Nedanstående är ett debattinlägg i Sydsvenskan av Ann Sidbrant
Den 6 juli publicerade Sydsvenskan en artikel, ”Männen bakom våldsvågen”, som pekade ut åtta män som huvudansvariga för en lång rad allvarliga våldsdåd som drabbat vår stad under flera månaders tid, såsom skottlossningar, sprängningar och granatattacker.
Fast man kan ändå inte säga att Sydsvenskan pekade ut de åtta männen. Två avgörande detaljer saknades nämligen i artikeln: männens namn och bild.
Man kan tycka att de här männens identitet skulle vara av allmänintresse för oss Malmöbor. Det är visserligen överdrivet att påstå att de här personerna har hållit Malmö i skräck, men säkert är ändå att många av oss har påverkats. Aftonbladets krönikör och tillika Malmöbon Ronnie Sandahl skrev så här om Malmö den 30 juni:
”Frågan kommer ibland: Är man som Malmöbo rädd? Jag svarar alltid nej. Är det sant? Jag vet inte längre.”
Personer som påverkar tryggheten för en hel stad borde kunna namnges. Det speciella med de här männen är att de sprider en sådan skräck omkring sig att nästan ingen vågar peka ut dem eller namnge dem. Just därför ökar deras makt. Polisens möjlighet att binda dem vid deras brott blir just därför också mindre.
När jag hade läst artikeln om männen bakom våldsvågen i Malmö skrev jag till artikelförfattaren och frågade om Sydsvenskan planerade att namnge den 20-årige bombmannen, om han skulle befinnas skyldig i domstol. Nu har vi svaret. Mannen är dömd, men Sydsvenskan hukar fortfarande bakom beteckningen ”bombmannen” och låter bli att publicera hans namn.
Sydsvenskan sänder därmed en signal till allmänheten. Om ni på tidningen inte vågar skriva ut vad de här grova våldsbrottslingarna heter, ens när de har blivit dömda, hur ska då allmänheten någonsin våga peka ut dem och vittna mot dem – och därmed hjälpa till att bekämpa det grova våldet i vår stad?
Rösta gärna du med, 4 procent håller med Sydsvenskan, det är ofattbart många.
Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist skyller ifrån sig: Vi måste förhålla oss till de pressetiska reglerna.
Journalistförbundets Publicitetsregler
I dagens Sydsvenskan finns en huvudledare där det står….
”Våldet i Malmö inte unikt. Orsakerna är komplexa. Polisen måste ta makten”
-Pettersson ställer frågan till Sydsvenskan ”Finns det någon just någon stad i världen i ett land med fungerande demokrati där handgranater och militära vapen används mer eller mindre regelbundet av kriminella?
Sydsvenskan är en del av Malmös problem!!!
Förresten så har ni namnet på ”Bombmannen” nedan och då kanske ni begriper varför de kriminella inte namnges även om Sydsvenskan inte gör det…
- Mardin Osman, född 1995, medborgare i Sverige, döms till 2,5 års fängelse
- Abdullah Al-Mossalmani, född 1999, medborgare i Sverige döms till ungdomsvård
- Omar Yousef Daabasse, född 1997, medborgare i Sverige döms till skyddstillsyn
Advokatkostnaderna hamnar som brukligt på staten och straff och skadestånden är löjligt låga. Vi får hoppas åklagaren överklagar.
- Khalil Chahine, född 1989, medborgare i okänt land, frikänd
- Zoher Alfred Isha, född 1976, medborgare i Irak och Sverige. Frikänd.
- Atef Abouchacra, född 1995, medborgare i Sverige, frikänd.
4% håller med Sydsvenskan så nu har tydligen stödtrupperna i journalisklubben beordrats att rösta.
Denna typ av berikning,inskränker sig inte enbart till Malmeområdet…
I dagens BZ finns ett referat kring en av de otaliga ”arabiska storfamiljer” som i Berlin lever av kriminalitet. I nu aktuella domstolsfallet handlar det om en kupp mot en Sparbank,där araberna kom över värden för c:a 90 miljoner SEK.Sprängningar som framgår av bilden,hör till deras kultur.:
http://www.bz-berlin.de/tatort/menschen-vor-gericht/sparkassen-einbruch-30-jaehriger-muss-vor-gericht
De där namnen är svåra att komma ihåg. Alla vet att det är utlänningar med namn svåra att memorera för en svensk.
Mardi Osman var det lättaste.
Du har rätt Albin, i att namn som man aldrig får läsa om i svensk media, är svåra att memorera.
Det var riktigt idiotiskt skrivet Albin ? Hu duktiga är dina släktingar i Mogadishu på att uttala svenska namn eller skriva dem ?
Att du är anställd av Expressen för att spionera på Petterssonsblogg säger allt om den tidningen!
Såg en polischef från Malmö säga efter sprängningar: Vi vet vilka de två gärningsmännen är vi har absolut kontroll på dem och deras grupperingar.
Som lantis undrar jag då, om polisen vet vilka de är, varför sitter de inte bakom lås och bom?
Hade de hetat Karlsson, Lundberg eller Bergström hade det inte varit några problem att publicera namnen.
Det är tur att Pettersson finns annars skulle vi aldrig få veta sanningar här i Absurdistan.
För 3400 kr om året så borde prenumeranterna vara värda fakta och riktig journalistik! Pressetiska regler och Journalistförbundets publiceringsregler är egna påhitt inom branschen. Sydsvenskan vågar inte frigöra sig och agera på motsvarande sätt som Torgny Segerstedt i GHT, mot skurkarna och för landets bästa.
Det är just det satans medborgarskapet som inte skulle
vara permanent, minst tio år utan brottslig verksamhet,
i annat fall skulle medborgarskapet dras in!
Det är väl för att hon som journalist vill skydda brottslingar.
Som alla vet så gäller inte de ”pressetiska reglerna” när det gäller etniska nordbor, då finns namn och foto även långt innan rättegång vilket vi sett otaliga gånger. Så svinet till chefredaktör blåljuger för läsarna. Hon är bara en stor pk-nolla som snart är arbetslös.
Min fråga är varför är inte detta inavlade MENA-slödder utvisat? Frågan borde gå till den inkompetente Anders Ygeman.
Tufft skrivet av Ann Sidbrant.
De sista meningarna Ann skriver är mycket viktiga. Sydsvenskan sänder därmed en signal till allmänheten. Om tidningen inte vågar publicera namn och bild ens på dömda brottslingar hur ska då allmänheten våga vittna mot de här kriminella våldsverkarna ?!
Sydsvenska med flera VET ATT DETTA GÅTT ALLDELES FÖR LÅNGT MEN DE SKITER I ATT GÖRA NÅGOT!
Det är skillnad på möss och män!