåtande? Förmodligen kan de inte räkna. Och så hetsas de av varandras lycka av att få befinna sig i ett naivt tillstånd av ansvarslöshet?