Sexövergrepp på svenska festivaler är något vi kunnat läsa om det senaste året och de verkar bli allt fler, inte färre.

Från vänsterkanten låter det likadant som det alltid gjort: ”Detta är inget nytt, det har alltid förekommit”.

I medierna får vi höra att etniciteten inte har en avgörande roll, utan att antalet etniska svenskar är lika skyldiga som andra grupper. Delar av polisen har berättat att antalet ensamkommande varit dominerande bland sexförbrytarna, andra har dementerat detta. Artister har utmålat alla män som skyldiga och att alla män ska stå till svars för det som enstaka män gör. De sociala myndigheterna hävdar att övergreppen inte blivit fler, utan att kvinnor är mer anmälningsbenägna idag.

Vad är då bättre än den nakna sanningen? Givetvis ingenting…

Tino Sanadaji skriver ett blogginlägg där han tar fotfäste i en intern rapport som läckt ut från Stockholmspolisen och deras hantering av förra årets övergrepp på We Are Stockholm.

Som sagt, vad är mer trovärdigt än själva sanningen?

Läs Tinos text och fråga er två saker.

Om detta är sanningen, varför går man inte ut med den istället för att överlåta till allmänheten att spekulera och sprida rykten i sociala medier?

Varför är just afghanska ensamkommande inblandade i så mycket skit? Sextrakasserier, våldtäkter, rån och mord som det i Arboga? Förra året sökte drygt 23 000 ensamkommande från Afghanistan asyl i Sverige och ni ser dem överallt där de flinande vandrar genom stan i nya märkeskläder, moderiktiga frisyrer, talandes i nya mobiler och kastande lystna blickar efter lättklädda tjejer.

Rapporten kan ni ladda ned här.