INVANDRING. Riksdagsman Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna har i sociala medier sagt att asylsökande inte ska ha samma rättigheter som svenska medborgare och när deras identitet är oklar borde de inte få röra sig fritt i samhället.

Det har naturligtvis fått fart på vänstermuppar och hatmedia. Inte för det som sägs utan för att det är en Sverigedemokrat som säger det som är självklart.

Exempelvis beslutade Socialdemokraterna på sin kongress 2009 att Ebo, lagen om eget boende, för asylsökande skulle avskaffas. Asylsökande skulle vara förvisade till anläggningsboende medan deras ärende prövades. Att det inte fullföljts är en annan sak som kallas löftesbrott.

Moderaterna sade i november 2015 att Sverige behöver fler förvar för asylsökande och att dessa ska användas samt att deras pass och ID-handlingar ska beslagtas.

Inför valet 2010 lovade moderaterna en massa bra saker som de inte höll. Exempelvis att invandrare inte fritt ska få välja bostadsort, att kriminella invandrare ska utvisas och att de som fått medborgarskap på falska grunder ska få det återkallat.

Kristdemokraterna ville i november 2015 upprätta tranzitzoner för asylsökande vid gränsen  och andra begränsningar för asylsökande.

Nåväl, det är bara några förslag som liknar Kent Ekeroths fullständigt självklara påstående att asylsökande inte har samma rättigheter som svenska medborgare. De kan förvisas till anläggningsboende under asylprocessen, så som många lokalpolitiker från sjuklövern krävt. Självklart har asylsökande inte heller andra medborgerliga rättigheter, som att demonstrera och rösta i allmänna val. Det är medborgerliga fri- och rättigheter som tillkommer medborgare, och i vissa fall dem som beviljats uppehållstillstånd.

Det är fullständigt galet att som PK-etablissemanget påstå att vem som helst som dyker upp i Sverige kan kräva samma rättigheter som svenska medborgare. Sveriges uppgift är i första hand att värna sina egna medborgares trygghet och säkerhet. 

-Pettersson menar att självklarheter blir till rasism när de kommer från Sverigedemokrater och politiker, journalister och andra börjar yra av  Sverigedemokraternas bruna förflutna som inte finns. SD grundades 1988 och de medlemmar som eventuellt inte har ett rumsrent förflutet ligger definitivt i lä jämfört med andra partier.

Läs gärna nedanstående om ett (S)tort parti som brukar påstå att SD är fascister med ett brunt förflutet. Statsminister Stefan Löfven har säkert inte läst det för då skulle han hålla käften liksom hans rådgivare ”historikern”  och fabuleraren Henrik Arnstad.

TIDIGARE 2013-10-30. Mindervärdiga, arbetsovilliga, kriminella, defekta människor…

Rubrikens beskrivningar på medmänniskor användes av kända politiker för inte så långe sedan. Ni minns säkert också Expo, AB, Expressen, med flera beskrivningar av Sverigedemokraterna och deras nazistiska förflutna och medias rapportering om att ränderna aldrig går ur…

”Enligt vad som erfarits har det cirkulerat ryktet, att flyktingar i Sverige åtnjuta fritt uppehälle och dessutom erhålla pengar, utan att behöva prestera något som helst arbete.

Det torde icke vara något som helst tvivel om, att detta och liknande rykten i hög grad bidragit till att ett relativt stort antal mindervärdiga element sökt sig till Sverige. Dylika förespeglingar locka givetvis framför allt arbetsovilliga, arbetsodugliga och i övrigt mer eller mindre asociala stundom även kriminella element.

Flyktingkontoret torde också ha haft uppmärksamheten riktad på saken och på sistone gjort vad de kunnat för att avliva detta och liknande rykten. Av de ofta i såväl fysiskt som psykiskt men framför allt i moraliskt hänseende mindervärdiga individer som måste hänvisas till Vägershult, torde trots alla försäkringar om motsatsen endast ett mindre antal vara i verklig mening politiska flyktingar. De är närmast att betrakta som politiskt okunniga om också icke indifferenta, asociala. Moraliskt och ofta fysiskt, stundom även psykiskt mer eller mindre defekta människor.”

Nåväl, i ovanstående citat har Pettersson tagit bort några ord men inte ändrat något annat, läs gärna nedan om vilka herrar som skrivit detta och glöm inte att ränderna aldrig går ur…

Tidigare 2011-08-26: Vår Fjärran Östern redaktion har varit ute och rest och under en flygresa  läste han en intressant bok om ”Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga” utgiven på förlaget Natur o Kultur av författarna Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.

Att vi inpå våra egna knutar haft en egen Gulag-arkipelag som Sovjet eller för den delen Guantanamo känns en smula omskakande. Med idylliskt klingande namn som Rengsjö, Hälsingmo, Långmora, Ingels, Axmar, Smedsbo… I Hälsingland, Gästrikland och Dalarna låg de allra flesta av de 14 lägren i Sverige, där utlänningar, c:a 3 000, internerades under andra världskriget. Ja, ända fram till 1948 behölls dessa ”slutna förläggningar” som de officiellt och förskönande benämndes.

Utan föregående domstolsprövning togs man – vanligtvis på besynnerliga, lösliga grunder – till dessa läger för att isoleras. Godtycke och tjänstemannanycker styrde urvalet av vem som skulle bli fånge. Det rörde sig om människor på flykt undan nazismen, vissa hade redan ”prövat” på koncentrationslägerstillvaro, och de förstod ingenting när de omhändertogs. Desertörer från den tyska krigsmakten, ända fram till november 1942 återsändes tyska sådana till en säker död. Politiskt oliktänkande, pacifister och andra som inte utgjorde något mot Sveriges säkerhet. Under de första krigsåren internerades enbart flyktingar som var aktiva Hitlermotståndare. De frihetsberövades på obestämd tid och utan möjlighet till rättslig prövning.

Socialdemokratiske socialminister Gustav Möller bar ett stort ansvar, lägren sorterade under socialstyrelsen, därmed under hans departement. Liksom hans statssek­reterare, den för lägren högste tjänstemannaansvarige, Tage Erlander.

Sveriges eftergivenhet gentemot Tyskland präglade vilka som fick den stramaste behandlingen i läger som sannerligen inte var några semesterhem. När Tysklands krigslycka på allvar vände, framförallt efter den nesliga kapitulationen i Stalingrad, påverkade det atmosfären i lägren. I Rengsjö rådde det allra strängaste reglementet, med upprepade visitationer – läs: trakasserier – av de bakom taggtråd inspärrade. Behandlingen bröt ner de internerade, depressioner och självmordsförsök förekom.

I Småland fanns ett läger ”Vägershult” som först användes för internering av ”Besvärliga Norrmän” senare när krigslyckan vänt för förvaring av tyska desertörer. Lägerchef var Herman Eldh  som ansåg sig vara expert på norrmännens ”språk o skarplynne” Att jobbet inte var helt enkelt o problemfritt kan man misstänka efter att ha läst nedanstående som är från en skrivelse han sänt till Socialdepartementet och sin chef Tage Erlander som i sina memoarer gjorde allt för att tona ner sin smutsiga roll.

”Enligt vad som från norsk sida erfarits har i Norge cirkulerat ryktet, att norska flyktingar i Sverige åtnjuta fritt uppehälle och dessutom erhålla 250 kronor i månaden i fickpengar, allt utan att behöva prestera något som helst arbete.

Det torde icke vara något som helst tvivel om, att detta och liknande rykten i hög grad bidragit till att ett relativt stort antal mindervärdiga element sökt sig till Sverige. Dylika förespeglingar locka givetvis framför allt arbetsovilliga, arbetsodugliga och i övrigt mer eller mindre asociala stundom även kriminella element.

Norska flyktingkontoret torde också ha haft uppmärksamheten riktad på saken och på sistone gjort vad de kunnat för att avliva detta och liknande rykten. Av de ofta i såväl fysiskt som psykiskt men framför allt i moraliskt hänseende mindervärdiga individer som måste hänvisas till Vägershult, torde trots alla försäkringar om motsatsen endast ett mindre antal vara i verklig mening politiska flyktingar. De äro närmast att betrakta som politiskt okunniga om också icke indifferenta, asociala. Moraliskt och ofta fysiskt, stundom även psykiskt mer eller mindre defekta människor.”

─ Pettersson säger att tänk om en statstjänsteman uttryckte sig så idag om somalier och araber vilket jävla liv det skulle bli. Intressant är att medan drevet regelbundet går mot Ingvar Kamprad för vad han gjorde som 17-åring 1943, klarar sig nazistvänliga socialdemokrater utan kritik. Sverige har ännu en fläck på sitt moraliska samvete som inte går att tvätta bort.