Socialdemokraterna är inte det parti man en gång var. Sakta men säkert överger man sina traditionella väljargrupper och genom åren har partiet förvandlats från ett statsbärande parti med egen majoritet, till en grå massa som väl ingen egentligen vet vad de vill.

Jag vet att många socialdemokrater och inte minst f.d. sossar gnisslar tänder av ilska över det Sverige som nu sakta men tyvärr ganska säkert är på väg att förvandlas inför våra ögon. Nu leds landet av det parti som grundade folkhemmet och som i grunden är det som byggt upp landet Sverige till vad det är…förlåt, var. Vi har på sistone hört gräsrötter och kommunpolitiker som öppet vädrat sin ilska och av den anledningen valde jag att mejla några frågor till en socialdemokratisk kommunpolitiker som inte alltid vurmat för partiledningens nya politik.

Ni som har försökt att kontakta politiker, oavsett om de befinner sig i riksdagen eller i kommunhuset, vet hur avogt inställda de är till sina väljare och de frågor man gärna vill ha svar på. Göran Hägglund (Kd) var ett föredöme och det finns ett fåtal andra som bemödat sig med att svara. Majoriteten, oavsett vilket parti det rör sig om, ignorerar människors oro och den medborgerliga rättighet det innebär att på ett sakligt vis ställa frågor till de folkvalda.

Den socialdemokrat jag vände mig till, inte bara svarade, utan svarade flera gånger och väldigt utförligt. Detta hedrar personen i fråga och av den anledningen tänker jag inte avslöja namnet.

Den 25/9 skickade jag ett mejl till kommunpolitikern, med följande innehåll:

”Hej XXX

Jag vet av erfarenhet att politiker sällan besvarar frågor från de medborgare som valt er till de positioner ni besitter. Så kanske är fallet nu också, men jag hoppas att du åtminstone bemödar dig med att läsa detta mejl.

Jag har i grunden ett väl ingjutet politikerförakt som förstärkts med åren. Dock finns det enstaka politiker som jag ändå ser som relativt trovärdiga och du XXX är en av dessa.

Jag är ingen kommuninvånare, men bor i samma del av landet som du. Jag tillhör arbetarklassen och har vuxit upp med far- och morföräldrar som livnärde sig med yrken som byggarbetare, grovarbetare och vårdbiträden.

Det Sverige som generationer av svensk arbetarklass byggt upp med hjälp av blod, svett och många tårar, är på väg att försvinna ut i en allt tätare dimma. Det samhällsbygge som dina företrädare benämnde med det svenska folkhemmet finns snart inte mer. Jag fäller tårar när jag ser mitt Sverige nu sakta förändras till något jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva.

Jag är inte ensam XXX, definitivt inte ensam, om min oro och ilska över det Sverige vi nu ser växa fram. Jag vet att du är en politisk företrädare för ett parti som varit statsbärande under en majoritet av år och som faktiskt byggt upp landet till vad det är…eller vad det åtminstone en gång var.

Vi ser nu ett Sverige som är på väg mot en förändring vi aldrig tidigare skådat och jag är inte bara oroad XXX, jag är rädd. Varje dag umgås jag med vänner som tillhör den grupp som din partiledning överger i allt högre grad. Jag pratar om Socialdemokraternas traditionellt starkaste väljarbas, arbetarklassen. Jag verkar själv inom den döende verkstadsindustrin och bland mina närmaste vänner återfinns såväl byggarbetare, stålarbetare, asfaltsläggare, oljearbetare, lastbilschaufförer och sjuksköterskor. Vi är förbannade XXX, heligt förbannade.

Jag är inte längre förvånad över att Sverigedemokraterna vinner allt fler röster inom LO-kollektivet. Tvärtom hör jag dagligen röster som förklarar varför och XXX…det handlar inte om rasism och då menar jag rasism i ordets rätta bemärkelse. Nej, det handlar om en genuin ilska över hur ni politiker väljer att hantera den stora förändring som Sverige befinner sig i.

Vi kan tala om utsatta flyktingar i all oändlighet, vi kan tala om hur vi skattebetalare ska finansiera vardagen för de hundratusentals asylsökande som kommer varje år och som lär komma även under kommande år och vi kan tala om solidaritet. Det spelar ingen roll XXX. De politiker som fattar besluten berörs inte av dessa. De håller sig själva på ett betryggande avstånd.

Din partikollega Göran Dahlström, är en annan socialdemokratisk politiker jag hyser lite förtroende för. Han har åtminstone vågat sig på ett uns av kritik av den förändring som Sverige står inför och det hedrar honom. En annan av dina partikamrater är Johan Westerholm som driver den utmärkta bloggen Ledarsidorna.se och han är inte bara kritisk mot nuvarande partiledning och regering, han är djupt oroad över den framtid som väntar Sverige. ”2015 är det år då asylpolitiken kommer att kollapsa”, skrev han i ett blogginlägg tidigare i år.

En annan socialdemokrat kunde vi höra i det senaste avsnittet av Uppdrag Granskning. Sten Ove Karlsson från Högfors uttryckte följande i programmet: ”Det mesta i Sverige har krackelerat”.

Tyvärr är det så XXX. En annan person i samma avsnitt, deklarerade att han hör mörka röster som t.o.m är villiga att ta till vapen. Riktigt så mörka tankar har jag inte hört i min bekantskapskrets, men tro mig XXX när jag säger att det döljer sig en genuin ilska bland vanliga arbetare och till denna grupp inkluderas också många med invandrarbakgrund. Återigen. Folk, vanligt folk, är heligt förbannade.

Jag har begåvats med ett barnbarn, en gullig, söt och sprallig liten treåring. Det finns bara ett problem, hon lider av hjärtbesvär. Hon vet det inte själv, åtminstone inte än, men de unga föräldrarna och alla i treåringens  omgivning känner till problemen och den ovissa framtid hon går till mötes. Jag fylls med tårar när jag tänker framåt och det Sverige hon kommer att växa upp i. Vad är det som väntar henne, när det Sverige som du och jag växte upp i, sakta förändras inför våra ögon?

Jag vet att du XXX  tvingas hålla en väl inövad profil utåt, men hur går din tankar innerst inne? Är det du ser något du accepterar och sympatiserar med? Är du med på linjen om att Sverige ska rasera sitt samhälle och sin välfärd p.g.a. att samhällen i andra delar av världen inte klarar att hantera det som vi i Sverige byggt upp?

Jag tror inte det XXX. Jag tror att du ser problemen och det omöjliga och jag har full förståelse för att du tvingas hålla en korrekt linje utåt, men jag sympatiserar inte med det. Visst vore det intressant om mina vänner, jag, du  och Göran Dahlström hade ett öppet och ärligt samtal om Sveriges framtid bakom stängda dörrar, utan journalister och andra med sina speciella agenda? Det kommer inte att ske, tyvärr…och under tiden är förändringen av Sverige att faktum.

Om jag säger att arbetarklassen känner sig övergiven av Socialdemokraterna och att allt fler kommer att välja ett visst annat parti i nästa val, hur reagerar du på det?

M.v.h.”

Jag fick ett kort svar redan samma dag. Det gjorde mig glad och det hedrar verkligen personen ifråga. Svaret löd som följer och det lovade gott inför fortsättningen:

”Hej Stefan!

Du ska få ett utförligt svar av mig så fort jag har möjlighet. Men i mycket delar jag din oro!  Det kan jag säga redan nu.

Jag håller med dig i mycket. Jag är också oroad. Sverige som land har inte resurser prioriterade till och en organisation och ett samhälle för att klara en bra integration i alla lägen. För de flesta går det faktiskt bra. De integreras skapligt snabbt. Men för för många tar det för lång tid och för vissa individer och i viss mån grupper är det mycket svårt. Och det får konsekvenser. Jag försöker driva frågan och vara så tydlig jag bara förmår. Skickar med ett par exempel och länkar på det. Men jag ska utveckla mina tankar mer för dig. Göran och jag pratar mycket om detta.

Jag återkommer!

Vänligen XXX”

Som jag tidigare skrev så är jag säker på att det jäser lite i de socialdemokratiska leden, precis som det gör i de moderata.

Det korta svaret från XXX tyder på att så också är fallet.

Igår kom det svar jag utlovats. Det är långt, väldigt uttömmande, men svaret tyder på att det finns ett smått missnöje med förda politik och att Socialdemokraterna har starka skäl att tänka över situationen som inte minst skapats av dem själva.

Läs gärna svaret som jag sparade i pdf-format. Det innehåller intressanta tankar och en del självkritik. Ladda ned