INVANDRING. ”Amir” lever med sina föräldrar och går sista året i gymnasiet i Oslo. Efter skolan gillar han att vara med vänner, delta i teater eller spela fotboll. Det mesta sker i hemlighet.
– Jag är en norsk medborgare, född och uppvuxen i Oslo och känner mig norsk. Men jag lever två liv. Mina föräldrar vet inte hur jag är utanför hemmets väggar, medan mina vänner inte vet hur jag har det hemma, säger 19-åringen som vill vara anonym.
”Amir” pratar öppet om tvång och tryck för att inte orsaka skam för familjen. I värsta fall riskerar han att frysas ut.
– Jag hade en ganska normal barndom som norsk-pakistanier. Gick på dagis och spelade fotboll på sin fritid. Men i tonåren, började saker att förändras. Det började när jag fyllde tretton nekades jag att vara med på lägerskolor och vid 14 tvingades jag sluta med fotbolls. Träningen tog för mycket tid som kunde användas i moskén. Därefter var jag tillsammans med en etnisk norsk flicka. Det var inte okej. Mina föräldrar sa att det var pinsamt. När vi var tillsammans, ringde de mig hela tiden, och så småningom upphörde relationen, säger till ”Amir”.
Vid 16 års ålder blev han placerad hos okända släktingar i Pakistan efter semestern. – Vi åkte dit hela familjen, men i augusti, fick alla returbiljetter utom jag. Jag fick pengar och mina föräldrar berättade att jag skulle bo hos släktingar. Ingen sa något om hur länge eller varför jag skulle vara där, men jag förstod att de fruktade att deras son skulle bli för norsk.
Extrem vantrivsel gjorde att släktingarna i Pakistan kontaktade familjen i Norge och i oktober kom han hem.
– När jag kom hem hade jag förlorat min plats i skolan och jag fick kämpa för att få den tillbaka. I familjen har vi aldrig talat öppet om denna händelse efteråt.
19-åringen är osäker på om han kommer att ha en uppgörelse med släkt och familj.
– Det är svårt att veta vad jag slutligen tänker göra. Nästa stora val är studier. Även här pressar familjen ”Amir”. Redan i högstadiet bestämde de sig att jag inte fick välja ämnen själv. Nu vill de att jag ska välja ett statusyrke, och att jag ska studera i Oslo, så att de kan ha kontroll.
”Amir” slits dagligen mellan familj och vänner.
– Jag döljer allt för alla. Den sliter mig itu. När jag är ute med etniska norska vänner, ser jag mig alltid över axeln. Flera gånger har folk skvallrat för mina föräldrar. Jag har ingen aning om hur de får veta saker med de vet säger ”Amir” och tillägger att han inte tror att hans egen uppväxt är unik.
– Men att tala högt om att man styrs av familjen är tabu. Se min situation: Jag är myndig och kan i teorin göra vad jag vill, men inte i praktiken.
-Pettersson ser en rejäl kulturkrock. Familjen har flyttat, inte flytt, till Norge men de gillar inte norrmän eller norrmännens vanor, märkligt…
Det kallas för islamisering. Vissa får pengar av organisationer för att komma hit för just det syftet. Sedan får man pengar i Sverige också av myndigheter. De är inte här för att vara norrmän eller svenska eller ens i närheten. De är här för att göra svenska, normänn..mm till muslimer. Det vet alla muslimer här i Europa även om de nekar. Det finns flyktingar också men de har en annan situation. Och många av dem tvingas leva under muslimers makt i förorter och imamens ord är det som gäller. Barn som vill loss, speciellt tjejer får aldrig chansen och måste lyda föräldrarna, makar,bröder..mm även som vuxna.
Byt föräldrar. Dina gamla är inte bra -för dig.
Döttrarna mördar man t o m för denna grova förseelse, ränna runt med de omoraliska kuffrarna! De har över 50 länder att bo i, men de ska bo i de otrognas väst. Obegripligt!
Men grabben; flytta hemifrån, det gjorde jag när jag var 19.
Dom bor ju hemma tills dom har en kärring som tar hand om dom!!