SD: ”Det är dags att flumskolan tar slut”

Det finns en intervju på den här korta notisen om det system jag igår tog del av på plats i stadshusets A-sal i Nyköping. Expressen har gjort intervjun på video och den text ni har här under. Att gå igenom allt vi igår gjorde på lite mer än en och en halv timma går ju bara inte, så jag hoppas att inte Expressen tar illa upp att jag ger deras artikel en chans till. Den som höll i vår föreläsning var samma Stefan Jakobsson (SD),som svarar på Hanna Jakobsons frågor på intervjun. Ytterligare en politiker från SD som visar att det är hög klass på åtminstone dem som är talesmän för olika politiska områden på SD. Att få till något referat från hela föreläsningen får vänta tills i höst, då frågan kommer att tas upp igen.

SD vill ha statlig styrning av skolan, skolavslutning i kyrkan är inte så viktigt, men hårdare krav på blivande lärare.

– Genom nationella riktlinjer kommer vi alltid behålla den slutliga kontrollen, säger han.

Dessutom säger man sig ha majoritet för flera av sina förslag tillsammans med alliansen.

Stefan Jakobsson, SD, skolpolitisk talesperson, höll presskonferens under tisdagsmorgonen.

– Jag kommer att tala om den obekväma sanningen, säger han.

– Nu är det dags att flumskolan tar slut, säger han.

Sverigedemokraterna uppfattar att de tillsammans med alliansen står bakom flera förändringar i skolan.

– När det gäller den tioåriga grundskolan har vi fått fram ett tillkännagivande, även när det gäller skriftliga omdömen och mer matematik i skolan, säger Jakobsson som sen radar upp några frågor där man anser sig ha fått delvis gehör för sin politik.

– Det gäller skolavslutningar i kyrkan och betyg från årskurs fyra, säger han.

280 miljoner

Partiet har satt 280 miljoner kronor för dessa satsningar.

SD vill också skärpa reglerna för vilka som kommer in på lärarutbildningen.

– Nu vill Sverigedemokraterna ta över skolfrågan, säger Jacobsson vidare under presskonferensen.

Partiet har tittat på något man kallar för Shanghai-modellen som bland annat innefattar en statlig vidareutbildning under tiden i arbete och 30 timmars feedback med hjälp av kolleger som sitter med i klassrummet. I modellen ingår också ett mentorskap för att vidareutbilda andra och möjlighet att klättra på karriärstegen med hjälp av högre löner.

– Vi vill också att lärarna ska uppmuntras att forska, säger Jakobsson.

• höja intagningsgränsen på lärarutbildningen.

• införa nationella riktlinjer för tydlighet kring skolors resultat.

• nationella team som sätts in i de skolor med störst behov.

Partiet vill också att skolmaten ska lagas på plats, att halvfabrikat ska tas bort och att maten ska lagas av utbildade kockar.

21 thoughts on “SD: ”Det är dags att flumskolan tar slut”

  1. Jag skulle gärna vilja ta ett jobb som lärare, men får inte. Detta på grund att jag jag har en ”prick i registret” eftersom jag för fem år sedan skickade ett hotfullt mail (enligt domen) till en vuxen person som anmälde mig. Detaljer är onödiga, men det var definitivt inget dödshot eller liknande! Det jag skrev var dumt och oöverlagt, det medger jag. Fick böter.

    Jag började undervisa redan på gymnasiet, i min egen klass, eftersom vår mattelärare var frånvarande mest hela tiden – han höll på med någon politisk kampanj för sossarna.. Så jag ”tog befälet” och tog över lektionerna när han inte behagade dyka upp. Det var minst sagt uppskattat av mina klasskompisar!! Jag hade sedan länge klarat av gymnasie-matten, och läste universitetets matematik på min fritid. Jag hade alltså mer kunskaper i ämnet än vår s.k ”lärare”.

    Jag var inte någon ”nörd”. En sådan hade nog ägnat mest tid åt de duktigaste, och kanske helst suttit och diskuterat högre matematik med de som redan hade förstått det mesta. Jag inriktade mig istället på de som hade svårt för ämnet.. Jag gav mig fan på att de skulle förstå, och jag gav mig inte! Man måste ha tålamod.

    En kväll kom min pappa och sa ”du har telefon, någon vill prata med dig – jag vet inte vem det är”. Det var pappan till en tjej i min klass. Han tackade mig för att jag hade hjälpt hans dotter att få en 3:a i matte. Vi hade en 5-gradig betygskala då, där 3 var ”godkänt” och allt under det var ”icke godkänt”. Hon hade slitit som fan med matematiken, men låg ständigt på en 2:a tills jag ”tog över” lektionerna. Han sa ”när du förklarade så förstod hon..” Jag blev glad för berömmet, men samtidigt tårögd. Mina ansträngingar hade lyckats!

    Senare gick jag ut som kurstvåa på KTH, teknisk fysik, och fortsatte att undervisa ”vid sidan av” – både på KTH och SU (Stockholms Universitet). Att undervisa är spännande! Det krävs (förutom kunskaper i ämnet) en hel del psykologi och personkännedom. De ”duktiga” behöver oftast bara att man ”knuffar dem i rätt riktning” – ger lite lästips och inspiration. De ”inte så duktiga” måste man jobba mycket mer med, och lyssna mer än prata.

    Ibland har de en ”låsning” och har bara bestämt sig för att ”det här kommer jag aldrig att förstå”. En sorts mental blockering. Då ska man backa lite, och prata om annat. Försöka hitta något som de VET att de är bra på, och fokusera på det. Alla är bra på någonting.

    Jag var scoutledare under flera år. En del av ungarna var väldigt självsäkra & ”framåt”, så de ägnade jag inte så mycket tid åt – förutom att ”dämpa dem” när de blev lite för vilda. Jag höll däremot noga koll på ”de tysta”, de som sitter längst bak och inte säger någonting.. Jag försökte ”lyfta fram dem” utan att det skulle kännas obekvämt för dem. T.ex en liten tyst kille som visade sig ha ett intresse för knopar.. En gång låtsades jag att jag hade glömt bort hur man lägger en dubbel pålstek, och bad **** att komma fram och visa hur man gör. Han gjorde det, och det riktigt luktade ”ökat självförtroende” efteråt. Han sken som en sol och de övriga var imponerade.

    Men som lärare duger jag inte,

    • Erik Johansson :
      Du duger inte i den svenska skolan för du är helt enkelt för bra !

      • Tack för snälla ord! Som lärare (har aldrig haft den titeln, men undervisat mycket) måste man, förutom att kunna sitt ämne, vara observant och lyhörd gentemot sina elever. Min yngste son fick en gång ”IG-varning” i svenska (vi är ”pursvenska” om det nu spelar någon roll..).. Jag fattade ingenting… Han satt hemma och skrev långa noveller (rättstavade!) när han inte spelade ”data-spel” eller lirade fotboll/hockey.. Jag samlade ihop några av hans alster, och begärde enskilt samtal med hans lärare.. Lämnade över hans noveller och sa ”Läs. Är detta en kille som förtjänar IG i svenska?” Hon läste, och började rodna och stamma och ursäkta sig ”mmmmen på på lektionerna så lyssnar han inte..”.. Men va fan.. ”Han är tretton år gammal, och hormonerna brusar och det är svårt att sitta still, det borde du känna till och kunna hantera. Visa mig resultaten på de prov han har gjort”. Efter lite tjafs om ”sekretess” (jag var hans förmyndare och därmed tillåten att ta del av hans skolresultat) så gick vi igenom hans betyg på svenska-prov. De hade bedömningar från VG till MVG – inget lägre än så… Hon skämdes, och ändrade IG till MVG! Nej, jag var inte en ”bråkig förälder”, men hon hade baserat sin ”IG-varning” på grund av att de var osams! Kom igen.. En vuxen person straffar en 13-åring med ”IG”för att han hade uppträtt otrevligt??? Ja, han var bråkig ibland i skolan, och jag försvarade absolut inte hans beteende. Men sådant ska man inte hantera genom att ge låga betyg..

      • Notera att jag VERKLIGEN inte är någon curling-förälder – ”Min unge gör aldrig fel, bla bla”. Jag låg nog snarare åt andra hållet när mina barn fick kritik från t.ex skolan. Men det här var så helt uppåt väggarna tokigt! Han hade då ett ordförråd och en känsla för grammatik som låg långt över sin lärares nivå. I vissa andra ämnen var han medelmåttig/urusel, och det visste jag. Men IG i svenska? ”No way, José”..Där gick min gräns. Rätt ska vara rätt!

      • Han fick IG i Tyska och det förtjänade han verkligen. Han hade knappt öppnat läroboken fast jag och hans mamma tjatade på honom ständigt. Så det var ett helt rättvist betyg. Där fick han skylla sig själv, inget tjafs med hans lärare… Men IG i svenska (som sedan blev ett MVG)? No, no, no… Jag väljer mina strider noga..

    • …i mångt å mycket bra inlägg i denna blänkare från dig E.J.
      För egen del tror jag på olika klasser (och lärare) inom
      varje årskull…som det är nu, blir inte de mer försigkomna
      stimulerade då lärare med låg kompitens ägnar sin mesta
      tid åt de svaga…helt förklarligt, iom att de (lärarna) inte har
      ngt att erbjuda de försigkomna eleverna, då dessa elever
      ofta är betydligt smartare och pedagogiska än sina lärare
      …kanske detta är en typ av Moment 22 hos 87:ans ledar-
      skikt…ju dummare undersåtara är, desto mer lättmani-
      pulerade blir korkskallarna i framtida val?

      http://www.svd.se/eleverna-lararna-ar-for-daliga/om/sverige
      http://www.svd.se/gymnasieelever-utan-motivation

      • Jag vet inte.. Jag var bara 17 år gammal, men lyckades hålla mina klasskompisar nöjda när vår matte-lärare svek oss.Ett absolut krav (det kanske låter löjligt och helt självklart) är att man behärskar ämnet. Jag var betydligt duktigare på matematik än vår s.k. ”lärare”. Vi pratar inte hästlängder nu, snarare omloppsvarv runt jorden. 🙂

        Men det räcker inte Man måste ”se människan” (hur fjantliberalt lät inte det? :). Lära känna eleverna – styrkor/svagheter/personlighet osv.

        Under den här perioden, när vi rent konkret och praktiskt saknade matte-lärare och jag hade tagit över, så satt jag ofta uppe väldigt sent.Min mamma frågade ”håller du på med läxorna så här sent?”. ”Nej jag förbereder min lektion tills imorgon”.. Då briserade allt.. Pappa blev (med all rätt) arg för att vår lärare smet från sina lektioner och kontaktade vår rektor..Jag var tvehågsen. Jag började få koll på var mina klasskompisar låg i förhållande till kursplaneringen och hade börjat göra upp individuella planer för var och en med hänsyn till deras egen nivå och förmåga..Farsan hittade min egen kursplanering och lämnade den till skolledningen, för att visa hur tokigt det är när eleverna måste ta över undervisningen..

        Jag blev väldigt arg på min far för att han gjorde så. trots att tanken var god. För jag hade skrivit kommentarer som bara var för mitt eget bruk, men rörde mina klasskompisar. Inget ”totalt dum i huvet” eller så – jag la mest energi för att hjälpa dem som hade det svårast. Men det fanns personliga kommentarer och omdömen där, som jag inte ville dela med mig av – annat än med den det rörde.

        Om man har kompetensen i ämnet, så klarar man av att hantera såväl svaga som starka elever..

      • Bara så att det inte uppstår något missförstånd:jag ägnade minst lika mycket omtanke om mina duktiga klasskamrater som om de ”mindre duktiga”. Men det tog sig olika uttryck. De duktiga kunde man ägna 5 minuter åt, ge lite tips och förslag och utbyta tankar, sedan var de nöjda och ”självgående” och jobbade vidare på egen hand. De mindre duktiga kanske man fick sitta tillsammans med under lite längre tid, lyssna (viktigt!) och förklara. Det var helt individuellt, och det är väl kärnpunkten i hur jag ser på undervisning/handledning – man måste ta hänsyn till eleven, för ingen är den andra lik. Och svårast är de ”tysta”…De blir lätt bortglömda, för de är ju så snälla och ställer inte till med något ”bråk”?

        När jag senare undervisade på akademisk nivå på KTH/SU, och därefter höll IT-kurser åt företaget där jag var anställd, så var jag hela tiden observant på hur mina elever betedde sig. Vissa var framåt och tog för sig – frågade hela tiden och ville gärna diskutera ”högt och länge”. Fine! Jag tycker att det är jätteroligt att interagera med sådana personer, men alla är inte sådana och det måste man vara medveten om och ta hänsyn till.

  2. Vi måste se elefanten mitt i klassrummet. Det går inte att blanda nyanlända ointresserade analfabeter med svenska elever. Det blir de svenska eleverna som blir lidande.

    • De tre – fyra som är upphov till det mesta av oron och bråket på lektionerna, ska flyttas till en SOS – grupp som också tar de andra klassernas oroshärdar. Den gruppen ska få den allra bästa läraren, för att dessa 10-15 ska bli bättre och för läraren ska det vara en utmaning. De ursprungliga klasserna, med något sämre lärare har fått en minskning från 25 i klassen, till 21-22 istället. Då får den läraren mer tid till de sämsta i klassen efter utflytten av de allra värsta till SOS-gruppen. Jag ska försöka göra något av mina stolpar från igår, så kanske det blir lättare att förstå. Det kan ta några dagar för mig, men det behövs nog mer förklaring än detta.

  3. Ja det där låter bra, men att prata om flumskola är lite otydligt. Björklund har gjort sammalunda i minst tio år men med klent resultat. Just att satsa på forskning och att sen lita på lärare och forskare tror jag skulle vara bra.

  4. Tack för hjälpen Pettersson! Ni skulle ha varit med igår kväll. De som får möjligheten till samma – ta chansen – ni har allt att vinna på att lyssna till en kompetent politiker med mycket egen kompetens i läraryrket men även i annat.

  5. @ eugeecork
    Systemändringar är en tvingande väg.
    Protester och subversida aktioner ger ytterligare möjligheter.
    Stå på dig!

    • …ogenomförbara förändringar typ denna…hör till
      sagornas värld…om en sådan förändring startade
      idag, skulle den ta 100 år att genomföra…då i en
      diktatur, aldrig i en s.k. demokrati
      …många flumputtar här är mestadels ute å svävar
      i de blå…tillhör du denna grupp Olle G?

  6. Äntligen!
    1) Stefan J är kunnig, samlad, konkret och inger förtroende
    2) Förslaget lyfter skoldebatten till den rätta nivån – statusfrågan för lärare måste lösas av dem själva, men på en arena där det faktiskt går att göra!
    3) SD vågar lyssna på folket, och lyfta de uppfattningar som råder bland lekmän. Visserligen undersförstått i Shanghai-modellen. Mikrofrågan att (få) ha skolavslutning i en kyrka, är en teaser där den äldra halvan av befolkningen är ense. Det kommer.
    4) Skolfrågan är förhoppningsvis en ingång till befrielse från benämningen ”enfrågeparti” (invandring mm)! Vi (SD) behöver fler sakkuniga inom alla områden som successivt tar plats i sakdebatten!
    5) SD-företrädare på riks- och lokal nivå, har i Stefan J en förebild!
    Slutsat(er):
    A) Sakkunska OCH bettende är väsentligt!
    B) Att gå utanför den gängse politik-boxen, är väsentligt, men lyssna är viktigt!
    C) Igenkännande traditioner är ett måste, och värda kamp!
    D) Ditt pilitiska engagemang parat med dem som överger andra partier och är politiskt skolade är ett förtroendékapital vi behöver! Då når vi längre och snabbare!
    E) Jimmie Å har en (för mig) tydlig agenda – idioter (inkompetenta!) ut – kompetens in. Kompetens är ett ”vitt” ord, men rymmer mer hjärtats vilja, kunskap, engagemang och insikt om vårt gemensammas bästa än egna (hemliga) ambitioner. Solidaritet kan här få en färskare innebörd!

    Mvh,

  7. …nog försent (avskaffa flumplugget), minst 40 årskurser
    har genomgått en Skola helt utan disciplin å inte minsta uns
    ordning!..

    Snacka om protester, även från våra led…känsligt ämne
    …te råga på allt, en lärarkår som till stor del (idag)består
    av kommunister å sosse-löss…hur skulle detta gå till?

Kommentera