INSÄNDARE. Henrik Arnstad eller Den store journalisten som hoppas på ett scoop

”Fejkprofessorn” Henrik Arnstad är på tapeten igen. Alltså den person som allas vår statsminister nu tungt lutar sig mot när han och hans anhang påstår att SD är ett fascistiskt parti.

Att Arnstad far med osanning i olika sammanhang vet vi, t ex så ljuger han om sin utbildning. En riktig professor, Karl-Olov Arnstberg har i sin och Sandelins bok Invandring och mörkläggning, del 1 ss 227-231, ett kapitel om denne ”journalistikens underbarn”.

Arnstberg & Sandelin skriver ”Under vårt arbete med den här boken har vi kommit i kontakt med många privatpersoner som gett uttryck för farhågor inför utvecklingen. En av de som reagerat på Henrik Arnstads artikel på DN-debatt där det fastslås att SD är ett ’fascistiskt parti’. Med en statsvetenskaplig studiebakgrund upprördes han av artikelns många grundläggande brister och förvånades över avsaknaden av minsta kritiska genmäle. Han tycker att artikeln är mer att betrakta som en agitatorisk partsinlaga och ser med oro hur akademiker i universitetsvärlden och andra intellektuella verkar ha kapitulerat inför journalisters och opinionsbildares verklighetsbeskrivning.”

Om man tittar på Arnstads litterära försök så skriver inte bara tvivelaktiga artiklar litet här och var utan ger också ut böcker, t ex Älskade fascism De svartbruna rörelsernas ideologi och historia, i vilken han enligt GP 130405 bl a gör en analys av det fascistiska(!) idéinnehållet i Tolkiens Sagan om ringen. Det hade nog varit lugnast om Arnstad stannat i sagans värld bland Tintin, Pippi, Emil och andra s.k. rasistiska fantasifigurer, för försöker ha närma sig verkligheten får han ”på moppe”, som t ex av Dr Markku Jokisipilä, finsk historiker och doktor i statsvetenskap. Kanske borde Arnstads kliande författarfingrar ha nöjt sig med den 1999 utgivna En liten bok om spel, eftersom hans försök att sätta både historien och verkligheten på pränt verkar övergå hans kognitiva förmåga, om man får tro kritikerna. Eller så har Arnstad bara en bristfällig utbildning som är i avsaknad av krav på analys, kritiskt tänkande och logik.

I Älskade fascism hävdar Arnstad att SD är ett typexempel på fascism och hänvisar till forskningen. Enligt Andreas Johansson Heinö, disputerad forskare vid Göteborgs universitet och väl så hemma inom frågor rörande nationalism och integration, finns ingen att sådan forskning. Så det vi då sannolikt talar om är faktaförvanskning, lögner, från Arnstads sida.

Arnstad klär sig i lånta fjädrar, det är tydligt, vilket uppenbarligen hans kollegor fnissar åt samtidigt som de bedömer honom inte vara värd att ens skriva om, då han inte bedöms tillräckligt ”tung”. Med andra ord: En uppblåst nolla! Eller har vi med allvarligare saker att göra – ett sjukdomstillstånd? Läser man om narcissism så beskrivs detta tillstånd som en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan. Och läser man om mytomani så beskrivs mytomaner som personer som skapar en myt om sig själva t ex vad de jobbar med. Och dit torde även påhittade filosofie kandidatexamina höra. Är läget så illa att hans påståenden i olika media kan härledas ur ett sjukdomstillstånd, ja, då är det ju synd om honom. Men eftersom jag inte är utbildad i att ställa några diagnoser över personlighetsstörningar, nöjer jag mig med att anta att lögnen om hans kandidatexamen är att härleda ur hans ryggsäck, antagen till högskolan som 25:4, alltså ingen riktig grund att stå på, dvs inte antagen utifrån gymnasiebetyg eller högskolepoäng, hans känsla av underlägsenhet visavi kurskamrater och bättre utbildade kollegor samt behov av allmän självhävdelse.

Men det allvarliga i situationen kvarstår. Han fortsätter att fara med osanning, trots att dementier skett i olika media där han uppenbarat sig med sin falska kandidatexamen och falska titel historiker. Man blir nämligen inte historiker bara för att man har läst den fristående kursen Historia för journalister.

Lilla My