VALET 2014. Regeringen och alliansen vill ändra reglerna så att det ska bli lättare att regera i minoritet. Det ska de låta bli. Av hänsyn till väljarna och demokratin. Och det är fel att påstå att nya regler skulle stärka den ekonomiska stabiliteten.

Efter krismötet på Rosenbad sent i tisdags kväll sa både regeringens och alliansens partiledare att de är beredda att diskutera hur reglerna ska kunna ändras för att underlätta för en minoritetsregering att styra.

Men ska paragrafer hjälpa politiker som inte vill samarbeta? Den som föreslår detta måste ha missförstått parlamentarismens innebörd. Och varför vi har ett proportionellt valsystem som bygger på att mandaten fördelas i proportion till väljarnas röster.

Storbritannien har däremot ett system med majoritetsval i enmansvalkretsar. Det ger starka regeringar och det är mycket svårt för små partier att ta sig in. Många röster blir bortkastade. I Italien får det regerande partiet eller blocket automatiskt egen majoritet, 55 procent av mandaten. Orättvist? Kanske det, men det är ett slags skydd för regeringar som inte har en majoritet av väljarna bakom sig. Inte konstigare än det system som de ledande svenska politikerna säger sig önska.

Ofta talas om att de budgetregler som gäller sedan 1990-talet handlar om att ge skydd åt minoritetsregeringar. Men det är inte syftet; reglerna ska skydda landet mot överbudspolitik. Det ska inte gå för tillfälliga majoriteter i riksdagsutskotten att plussa på utgiftsposter så att hela budgeten därmed skenar iväg. Det är därför som det allra först ska fattas ett rambeslut som sedan inte får överskridas. Det var ett sådant rambeslut som regeringen misslyckades med i onsdags.

Att hela regeringens budget ska skyddas har aldrig varit tanken, det som är viktigt i lagen är att man inte ska kunna manipulera enskilda delar av budgeten (det som de rödgröna och SD ändå lyckades med hösten 2013).

Vi ska inte införa regler som uppmuntrar att partier inte ska tala med varandra. Det ökar inte stabiliteten, bara politikerföraktet.

Risken är uppenbar att mandatfördelningen efter nyvalet blir ungefär som den nuvarande. I så fall är det en tydlig signal från väljarna: Samarbeta över blockgränsen.

Ovanstående är en ledare från Dagens Industri.

-Pettersson vill påpeka för klåfingriga politiker att vi inte haft extra val sedan 1958 så vårt system har uppenbarligen fungerat skapligt så ge fan i att ändra det bara för att ni är rädda för Sverigedemokraterna. Röstar folk på SD ska SD vara med och bestämma. Punkt.

Från 1978 har flera partier legat på SD:s nivåer men ingen har pratat om att ändra reglerna då.

• 1970 fick FP 16,2 %
• 1973 fick C 25,1 %
• 1998 fick V 12 %
• 1998 fick KD 11,8 %

Så valresultaten har varierat och då och då kommer nya partier in i riksdagen. 1985 fick KD in sin första representant i riksdagen genom valsamverkan med C. Miljöpartiet kom in i riksdagen första gången i valet 1988, men förlorade sina platser i valet 1991, för att återkomma i valet 1994 och har därefter stannat kvar i riksdagen.

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010.

Socialdemokraterna fick 1970 45,3 % av rösterna och bildade även då en minoritetsregering. För övrigt var sossarna väldigt starka på den tiden då de förde en politik som liknar den som SD för idag så det finns rejält med plats för SD att växa…