Från Sara Bolays Facebook

Igår efter jag och en av mina goda vänner va påväg hem med spårvagnen från avenyn va de ett rätt ungt utländskt gäng som närmade sig och började hettsa om att jag varit med i tv och jag var trött och inte på humör så jag sa nej de är min tvillingsyster som varit med sen kollade jag bort. De började ta upp mobilerna och säga nej de var du och jag upprepade nej de var inte jag medans jag fortsatte kolla åt ett annat håll. De började ta på mig och jag sa åt dem att sluta. Som tur va skulle vi av nästa hållplats och medans spårvagnen höll på att sakta ner va de fortfarande närgångna och frågade om vi inte skulle vidare till Angered och jag svarade nej jag ska absolut inte till angered! Så gick jag och min vän av och började gå snabbt då de började prata om att de skulle följa efter oss. En av killarna skrek ”vafan säger du om angered?” så spottade han på mig och började ropa åt sina vänner att de skulle springa efter oss och gick av vagnen fast de skulle vidare och fick med sig några av hans polare också. Jag och min vän började gå snabbt, nästan småsprang medans jag frågade vafan de höll på med. De skrek och började ta tag i oss, de började jucka medans de höll fast oss och de tog på min väns intima ställen medans hon skrek sluta och började gråta. Den ena killen som var på henne började skrika åt henne att sätta sig ner på marken medans han tog på henne, samtidigt som hon hysteriskt grät och skrek. Jag försökte prata med killen som höll fast mig och fråga vafan de höll på med och att jag kommer ringa polisen om de inte genast drar. Han drog ur min toffs ur mitt hår och började dra i min jacka. Jag tog fram mobilen medans ja i försvar sparkade han på smalbenet, slet mig ifrån honom och ringde 112. Medans allt detta händer ser ju fortfarande hur min vän försöker slita sig ifrån han som var på henne medans han fortfarande skriker åt henne att sätta/lägga sig på gatan, han börjar dra upp sitt skärp,och jag fattar inte va de är som händer. SER JAG PRECIS KILLEN DRA UPP SITT SKÄRP? HÄNDER DETTA PÅ RIKTIGT? Jag skriker rakt ut vafan de håller på med och hur gamla de ens är och försöker säga till min vän att inte va rädd för dessa killar är små. Jag tror de är för jag mer inte vill tro att jag var rädd då jag började undra vafan som föregicks och va de ville. Jag kommer fram till 112 och säger var vi är va som håller på att hända och skriker rakt ut att jag pratar med polisen och då börjar han som försökte ge sig på mig att skrika ”vi drar, vi drar brorsan” och han som är på min vän som redan knäppt upp byxan börjar springa och så springer båda. Jag stod bara helt förstelnad och fattade ingenting och min vän stod bredvid nu och skakade och grät och va helt förstörd. Hon berättade att hon sett en kille runt 25 års åldern gått in i trapphuset bredvid och sett henne i ögonen medans hon skrek efter hjälp men bara gått in. Jag bara säger kom vi går in snabbt. Vi är påväg till mig som är några meter från där allt hände jag bara är helt tyst medans min vän gråter och skakar. Någon öppnar fönstret och frågar va som händer och min vän skriker hur hon inte kan förstå hur man inte kan agera när man hör någon ropa efter hjälp. Jag håller med men jag säger inget, jag går bara helt tyst. Jag är helt tyst och bara går. Jag hade fortfarande inte förstått vad som hänt. Är allt detta för jag varit med i ett Tv program och för jag inte var överdrivet trevlig och tog bild med killarna på spårvagnen? Är detta för jag helt enkelt inte orkade med dem. Är detta för jag sa ifrån och sa åt dem?

De sjukaste av allt är att en av killarna som hoppade på oss började följa mig en timme efter på Instagram. Har inte ens ord för det. Jag blockade han direkt. Min vän förhördes av polisen igår och anmälde allt, såklart. Jag fattade inte att de ens hänt igår. Idag nu när jag sitter på jobbet förstår jag va som hänt, jag ser bilderna på repeat i mitt huvud, hur de skriker åt min vän att sätta/lägga sig ner på gatan. Hur en av dem tar tag i mig och sliter ut min tofs och börjar jucka på mig och hur jag samtidigt ser min vän skrika efter hjälp medans hon gråter och har han på sig juckandes. Hur jag ser han ta upp sitt bälte.

Dessa bilder går på repeat i mitt huvud. Igår var jag chockad och helt tyst. Min vän sa gång på gång Varför säger du inget? Varför reagerar du inte? (efter händelsen hade hänt) Jag var i chock. Idag har jag förstått vad som hänt. Jag är glad över att jag ringde polisen mitt i allt och att mitt huvud ens agerade så snabbt som de faktiskt gjorde, sen att polisen inte hann fram innan de dragit eftersom de blev rädda är en annan sak. Okej jag har varit med i TV och är nu en offentlig person men för att jag var trött helt enkelt och inte ville ställa upp på en selfie för jag helt enkelt inte orkade, så ska detta hände? Jag har även flera vänner som varit med i Tv och varit med om liknande situationer. Detta är hemskt. Om jag hade vetat detta, denna sida av at bli offentlig, att få uppleva de på riktigt och få veta den mörka sidan av allt detta som man ser utåt om hur nice de är att vara med i tv är. Att de faktiskt finns en mörk sida också, och hur ens nära och kära blir påverkade hade jag aldrig satt min fot i TV rutan men nu har jag det och nu vill jag göra de bästa av situationen. Först och främst borde denna sida uppmärksammas mer i media, ”den mörka sidan” inte bara allt som är så jävla ballt. Hur de faktiskt är att varje gång gå utanför dörren och oavsett humör behöva le åt allt, behöva alltid vara glad och ÖVER TREVLIG, alltid ställa upp på bilder och svara trevlig på frågor för annars då? Va händer då? Jo då är du en otrevlig bitch, eller så tror du att du är något eller ännu värre personerna blir helt plötsligt förnärmade eller tror du menar något illa eller ännu värre blir arga eller ännu värre börjar tjaffsa/bråka/hetsa/villa ge sig på dig/hoppa på dig/vilja skada dig/villa göra illa dig.

Inte nog med det, att ens nära och kära som bara stått bredvid ska vara med om det. Min vän som inte sagt ett ord, inte ens gjort en fluga förnärmd vara med om detta. Jag har inte ens ord för detta.

Jag är inte perfekt och jag var inte ett perfekt barn som liten heller men jag skulle aldrig någonsin göra något sådant här som dessa killar gjorde mot någon! Jag tänker på deras föräldrar, jag tänker på hur dem egentligen måste må? Hur långt hade de tänkt att gå, jag vill inte ens veta. Om de kan göra de dem gjorde igår så kan de ha gjort de förut eller ännu värre göra det igen! Att jag såg min vän i ögonen när detta hände, hennes rädsla och rop efter hjälp och hur jag såg henne efteråt.. Den blicken som högg till i hela mitt hjärta, den blicken vill jag inte att någon ska uppleva, någonsin. Jag vill att om någon känner till denna kille på bilden eller vet någon som gör så kommentera gärna. Jag vill iaf få ett namn på en av dessa killar som gjorde detta mot mig, mot mig och min vän och jag vill inte att dessa killar ska göra detta mot någon annan igen, någonsin.