Den ena grymheten efter den andra avlöser varandra i en takt som gör att vi vanliga mer vänligt sinnade medborgare har väldigt svårt att hänga med. Vi pratar med fasa om skjutningen som skett kvällen innan men finner att vi liksom blandar ihop detaljerna med den skjutning som hände i förrgår eller den för tre dagar sedan, det har gått för långt.

En polis ringde upp mig idag, och det är inget konstigt med det. Ni ser, om man undrar över något i vårt allt mer laglösa land, då ska man informera sig. Leta upp polisens hemsida och skriv ner det du har på hjärtat och tillfoga adress samt telefonnummer. Jag ifrågasatte polisens icke-agerande vid Möllevångstorget (Malmö) då man låter bli att göra något åt zigenarhelvetet.

Det var en mycket trevlig polis som ringde upp, vi har pratats vid vid tidigare tillfällen. Han sa ” När folk hör av sig till oss och menar på att vi inte gör något, då svarar vi sedan ett tag att nu måste var och en se till vilket parti och politiker man röstar på, vilket Sverige och vilka lagar vill man ha?”

Ni undrar kanske vad jag svarade på det….jag sa – Det är ett alldeles korrekt svar och bemötande, för det är precis så det är, vårt land är inne på en farlig väg där de som har makten gör något med vårt land som dom inte har mandat för. Han höll med.

Sedan pratade vi om den sociala tilliten som försvinner mer och mer från vårt svenska samhälle, vi pratade om zigenares framfart och bedrägliga beteende, vi pratade om oss gamla malmöbor som oroar oss för våra barn och om våra föräldrar, samt om oro och rädsla om vår egen kropps integritet. Vi pratade om terror, våld och våldtäkt. Hur har det gått för den 14-åriga malmöflickan som mitt på dagen i fredags våldtogs av en utländsk man?

Han tvekade och visste inte riktigt hur han skulle uttrycka sig i detta känsligaste av känsliga, då det råder stark sekretess i våldtäktsärendet sa han ” om jag säger som så, vi har mycket starka förhoppningar om att lösa detta”

Ni som liksom jag upprörts av denna våldtäkt på ett barn, har förmodligen också förstått att polisen tagit väldigt illa vid sig om det som skett, polisen har på sin egen hemsida skrivit mer känslosamt om händelsen än vad man brukar göra i andra fall. Polismannen i andra änden av telefontråden var uppriktigt skakad av vad som skett.

Vi avslutade vårt samtal i samförstånd, och jag var väldigt välkommen att fortsätta att skriva till dom om det jag ifrågasätter och undrar över. Jag önskade polismannen och hans kollegor lycka till i sina arbetsuppgifter och han lite gladare än när vi började prata önskade mig detsamma. Hade jag varit yngre skulle jag sadlat om till polis, jag skulle kunnat jobba som en hemlig agent, lite sådär under cover, vi skrattade och sa hej då.

Vid pennan

Eva-Marie Olsson

Malmö