Hög nettoinvandring behövs: Det behövs en fortsatt hög nettoinvandring på 64 000 personer per år för att finansiera välfärden, visar Arbetsförmedlingens prognoser. Samtidigt ökar sysselsättningsgraden bland utrikesfödda med hög utbildning, medan de som har kort utbildning får allt svårare att hitta ett arbete. Arbetsförmedlingen har granskat invandringens betydelse för Sverige ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Sedan 2005 har utrikesfödda stått för 75 procent av ökningen av sysselsättningen, drygt 240 000 personer. Fram till år 2025 kommer utrikesfödda att stå för hela ökningen.

För en tid sedan gick Arbetsförmedlingen ut och påstod att Sverige behöver upprätthålla massinvandringen för att kompensera för det sjunkande antalet svenskar och för att kunna bibehålla välfärden. Med tanke på hur illa det ser ut på just arbetsmarknaden för de stora invandrargrupper som kommer nu, och hur det ena dyrbara projektet efter det andra misslyckas kapitalt, lät det väldigt märkligt. Nationalekonomen Tino Sanandaji sågar Arbetsförmedlingens rapport vid fotknölarna och kallar den “trams” och “osammanhängande smörja”.

“För att klara välfärdens finansiering behöver vi få hit upp emot 100.000 nya invandrare per år”, påstod Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg. “Ifall vi minskar invandringen så minskar vi också våra framtida intäkter”, hette det också.

Sanandaji:

Generaldirektorns uttalanden ger intrycket att Arbetsförmedlingen har analyserat utveckling av skatteintäkter och kommit fram till att välfärden förstärks av invandring. Så är inte fallet. Arbetsförmedlingens rapport säger ingenting om vare sig skatter eller välfärdsbehov. Det enda rapporten gör är att räkna på hur många personer och sysselsatta det skulle finnas i olika ålderskategorier med diverse antaganden om invandring. Tricket är, liksom i Alliansens valkampanj, att räkna sysselsättning i antal i stället för i procent och låtsas att en större befolkning är synonymt med högre välstånd.

Inte minst på grund av snabb befolkningsökning ökade antal sysselsatta i åldrarna 16-64 med 36.000 per år mellan 2005 och 2014. Arbetsförmedlingen hävdar att det krävs en nettoinvandring på drygt 90.000 personer totalt och 64.000 i åldrar 16-64 för att antalet sysselsatta ska fortsätta växa med just 36.000 per år.

Det är det enda Arbetsförmedlingen gör. Några kalkyler på skatteintäkter eller välfärdens behov finns överhuvudtaget inte i rapporten. Det finns heller ingen sammanhängande förklaring till varför det är önskvärt att antalet personer i arbete i åldrarna 16-64 ska växa med 36.000 per år genom invandringsdriven befolkningsökning. Arbetsförmedlingen använder ständigt begreppet ”behovet” av nettoinvandring. Det handlar då inte om välfärdsstatens behov. Det AMS kallar behov är behovet att nå en mer eller mindre arbiträr ökningstakt i antalet sysselsatta på 36.000 per år som myndigheten själv har hittat på. Arbetsförmedlingen citerar vare sig externa eller egna beräkningar att det skulle vara ekonomiskt gynnsamt att öka befolkningsmängden på det här sättet.

[…]

Den genialiska slutsatsen är att bortfallet av ca 5-6000 färre sverigefödda i yrkesaktiv ålder per år kräver en nettoinvandring 90-100.000 per år. Att invandringsiffran är astronomiskt hög beror på att Arbetsförmedlingen är medvetna om att alla invandrare inte jobbar. Enligt arbetsförmedlingens kalkyl behövs en nettoinvandring på 90-100.000 för att antal sysselsatta invandrare ska öka med ungefär 40.000 per år. Detta minus ca 5-6000 färre svenskfödda i arbete ger Arbetsförmedlingens mål på 36.000 fler sysselsatta per år. Mer sofistikerad än så är inte rapporten.

Den uppenbara invändningen är att nettoinvandring på 90-100.000 per år inte bara ger 40.000 fler skattebetalare utan även 50-60.000 invandrare utan jobb som måste försörjas. Det problemet har rapporten en övertygande lösning på, vilken är att överhuvudtaget inte nämna det. [Avpixlats fetning]

Analysunderlaget är överhuvudtaget tunt i relation till de radikala slutsatserna. AMS hävdar att välfärdens finansiering framöver kräver en nettoinvandring på 90.000 till 100.000 per år. Det är nivåer som Sverige aldrig har varit i närheten av historiskt och inte ens tangerade med 2014 års rekordinvandring.

Då befolkningen växer, växer antalet sysselsatta, men befolkningstillväxt i sig ökar inte välstånd. Antalet personer som inte arbetar och måste ta del av kakan ökar även de. Sysselsättningsgrad och arbetslöshet måste alltid redovisas i procent, inte i antal sysselsatta, menar Sanandaji och tar Bangladesh som exempel där sysselsättningen sedan 1980 växt med 30 miljoner och skulle i så fall ha en starkare arbetsmarknad än Schweiz där antalet sysselsatta under perioden bara blev drygt en miljon fler. Att fler jobbar genom att befolkningen växer, ger inte samma vinster som när fler jobbar för att existerande arbetslösa sätts i arbete.

Under perioden 2005-2014 växte antalet sysselsatta invandrare med ca 250 000, vilket hade varit ett enormt ekonomiskt tillskott för landet om det inte vore för att att invandrarbefolkningen samtidigt ökade med 480 000 personer. Eftersom antal sysselsatta huvudsakligen ökade genom befolkningsökning och inte genom reducerat utanförskap var detta inte en speciellt bra period för Sverige, menar Sanandaji. Tillväxten i BNP per capita var nära noll och dessutom ökade invandrarnas arbetslöshet mätt i procent.

Vidare menar Sanandaji att påståendet om att “utrikesfödda stått för 75 procent av ökningen av sysselsättningen” är felaktigt och gäller enbart ålderskategorin 16-64. I samtliga åldrar stod invandrare istället för 60 procent av ökningen men samtidigt även för 68 procent av befolkningsökningen samt 82 procent av ökningen av de som inte är sysselsatta.

Och som vanligt räknas diverse arbetsmarknadsåtgärder som riktiga jobb. I genomsnitt tjänar invandrare också mindre och betalar avsevärt mindre i skatt – 2013 betalade invandrare i genomsnitt 40 procent mindre i slutlig skatt än svenskfödda, trots att invandrare har en mer gynnsam åldersstruktur.

Att finansiera framtidens välfärd är en fråga om skatteintäkter. Även om det vore så att invandrares sysselsättning gradvis närmar sig sverigefödda så kommer förslaget på nettoinvandring på 90-100.000 per år att leda till en ekonomisk katastrof. Orsaken är att invandrare i genomsnitt betalar ca 40% mindre skatt per person. I takt med att gruppens befolkningsandel ökar skulle skatteintäkter kollapsa i relation till befolkningsmängd och välfärdsbehov. [Avpixlats fetning]

Man kan kanske undra varför Arbetsförmedlingen också börjat ge ut skräprapporter om invandring. En ledtråd är att verket nyligen fick en ny generaldirektör. Den nya generaldirektören är ingen mindre än Mikael Sjöberg, socialdemokratisk politiker med bakgrund i SSU och LO och Göran Persons kusin. År 2005 skapade Mikael Sjöberg rubriker om utnämingsmissbruk när han gick från att jobba åt Göran Perssons regering till chef för Arbetslivsinstitutet, inklusive anmälan till konstitutionsutskottet. Att utnämligen provocerade så mycket berodde delvis på att Arbetslivsinstitutet var en forskningsorganisation medan Mikael Sjöbergs utbildningsbakgrund är tvåårigt fordonsgymnasium.

År 2014 utnämndes Mikael Sjöberg av Fredrik Reinfelds regering som generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Kort därefter började statstjänstemannen med uppdrag att leda en opolitisk myndighet kampanja för invandringspolitiken. Redan för ett halvår sedan skrev Mikael Sjöberg på DN-debatt: “Sverige behöver en nettoinvandring på 40.000 människor årligen för att arbetskraften inte ska krympa och för att vi ska kunna upprätthålla vår välfärd.”

Sanandajis dom är inte nådig:

AMS-rapporten är osammanhängande smörja, men det mest uppenbara skandalen är inte rapporten i sig utan hur AMS har presenterat den som evidens om välfärdens finansiering. Arbetsförmedlingen hävdar i sin pressrelease och i andra sammanhang att ”Hög nettoinvandring behövs för att finansiera välfärden”.

I sitt uttalande till DN ovan presenterar Mikael Sjöberg rapporten med referenser till om ”välfärdens finansiering”, ”skatt” och citat som ”Minskar vi invandringen så minskar vi också våra framtida intäkter.”

AMS-rapporten innehåller som sagt ingenting om vare sig skatter, intäkter eller finansiering av välfärden. Här är återigen rapporten för de som vill se kolla själva. Generaldirektören begår tjänstefel när han i Arbetsförmedlingens namngör officiella påståenden om välfärdens finansiering som det inte existerar underlag till. Smörja som att Sverige behöver 100.000 per år i nettoinvandring för att finansiera framtidens välfärd vanärar inte bara över honom själv, det drar ett löjets skimmer över Arbetsförmedlingen som institution. Hur kommer generaldirektörens här tokiga uttalanden att framstå om några om Arbetsförmedlingen fortsätter misslyckas med att sätta nyanlända i arbete?

Det första någon borde fråga Mikael Sjöberg är hur han kan göra officiella uttalanden om skatteintäkter och välfärdens finansiering när det inte står något om detta i AMS rapport.

Läs Sanandajis hela sågning HÄR.

-Pettersson vill till detta tillägga att Arbetsförmedlingen kostar 80 miljarder per år men skapar inga arbetstillfällen