Nedanstående artikel är skriven av Thomas Gür i Arbetsmarknadsnytt
INVANDRING. Det har blivit intellektuellt allmängods i samhällsdebatten att det tar drygt sju år för hälften av en årskull kommunmottagna flyktingar att få sitt första förvärvsarbete. Efter 15 år uppgår förvärvsfrekvensen till drygt 60 procent. Detta har då jämförts med förvärvsfrekvensen för befolkningen totalt (mellan 20 och 64 år), som var 77 procent år 2014.
Redan detta i sig är alarmerande siffror, eftersom gapet till den totala förvärvsfrekvensen är så stort och detta förhållande hållit i sig sedan mottagningsåret 1997, när Statistiska centralbyrån, SCB, började registrera denna uppgift.
Ytterligare ett problem i sammanhanget är definitionen på vad som är förvärvsarbete. Enligt gängse mått i Sverige och på grundval av Internationell arbetsorganisationen, ILO:s, definitioner, har detta angetts som att ha inkomster från arbete någon timma i veckan. Ja, just så: Förvärvsarbete har i det statistiska materialet definierats som arbetsinkomst från arbete någon timma i veckan.
Frågan har då varit hur det ser ut om det rör sig om helårsarbeten istället för en definition om förvärvsarbete som är så vittomfattande och som inte säger så mycket om graden av självförsörjning kontra bidragsberoende. Märkligt nog har det inte funnits några uppgifter om detta förhållande.
Tills nyligen, då riksdagsledamoten Staffan Danielsson från Centern ställde frågan till Riksdagens utredningstjänst och fick svar.
Bara detta sakförhållande är förunderligt i sig. Inget forskningsinstitut eller statlig myndighet har alltså efterfrågat informationen utan det hela har hängt på initiativet från en enskild riksdagsledamot.
Utredningstjänstens svar från den 23 februari 2016 finns att tillgå och har diarienummer 2016:37. Utredningstjänsten har specialbeställt uppgifter från SCB om personer i intervallet 20-64 år, som är födda utomlands, för 2013 (det är de senaste som finns att tillgå). Frågan har varit hur många av dem som i enlighet med vistelsetid i Sverige är helårsanställd (alltså har inkomst från förvärvsarbete under hela året oavsett om de arbetat hel- eller deltid), inklusive företagare.
I den totala befolkningen är helårsanställda enligt definitionen ovan 69 procent (alltså att jämföra med förvärvsarbetande som var 77 procent år 2014).
Och gapet mellan infödda och utlandsfödda blir nu ännu större. Så här ser andelstalen ut:
Utredningstjänstens och Danielssons undersökning bekräftar än tydligare hur pass illa ställt det är med vägar till arbetsmarknaden för de nyanländas del. Och hur angeläget det är att den frågeställningen måste bli en central del i all diskussion om arbetsmarknaden och avtalsrörelsen.
Thomas Gür, som är journalist och invandrare från Turkiet har även skrivit nedanstående rader:
Detta är skrämmande siffror, för vilken människa eller politiker som helst i landet Sverige. Speciellt när styrande politiker hela tiden pratar om att nuvarande invandring är en vinst. Att blunda och sålla, är ett måste för en politiker med ett öppet hjärta.
Det ironiska i detta är att en centerpartist, förvisso Staffan, är den som eftersöker mera exakta fakta på heltidsarbetande. Istället för statistiken som görs med en timmesjobb i veckan som grund.
Som jag själv i många år har undrat över, hur mycket den inverkar på SCB:s all sysselsättningsstatistik, som återkommande publiceras.
Den har ju självklart en påverkan, så att den ger en bättre bild av sysselsättningen än den i verkligheten är.
Det tar tid att utbilda analfabeter. Låång tid! Och dyrt!
Det finns undantag som alltid, studera multijournalistik på tex bona folkhögskola , studera mänskliga rättigheter, feminism och rasism…….sedan bär det av till landet någon flytt ifrån.
Eller som här; få tv betald av socialen
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/tv-apparat-hemma-bra-satt-lara-sig-svenska/
Skjut drägget som väller in på en vagn ut ur landet.
Vår nya adel lurar bara PK inklusive PK ”Eliten”, grattis!