INSÄNDARE – Öppet brev till Stefan Löfven!

Du anklagade i går (första maj) Sverigedemokraterna (SD) för att vara ett ”brunt parti”. När Du gjorde detta kränkte Du också mig, eftersom jag är medlem i SD sedan två år tillbaka. Fram till 1985 hade jag varit medlem och politiker i Socialdemokratin från slutet av 50-talet. Tiden därefter har jag varit partilös så när som en kort tid i Junilistan.

Ditt uttalande innebär att Du också kränker mig som demokrat. Jag har sedan ungdomen haft en passionerad lidelse för demokratin. Detta har jag gett uttryck för på många sätt inte minst genom artiklar till ett stort antal tidningar sedan minst 25 år tillbaka.
Många tidningar har kvar dessa i sina arkiv. En av dem är Gefle Dagblad. Därför ger jag dig mitt medgivande att ta del av samtliga artiklar jag skrivit. I en stor del av dessa artiklar strider jag för demokratin som den enda vettiga och moraliskt bärkraftiga politiska ideologin. Hittar Du något som avviker från den linjen är jag beredd att ta tillbaka det jag här anfört om dig.

När Du jämför SD med ett ”brunt” parti ljuger Du. Inget annat parti har sedan Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag, så konsekvent följt demokratins spelregler. Ni sju partier försökte när ni själva upphävde parlamentarismen – en av demokratins grundstenar – genom överenskommelsen om ”Decemberövernskommelsen hävda att SD bröt mot grundlagen. Detta påstående hade sin grund i att
SD gick emot praxis. Men att gå emot praxis är varken ett grundlagsbrott eller ett brott mot demokratin.
Men detta ert brott mot demokratin (Decemberöverenskommelsen) är bara ett av många som socialdemokraterna och övriga sjuklöverpartier stått för de senaste tjugo åren.

När Du tillträdde som statsminister fick Du av FN.s generalsekreterare ett uppdrag, det finaste någon kan få – som Du antog – att arbeta för kvinnors och mäns jämställdhet. Du har svikit detta uppdrag på ett häpnadsväckande sätt. Du har under tiden från ditt tillträde haft en islamistisk minister i din regering. Jag vill poängtera att islamister är bärare av samma människosyn som nazisterna. Deras ideologi förnekar helt FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Trots detta har Du haft en sådan i din regering! Även med vetskap om vad han stod för, avskedade Du inte honom, utan han fick möjlighet att själv begära sitt avsked när det stod klart att han inte kunde vara kvar.

Under din relativt korta tid har islamisterna tagit över mer och mer i vårt land. Parallellsamhällen låter Du växa upp som svampar ur marken där kvinnor/flickor görs till andra klassens medborgare. En stor del av de invandrare Du släppt in är anhängare av det mest bestialiska samhällssystem världen nånsin skådat.

Du gör inget! Muslimska friskolor är inget annat än koranskolor som skapar terrorister och kvinnokränkare. Du stävjar inte barnäktenskap och kvinnlig könsstympning. Att kvinnor som vill integrera och assimilera sig i det svenska samhället förföljs av islamister gör Du inget åt. Varför avsäger Du dig inte FN-uppdraget?

Du anklagar SD för att vara antidemokratiska etc. Kännetecknade för auktoritära system som nazismen, fascismen, kommunismen, islamismen etc är att de inte accepterar demokratiska styrelseskick (konstitutioner) utan bryter mot dessa och skapar nya icke demokratiska sådana. Under perioden från 1980 och framåt har partierna S, M, L, C, KD, MP och V vid upprepade tillfällen på ett häpnadsväckande sätt brutit mot Grundlagen (Konstitutionen). Detta kan man däremot inte anklaga SD för. De förstnämndas brott har bestått i och består i att de inte förelagt eller förelägger de föreslagna ändringarna – folket. Så gör bara diktatorer.

– 1998 gjorde ni Riksbanken överstatlig. Det innebar bl a att man gjorde inflationsmålet övergripande
sysselsättningsmålet. Detta skapade en betydligt större arbetslöshet genom ändringen. Hade folket
ihaft nflytande hade beslutet med säkerhet blivit ett annat. Den dagen detta togs stod jag ensam med en
en skylt på Stortorget och demonstrerade mot detta grundlagsbrott.

– 2002 ändrade ni grundlagen helt i strid mot hur denna får ändras. Ändringen innebar att man
fråntog medborgarna rätten att bestämma över om folkets makt fick överföras till EU. Såväl
Lagrådet som framträdande jurister ansåg att det var ett grundlagsbrott. Ja några av våra mest
respekterade jurister ansåg det vara en statskupp. Förre statsministern Göran Persson erkände att,
”han var överraskad att så mycket makt tagits ifrån folket. Han lovade att ändra beslutet och ge makten
åter till medborgarna. Men så har aldrig skett! Det hör till saken att grundlagsbrott är det allvarligaste brott en regering och riksdag kan göra sig skyldig till.

– När man några år senare skulle ta ställning till om Sverige skulle ansluta sig till Lissabonfördraget
(EU.s konstitution) beslöt regering och riksdag att göra detta utan att höra folket. Anslutningen innebär
den absolut allvarligaste kränkningen av demokratin. I dag stiftas ungefär 70 procent av Sveriges
lagar i Bryssel! Endast anhängare av ett auktoritärt system agerar så mot sitt folk.
– Denna förändring av grundlagen utan att höra folket har sedan fortgått med såväl stora som små föränd
ringar. Sålunda togs värnplikten bort liksom att nedrustningen av Sverige skedde utan hörande av fol-
ket. Listan kunde göras mycket längre. Med hänsyn till ovanstående borde det vara förmätet av sjuklöverpartierna att beskylla det parti som under hela tiden i riksdagen följt konstitutionen för
att vara odemokratiskt eller tillhöra de bruna. Detta skulle givetvis inte fått stå opåtalt om vi hade
en ansvarskännande press och public service.

Går vi sedan tillbaka historiskt så har de av sjuklöverpartierna som då var representerade i riksdagen inget att yvas över, men däremot skämmas över.
Såväl dåvarande S, M, C, L (några hade andra namn) hade alla ett antal såväl nazister som fascister som medlemmar. Många på högt uppsatta poster. I V vet vi att merparten hyllade kommunismen och Stalin. Tiden 30-40-talet är allra minst en tid dessa partier har anledning att yvas över, med hänsyn till hur starkt auktoritära och antidemokratiska individer påverkade partierna denna tid.

På grund av min ålder kan jag dra mig till minnes samtliga statsministrar från 30-talet. Det jag främst kan notera vid en jämförelse med dagens sådana är att jag aldrig kan minnas någon som varit mer lögnaktig än Stefan Löfven. Hans användning av lögnen är hans mest frekvent använda politiska redskap.

Det som är oroande i dagens politiska utveckling är hur inte minst socialdemokraterna överser med i stort sett vad som helst när det gäller islamister. Dessa vinner mer och mer terräng på bekostnad av vår grundlagsfästa värdegrund varav jämställdhet mellan könen är en del.

De kvinnor som flytt från förtryck i sina hemländer är minst lika om inte värre förtryckta i förorternas islamistiska parallellsamhällen. Mot detta görs inget. Däremot gör man stor sak av enligt Säpo 300 organiserade nazister. Självklart skall islamister, nazister, fascister, kommunister som tillhörande auktoritära rörelser bekämpas på alla sätt därför att de alla är onda och ett hot mot såväl demokratin som FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna liksom samhället i stort. Men tyvärr ser vi inte några sådana initiativ av betydelse från något av de sju partierna när det gäller islamister. I stället ger man miljoner av skattemedel till de mest antidemokratiska, kvinnoförnedrande och primitiva islamistiska samfunden.

De invandrarkvinnor som för en förtvivlad kamp för sina medsystrars människovärde får däremot inte en krona!

Jag trodde faktiskt att händelserna i Miljöpartiet med inte endast stöd åt en islamistisk minister utan också efter att det kommit till allas vår kännedom att ett flertal av sjuklöverpartierna hyser extrema islamister i sina led skulle innebära en förändring. Men inget har skett.

Därför blir man knappast förvånad när miljöpartisten, ”kulturministern”, ”demokratiministern” Alice Bah Kuhnke tar islamisten Yasri Khan i försvar. Enligt henne får var och en hälsa som den vill. Det innebär att hon också samtidigt ifrågasätter många av diskrimineringsombudsmannen tidigare beslut.

På en fråga från en journalist som intervjuar henne om vad hon tror att Löfven menar när han säger att han hälsar i hand på alla, gör hon en egen tolkning av hans uttalande. Hennes tolkning av Löfvens uttalande måste då förstås så, att han inte har något emot kränkning av kvinnor, genom vägran att ta dessa i hand. Om Stefan Löfven accepterar hennes tolkning visar han på ett fruktansvärt svagt ledarskap
och röjer att hans ord om jämlikhet mellan könen inte är något annat än läpparnas bekännelse och inte skall tillmätas någon vikt.

Samtidigt måste det stå klart för var och en att Stefan Löfven genom utnämnandet av Kuhnke till demokratiminister inte tillmäter demokratin mer betydelse än vad de ”bruna” – nazister, fascister, kommunister, islamister – gjorde förr och gör i dag.

Olle Ljungbeck