Internationalen är arbetarrörelsens främsta musikstycke. Även benämning på den första internationalen. Den svenska texten skrevs av Henrik Menander 1902. Originalet var på franska (”L’internationale”), skrivet av Eugène Pottier år 1870 i samband med Pariskommunen. Pottier skrev Internationalen som en dikt och musiken tillkom först 1888, komponerad av Pierre Degeyter.

1. Upp, trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå. Det dånar uti rättens krater, snart skall utbrottets timma slå. Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav, stig upp för att slå dig fri! Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli!

|:Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär!:|

2. I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi. Nej själva vilja vi oss frälsa och samfälld skall vår räddning bli. För att kräva ut det stulna, bröder, och för att slita andens band, vi smida medan järnet glöder med senig arm och kraftig hand!

Refräng |:Upp till kamp …

3. I sin förgudning avskyvärda, månn’ guldets kungar nån’sin haft ett annat mål än att bli närda av proletärens arbetskraft? Vad han skapat under nöd och vaka utav tjuvarna rånat är, när folket kräver det tillbaka, sin egen rätt det blott begär!

Refräng |:Upp till kamp …

4. Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Den rike inga plikter trycka, den arme ingen rätt man ger. Länge nog som myndlingar vi böjt oss, jämlikheten skall nu bli lag. Med plikterna vi hittills nöjt oss. Nu taga vi vår rätt en dag!

Refräng |:Upp till kamp …

5. Till krigets slaktande vi dragits, vi mejats ned i jämna led. För furstars lögner har vi slagits, nu vill vi skapa evig fred. Om de oss driver, dessa kannibaler, mot våra grannar än en gång, vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång!

Refräng |:Upp till kamp …

6. Arbetare i stad, på landet, en gång skall jorden bliva vår. När fast vi knyta brodersbandet, då lättingen ej råda får. Många rovdjur på vårt blod sig mätta men när vi nu till vårt försvar, en dag en gräns för dessa sätta, skall solen stråla mera klar!

Refräng |:Upp till kamp …

-Pettersson undrar var vers 4, tagit vägen ”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner”  är borta, spårlöst försvunnen när rörelsen sjunger idag. Märkligt, nåväl i arbetarrörelsens barndom protesterade knegarnaa mot de höga skatterna som då var under tio procent men nu är det som bekant andra tider…knegarna är försvunna eller har gått över till ett annat parti…