INSÄNDARE. I tider av arbetslöshet och ekonomisk press står Transportstyrelsen som en ledstjärna i mörkret. Som svensk sjökapten så har jag varit tvungen att söka mig arbete i Norge. I några år gick det över förväntan jämfört men mina stackars kollegor i Sverige. (Svenska sjöbefälsförbundet har ingen förståelse för min kritik).

Så kom oljekrisen, ja fast tvärt om kan man säga. Med sänkta råoljepriser så blev bensinen billigare, men det gjorde också att Statoil började skära i sina utgifter, som i sin tur spred sig ner till alla norska rederier. Så blev man friställd. Efter ett par år på nytt rederi så är jag åter friställd, och nu ser det inte ljust ut. Rederierna får färre och färre kontrakt, både i Norge och internationellt.

Det kallas visst kostnadseffektivisering på ett finare språk. Nåväl, man får rätta mun efter matsäck som det heter, så med minskade inkomster så måste jag hålla minskade utgifter. Ingen renovering av badrummet och ingen semester, spara på elen och äta potatis som är billigt. Därtill kan jag inte få någon A-kassa i Sverige eftersom jag inte arbetat här på länge. Den norska motsvarigheten heter ”NAV” och de vill att man ska komma på besök för att registrera sig.

Besöka dem i Stavanger är lite dyrt och det har jag aldrig riktig haft råd med, jag skulle möjligen kunnat kombinera ett besök med en semester, men det har jag som sagt inte heller haft råd med. Där utöver så kräver de att man bokför alla dagar, anställda så väl som friställda året om. Man får se de drygt 900: -/månaden till norska a-kassan som en del av beskattningen.

Så kommer ett brev från Transportstyrelsen, ett stort brev. Det kan aldrig vara bra var min första tanke. I kuvertet låg fyra inbetalningsavier på 800:-. styck Var och en för olika nya certifikat som krävs för att jag som ska kunna ansöka om mitt certifikat som sjökapten. Det heter egentligen behörighet, man kan ju inte säga att man söker och betalar för fyra certifikat för att få ansöka om det fjärde certifikatet.

4×800, ja det måste man kunna leva med, men det kommer i klart fel tid.

Kommunicerar man med myndigheter så måste man dock läsa dokumenten noga. Där kan jag läsa att jag, trots mina kursintyg inte är behörig att få de certifikat jag behöver för att förnya min behörighet. Inbetalningsavi medföljer för de som är dumma nog att betala utan att ha lusläst texten,, inga pengar returneras vid avslag, naturligtvis. Varför gäller då inte mina kursintyg, jag har precis de som efterfrågas. Svaret är uppenbart pinsamt. Sverige accepterar inte kursintyg från vårt broderland, den stora sjöfartsnationen Norge.

Då får jag alltså gå om de dyra kurserna i Sverige för att få fortsätta att söka jobb i en vikande arbetsmarknad. Jag sökte faktiskt en gång för många, många år sedan hos arbetsförmedlingen om bidrag till en liknande kurs. Det var ansträngda tider, fick jag till svar. Försökte någon med det i dag så skulle denna stackare troligtvis bli utskrattad om han ens fick något svar alls.

Jag får nog chansa på att försöka behålla mina behörigheter, och säljer nog min älskade motorcykel för att få ihop pengar till kurserna och då kanske jag även får en slant över att leva på tills jag förhoppningsvis hittar ett arbete till havs igen. Ska man byta akademisk bana när man har tio år kvar till pension så måste man vara modigare än vad jag är.

Arbetssökande akademiker.

Björn Kåverud

På filmen kommer Transportstyrelsen, i form av USS Montana farande…