Livet på landet

SÖDERMANLAND. Att vara torpare som vi kallas av de bofasta i trakten är tufft. Det ska plöjas, harvas, sås och skördas. Där emellan ska det klippas gräs, huggas ved och skottas snö.

Nåväl, jag kanske överdriver lite, bönderna får hålla på med sitt och jag tillhör dem som får ryggskott när jag ser en spade.

-Pettersson och den oäkta hustrun har det rätt bra i den sörmländska myllan. Färderna in till tätorten för arbete och inköp av livets nödtorft blir allt färre.

Gumman odlar grönsaker, jag bloggar, funderar och studerar livet utanför fönstret. Ibland plockas det svamp och bär, det syltas, saftas, badas, grillas, lagas mat, slåss med getingar och gräshoppor och vid tillfälle slinker ett och annat glas ned.

Idag slapp vi en tur till staden, då anlände en lastbil med livets allra nödvändigaste, en låda blandat bubbel och några flaskor enkelt Bordeauxvin från grodätarnas land.

Vi överlever kanske en vecka till…

7 thoughts on “Livet på landet

  1. Det verkar vara ett bra sätt att leva sitt liv.
    Man ser om sitt eget”hus” njuter av det man själv förtjänat.
    Och det utan att tänka att andra borde se till att man har det bra.

  2. Vilka helt ljuvliga bilder i fast och flytande form. En av de vackraste badbilder som jag har sett, tänk en vacker strand alldeles för sig själv, en dröm. Det är bara att gratulera er.

  3. Jag beställer det mesta på postorder. Har man tur slipper man åka ner på stan till och med. Den stora plågan just nu är att åka buss. Jag hatar att åka buss eftersom jag pendlade med buss när jag var ung. Man satt skitig och trött varje morgon för att svetsa ljuddämpare på ackord. Blev så miljöskadad att jag räknade in allting i minuter och sekunder. Vid varje busshållplats tittade jag på klockan. Med lite tur kunde man sedan stämpla in tre minuter i sju och helvetet kunde börja. Plågan med att åka buss blir ju dramatiskt värre när halva bussen är full med negrer. Mår illa över hela kroppen när jag ser dessa bidragsparasiter.

Lämna ett svar till StromboliAvbryt svar