Hej alla udda….del tre

Det ligger i tiden att falla för övertalning och försäljningstrick, jag hade hbtqönskat ett mera kritiskt tänkande från de som är tilldelade skattemedel. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter håvar in och pungslår kommuners ändliga börsar.

För några dagar sedan rapporterade ”jornalister” vid lokalradion glatt att Malmös stadsbibilotek blivit hbtq-certifierat, sedan var det inte mer med det. Reportern ”glömde” att ställa frågor, hatmedia är så väldigt glömska eller är det lättja, för inte ska vi väl tro att de ingenting begriper?

Del två HÄR…………nedan den senaste mejlkonversationen:

”Hej Eva-Marie!

Här kommer svar på dina senaste frågor.

Stadsbibliotekets personal har alltid haft som mål att ge biblioteksbesökarna den allra bästa service. Hbtq-certifieringen innebär att vi nu arbetar mer systematiskt med rättighetsfrågor, likabehandling, bemötande och mänskliga rättigheter. Alla verksamheter tjänar på att bli mer inkluderande.

Det handlar inte om att kritisera en rådande norm, det handlar om att se var man själv står i olika frågor och vilka antaganden man gör om olika människor eller grupper av människor. Alla människor gör, ofta omedvetet, olika antaganden utifrån våra besökares egenskaper, erfarenheter, åsikter eller kulturella attribut. Därför tar utbildningen upp alla diskrimineringsgrunder för att vi som biblioteksanställda och medmänniskor ska bli medvetna om hur lätt det är att hemfalla åt generaliseringar och förenklingar baserat på antaganden om personers ålder, hudfärg, politiska åsikter, etnicitet eller religion.

Vi vill aktivt arbeta mot exkludering och ojämlikhet. Det är naturligtvis svårt att avgöra vilka som är normbrytare, det kan ju bara komma fram genom att personen själv berättar om det. Det viktiga för oss som anställda på Stadsbiblioteket är att vara vaksamma på oss själva så att vi inte gör slentrianmässiga antaganden när vi har en besökare framför oss, utan att vi alltid ser individen och hennes/hans behov.

Personalen tyckte att Hbtq-kursen var mycket givande och att den vidgade vyerna och gav andra perspektiv på biblioteksarbetet. På frågan om personalen skulle rekommendera andra verksamheter att genomföra en Hbtq-certifiering svarade 92% ”Ja”. Många har önskat att få fortsätta prata, diskutera och ventilera situationer, normer och bemötande på sina arbetsplatsträffar.

Stadsbiblioteket har en egen budget och en viss procent av den ska användas till kompetenshöjande insatser.

Certifieringen kan absolut ha en påverkan på bokutbudet. Vi kan till exempel titta på hur många böcker det finns för barn och unga där familjebilden inte är mamma-pappa-barn utan kanske mamma-mamma eller pappa-pappa eller en mamma/en pappa och alla möjliga andra familjebildningar. Hur många böcker har vi som skildrar kärlekshistorier som inte är mellan heterosexuella? Finns det mer litteratur vi kan köpa in som breddar vårt utbud? Det handlar inte om att ta bort något, utan om att lägga till.

Likaså ska vi kanske inte fråga ett barn som besöker biblioteket efter hans/hennes mamma eller pappa utan istället säga ”har du en vuxen med dig?” Om vi får frågan ”Jag har en flicka/pojke som är 10 år – vad rekommenderar ni då?” ska vi kanske ställa följdfrågan ”Vad är hon/han intresserad av?” istället för att gå efter stereotypiska böcker/filmer/spel för flickor respektive pojkar.

Kontaktpersonen mellan Stadsbiblioteket och RFSL är Stefan Wahlstedt.

Certifieringen är uppdelad på ett antal tillfällen, oftast halvdagar, och tar cirka 16 timmar totalt.

 

Vänliga hälsningar

Stadsbibliotekarie Torbjörn Nilsson, genom Stefan Wahlstedt enhetschef”

————————————————————

Hej Stefan och Torbjörn!

 
Tack för ert mejl!
 
Jag har nu uppnått en ålder där jag har lång erfarenhet som biblioteksbesökare och har då vid dessa besök mött personal vid olika bibliotek som alltid bemött mig och andra besökare helt normalt och professionellt.
 
Jag funderar fortfarande kring hbtq-certifieringen då det är en stor summa av skattepengar som används till detta. Ärligt talat finns det verkligen ett certifieringsbehov för er personal och för oss Malmöbor, eller har ni låtit er övertygas och fallit för ett försäljningstrick?
 
Ni skriver ”Hbtq-certifieringen innebär att vi nu arbetar mer systematiskt med rättighetsfrågor, likabehandling, bemötande och mänskliga rättigheter.”  Kan ni vidareutveckla detta svar? Vilka rättighetsfrågor? Vem/vilka och i vilka sammanhang har ni på biblioteket inte behandlat era besöker lika? Har ni haft problem med personal som haft dåligt bemötande mot besökare? Vilka mänskliga rättigheter är det som ni förkovrat er i som har samband med stadsbiblioteket
 
 
Utbildaren vid hbtq-certifieringen har som jag förstår av ert mejl lärt er att ” Alla människor gör, ofta omedvetet, olika antaganden utifrån våra besökares egenskaper, erfarenheter, åsikter eller kulturella attribut.” Om man nu ofta omedvetet gör olika antaganden utifrån osv…då är det ju som ni skriver omedvetet och hur ska ni då kunna ändra på det, ifall det nu är något som är önskvärt att ändra på. Jag har aldrig märkt att någon anställd varit otrevlig utan endast mötts av professionellt uppförande och bemötande, ingen har menat på eller haft synpunkter om vilken ålder, hudfärg, religion, etnicitet samt vilket kön jag har ej heller har jag mötts av antaganden om vem jag har sex med. Ska ni ha någon kontrollant?
 
Det oroar mig att läsa om ” Om vi får frågan ”Jag har en flicka/pojke som är 10 år – vad rekommenderar ni då?” ska vi kanske ställa följdfrågan ”Vad är hon/han intresserad av?” istället för att gå efter stereotypiska böcker/filmer/spel för flickor respektive pojkar.” I mina öron låter detta som 1800-tal. På allvar, menar ni Stefan och Torbjörn att före certifieringen ställde inte er personal frågan om vilket intresse barnet har om vilken bok som ska föreslås!? Måste som Ni ser det stadsbibiloteket hbtq-certifieras av Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter för att Ni ska ställa frågan om vilka intressen läsaren/boklånaren har?
 
Sist men inte minst, är ni vid stadsbiblioteket mitt inne i en inventering över vem eller vilka som älskar med vem i ert stora bok och tidskriftsutbud? Om isåfall önskar jag veta resultatet.
 
Vänliga hälsningar
Eva-Marie Olsson

11 thoughts on “Hej alla udda….del tre

  1. Så förutom att de lagt nästan 400 000 på kursen så är det även nästan 2000 arbetstimmar som gått åt. Allt detta på att lära sig något som alla redan visste innan kursen.

  2. Hbtq certifierade?? Vilka löjligheter, böglobbyn har verkligen
    varit framgångsrika att få massmedial, och tydligen också
    ekonomiska fördelar av samhället, men deras sexuella läggning
    skiter dom allra flesta i, den har helt ingen annan mer än personen
    själv med att göra, men det är tydligt att är man omvänt sexuellt,
    så ska det tryckas ner i halsen på oss andra. Själv bryr jag mig
    inte om vilken läggning andra har, bara dom behåller den för sig
    själva!

  3. Så bra frågor du ställer ä, svaren lär dröja för de vet nog inte vad de sysslar med. Det ska ske en indoktrinering av föräldrarna nu så de inte fostrar sina barn i den av homorörelsen avskydda heteronormativiteten. En liten minoritet ska nu kladda på majoriteten sina skruvade idéer om sexualitet och mänskliga relationer och behov. Totalt smaklöst av dem. Sodom och Gomorra är här!

    • Förhoppningsvis upplyser de om att inga barn kommer till genom analsex och att slemhinnorna i annalen är öppna blodkärl och att det följaktligen lätt överför smitta som HIV.
      Det är utveckling mänskligheten behöver inte detta ”bullshit”, vissa tjänar kulor på detta, ex RFSL.
      Politikerfrälset är så emot allt heteronormativt så de blivit homonormativa…..DETTTA SKAPAR INGA TRYGGA MÄNNISKOR! Män måste få vara män och kvinnor ,kvinnor, det sitter i våra gener, både i hjärnan och i kroppen, utan vilket vi inte skulle finnas till.

      • Tror du ja! De lär ut just sådan sex, sadistiska piskningar och fistfucking. Jag skulle kunna berätta saker för er som ni inte ens kan fantisera fram.

        Jag ska bekänna att jag var aktiv i F! s framväxt eftersom jag trodde man var feminister inom det blivande partiet. Eftersom jag hade en ledande roll i ett län fick jag stor insyn i homorörelsen och ännu värre avarter inom den, i resten av bokstavssexualiteterna, btq, och det var riktigt otäckt.

        Hoppade av efter årsmötet då partiet bildades eftersom homolobbyn tog över totalt. Så jag lärde mig en läxa jag aldrig kommer att glömma. Är allergisk mot Jonas Gardell och hans anhang. Gaygalan är Sodom och Gomorra och svensken applåderar. Prideparaden är avgrundsdekadens. Pedofili och acceptansen för det är så vanligt i dessa kretsar att jag blir mörkrädd. Med mera vansinnigheter…..

  4. Eva-Marie bra jobbat, helt rätt frågeställningar!

    Dessutom kan man ju fundera över vilka föräldrar som ”lånar” böcker till sina tioåringar? Minns att jag själv lånade böcker på biblioteket i den åldern inget som morsan eller farsan styrde, la sig i eller deltog i! Inte ofta man vunnit något pris men kommer ihåg när jag vann priset som den som lånat mest böcker på skolbiblioteket under ett år! Inget märkvärdigt pris, men en alldeles ny bok om fjärilar om jag inte minns fel! Garanterar att jag läst varenda bok jag lånat eller köpt!

    Ingen på biblioteket hade en aning om att dagens människor skulle ägna sig åt och försöka förstå och hantera andra människors sexuella tillhörighet eller läggning! Tror definitivt inte att det på något sätt påverkade någons val av låneböcker!

    ställer mig frågan, genomföra en utbildning som knappast efterfrågats av arbetstagarna själva, vore det inte bättre att genomföra utbildningar som arbetstagarna har nytta av i sitt dagliga arbete?

    Sådana här tramsutbildningar och certifieringar är rena rama bondfångeriet och ingenting annat!

  5. ”Eva-Marie Olsson, granskande journalist utan politiskt syfte.”
    Fortsätt så – det är spännande att läsa ditt arbete.

    • @Mary Agnes, instämmer, Eva-Marie är lysande att fånga dumheten ur de välutbildades hjärnor och de som har makt.

Kommentera