Mediamaktens arrogans


POLITIK/JOURNALISTIK. Vi som sysslar med alternativa media kritiserar ofta och med all rätt de etablerade medierna och journalisterna för att inte skriva sanningen, för att vinkla och dölja fakta och inte rapportera sakligt och korrekt som deras egna regler kräver.

Det är mediamaktens arrogans, men det är viktigt att aldrig glömma att det är den  ansvarige utgivaren som är allenarådande över vad som ska och inte ska publiceras. Av någon anledning tror vi och folk i allmänhet att media är, dels ett demokratiskt forum där alla som så önskar kan komma till tals, dels ett forum som strävar efter en neutral och objektiv hållning i den rapportering som delges läsare, lyssnare och tittare.

Så har det aldrig varit, så kommer det aldrig att bli. Därför är det mest intressanta sällan det som publiceras utan istället är det intressanta det som inte publiceras, det som ansvariga utgivare väljer bort av mer eller mindre grumliga orsaker. Media är helt enkelt inget forum för allmänhetens synpunkter utan ett forum för landets elit och den politiskt korrekta medelklassen. Media beskrivs ibland som den tredje statsmakten, idag skulle man nog kunna säga att media i mångt och mycket är statsmakten – där de ansvariga utgivarna får ses som några i högen av maktens lojala tjänare.

Läs gärna f.d. ledarskribenten Marika Formgrens blogginlägg, hela HÄR. Några valda delar nedan…

”SD bröt mot praxis”, snyftar debattörer och politiker från de andra partierna, som om man kan kräva eller förvänta något annat av SD som gång på gång har drabbats när de andra partierna har valt att frångå praxis (kvittningssystemet, talmansvalet, utskottsordförandeposter för att nämna några exempel) – utan att någon journalist i anklagande ton har frågat de andra varför de inte följer praxis.

…SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter…

…den svenska partidemokratin är på dekis, och att SD är det enda undantaget från regeln, då har partiet kanske en framgångssaga av socialdemokratiska mått framför sig. Att vara det enda partiet som står för vad folk, i stället för journalister, tycker, borde ge chans till stora valframgångar…

…På båda frågorna är det alltså de invandringskritiska alternativen som får flest anhängare. Man kan knappast anklaga svenska journalister för att ”vara demokratins vakthundar”, i bemärkelsen att representera väljarnas åsikter…

…Jag ansluter mig alltså till dem som tror att SD har potentialen att upprepa Socialdemokraternas enorma framgångar från förra seklet. Liksom S då var ensamma om att driva frågan om mänskliga och drägliga villkor för den växande skaran av arbetare, är SD i dag ensamma om att lyssna på vad svenska folket faktiskt vill, i stället för att ängsligt försöka blidka en grupp av journalister och andra elittyckare som lever ett isolerat liv i Stockholms innerstad…

…Som konservativ är min grundinställning att samhällsförändringar ska ske så långsamt och försiktigt att man inte råkar slå sönder något som fungerar väl. En så dramatisk demografisk förändring som dagens invandring till Sverige innebär är allt annat än långsam och försiktig, och det vi råkar slå sönder på vägen kan visa sig omöjligt att reparera i efterhand…

…I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ”bristande integrationspolitik” som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym. Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever…

…Jag vet inte vilken grupp jag tycker är mest förljugen; journalisterna som visar Stasifasoner när de jagar ”rasister” och friserar verkligheten, Alliansen som låtsas att allt blir bra om vi sänker ingångslönerna (vid vilken ingångslön blir svenska företag egentligen intresserade av att anställa en analfabet som vägrar att samarbeta med personer av motsatt kön?), eller vänstern som låtsas att allt blir bra om vi bara erkänner vår ”vita skuld” och ger invandrare tillräckligt mycket positiv särbehandling? Det jag vet är att tävlandet i att förkasta SD står mig upp i halsen…

Osv. ta er tid och läs hela Marika Formgrens blogginlägg.

-Pettersson hoppas och tror att Marika Formgren har rätt så vi får slut på denna fårskock av politiker och journalister som drabbats av masspsykos och har slutat tänka självständigt…


8 responses to “Mediamaktens arrogans

Lämna ett svar till Peter L Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: