Nedanstående är till största delen hämtat från Rockelstads hemsida

HISTORIA. Under stenåldern var hela Södermanland en del av skärgården, de många sjöarna var fjordar och vikar som sedan landhöjningen lämnade efter sig. Runt sjön Båven finns många fornlämningar, landet var lättförsvarat och handel kunde bedrivas på vattenvägarna till och från Östersjön. Vid den norra delen av sjön fanns ett litet flackt berg på tre sidor omgivet av vatten. Där ligger idag Rockelstad.

Platsen är en naturlig boendeplats som sannolikt var bebodd redan under järnåldern, varom vittnar lämningar efter två fornborgar från århundradena närmast efter Kristus. På stället där slott och flyglar nu står fanns med säkerhet bebyggelse från och med vikingatiden. Namnet Rockelstad lästes från början Rokli-stad. Rokli är fornnordiska och betyder just liten berghäll (jfr engelska ”rock”), vilket ger den föga poetiska betydelsen: Platsen på den lilla berghällen.

Mer om Rockelstads historia HÄR.

Vi hoppar vidare till von Rosen tiden. Greve Carl Gustaf von Rosen köpte Rockelstad 1899. Han var överstekammarjunkare vid Oscar IIs hov och dessutom gift med Ella Moore, dotter till en ytterst förmögen industriägare i Philadelphia. Men redan samma år blev slottet Örbyhus i Uppland till salu.

När han år 1900 inköpt Örbyhus för sin egen och äldste sonens räkning, blev Rockelstad ledigt, och gården gick vidare till yngste sonen Eric. Han var då 21 år gammal och stadd vid god kassa, och dessutom en renässansmänniska med smak för de sköna konsterna, litteratur och äventyrliga resor

Eric von Rosen gjorde sig känd i flygkretsar genom sin och piloten Nils Kindbergs våghalsiga flygning mellan Umeå och Vaasa under Finska frihetskriget 1918. Senare kom han ibland att nyttja flyget för transporter inom och utom Sverige.

Så var också fallet den 21 februari 1920, då han varit i Stockholm och ville till Rockelstad. Men vädret var dåligt, och SJ hade ställt in all tågförbindelser. Greven lät sig inte nedslås, utan begav sig ut till flygplatsen vid Frihamnen för att höra sig för om flygtransport kunde ordnas. De svenska piloterna var ovilliga att ge sig ut så sent i snöstormen. Flygbolaget Svensk Lufttrafik AB erbjöd sig dock höra sig för om en nyanställd tysk f.d. stridspilot kunde flyga greven.

Det var Hermann Göring. Eric och Göring flög genom snöstormen mot Rockelstad, de flög lågt och orienterade sig efter järnvägen, tills de vid Sparreholm vek av söderut och landade på isen utanför slottet. Planet förtöjdes vid ångbåtsbryggan och de genomfrusna männen gick in och värmde sig vid brasan i hallen. Då kom grevinnan Mary von Rosens syster, Carin von Kantzow (1888-1931), nerför trappan för att hälsa på gästen.

Göring och Carin blev förälskade och började träffas i Stockholm, vilket orsakade stor skandal i societeten, för Carin var gift och hade ett barn. Carin och Göring flyttade några månader senare till Tyskland. De bodde i München, där Göring snart fick höra talas om grupp samhällsomstörtare som börjat med protestmarscher på gatorna, det var Hitler och hans hejdukar.

Göring deltog på hösten 1922 i ett Nazi-möte, där han första gången mötte Hitler, som gärna tog emot den i hela Tyskland kände krigshjälten. Göring blir en trofé som nazisterna kan använda för att vinna popularitet hos de stora massorna. Hans adliga bakgrund och sociala talang gör honom också utmärkt till nazisternas ambassadör hos de övre samhällsskikten.

Carin och Görings romantiska kärlekssaga blir snart exploaterad av Goebbels massiva propagandaapparat, och paret får turnera riket runt för att värva medlemmar. Carin, som får rollen som nationalsocialismens första fru, blir särskilt hyllad. Hon hann dock inte uppleva trettiotalets förföljelser, utan dog av hjärtsvikt redan 1931.

Men även efter döden var hon en maskot för nazisterna, som lät trycka en minnesskrift efter sitt svenska helgon i massupplaga. Göring inredde ett rum i sin lägenhet till ett slags helgedom över Carin. Under hela trettiotalet umgicks Göring med sina ingifta svenska släktingar, och greven och grevinnan på Rockelstad hälsade ofta på i Tyskland.

Eric får en närmast diplomatisk roll i samspelet mellan Sverige och Tredje Riket. När den svenska regeringen av rädsla för komplikationer inte officiellt kan ta emot en högt uppsatt Naziledare, ber man greven agera värd. I Sverige var Eric von Rosens protyska uppfattning väl känd, men han ägnade sig inte aktivt åt att sprida Nazipropaganda i landet, inte heller hade han någon roll i de inhemska nazistpartierna.

Efter Hitlers invasion i Danmark och Norge skriver Eric i pressen för att lugna svenska folket. Han menar att Görings starka kärlek till Sverige är en garanti för att landet inte skall invaderas. Men privat kunde inte Eric acceptera att broderfolken anfallits, och när Hitler inleder attacken mot Sovjet förstår han att Hitler drabbats av storhetsvansinne och att Tyskland skall förlora kriget. Mot slutet av kriget tar han helt avstånd från Hitler och Hermann Göring.

Om svastikor och hakkors

Eric von Rosen hittade under sin skoltid på Gotland svastikor på runstenar. Denna för honom typiska vikingasymbol attraherade den nationalromantiskt lagde greven. För vikingarna var svastikan en symbol för ljus och lycka. När han 1901 skulle bege sig ut på sin sydamerikanska expedition lät han måla svastikor på sina packlårar och koffertar, för att skilja dem från de andra expeditionsmedlemmarnas. Att på detta sätt ta sig bomärken eller personliga lyckotecken var helt i tidens smak. Under sin resa bland inkaindianernas ättlingar i Bolivia blev han förvånad över hur ofta deras vävnader var utsmyckade med svastikor, och förstod att detta var en universell symbol som använts av de flesta av jordens kulturer.

När han året efter påbörjade ombyggnaderna på Rockelstad användes symbolen som dekoration på flera ställen i huset. Tydligast kan man se dem grönfärgade på röd botten i den stora hallens tak, som inreddes 1903. När den spektakulära jaktstugan skulle byggas 1910 fick arkitekten Tengbom rita en grupp möbler i fornnordisk stil till huset, som dekorerades med skurna svastikor.

Det flygplan som Eric köpte 1918 för att flyga över till general Mannerheim för att stödja den finska frihetskampen, målades med svastikor i de finska färgerna. Detta blev sedan det finska flygvapnets symbol ända fram till efter andra världskriget.

Det förefaller vara en märklig slump att Göring kom till Rockelstad innan han träffat Hitler eller ens hört talas om den nationalsocialistiska rörelsen. Kan Göring, som bevisligen blev mycket intresserad av Erics personliga lyckotecken, tagit med svastikan från Rockelstad till rörelsen i München, där den förvandlades till det nazistiska hakkorset?

Vi är inte av den uppfattningen. Nazihakkorsets bakgrund är trolgen en helt annan, där vissa källor påstår att nazisternas hakkors emanerade från DAP (Deutsche Arbeiter Partei) och senare NSDAP – med allt av obehagligheter som det därefter förknippas med.

Flera som forskat i Hitlers anteckningar säger sig ha funnit skisser på hakkors från 1919. Och dessutom var svastikor inte ovanliga i Tyskland under det sena artonhundratalet; det hade använts av den nationalistiska Volkes- rörelsen och som logotyp för flera bolag, bl.a. ASEA.

Sedan finns det flera skillnader mellan den von Rosenska svastikan och nazisymbolen. Von Rosen placerade ofta sina solkors i en cirkel, så att korsets armar kröktes och själv bildade en cirkel. Det nazistiska hakkorset är vridet så att det står diagonalt, och har raka armar även när det omsluts av ett cirkelformat fält.

-Pettersson tackar för denna spännande historia från Rockelstads hemsida. Där finns mycket mer att läsa och ni kan om ni får lust hyra ett rum och…dock står inget om mannen nedan men som hör samman med Rockelstad.

22 maj 1969, Biafra. I slutet av maj 1969 attackerar en handfull enmotoriga SAAB-flygplan från Malmö flygindustri mål inne i Nigeria. Under de närmaste månaderna kommer de egenhändigt krigsmålade och raketutrustade flygplanen att genomföra en stor mängd framgångsrika insatser mot Nigerias överlägsna krigsmaskin. Hjärnan bakom attackerna är chefen för Biafras flygvapen – den svenska greven Carl Gustaf von Rosen.

Det kan tyckas märkligt att den egensinnige greven inte har gjort större avtryck i det kollektiva svenska medvetandet. Cv:et är minst sagt imponerande: Carl Gustaf von Rosen växer upp i en högadlig familj på Rockelstad slott i Sörmland, fadern är vår bekante Eric von Rosen.  En viss ingift släkting, den blivande Luftwaffe-chefen Hermann Göring, till Carl Gustaf von Rosens stora flygintresse.

Von Rosen blir snart en av Sveriges främsta flygaress. Han ansluter sig till finska flygvapnet under andra världskriget och bombar mål i Sovjetunionen. Efter kriget blir han överste i det kejserliga etiopiska flygvapnet och personlig vän till Haile Selassie.

De kommande decennierna kommer han att verka som pilot åt Dag Hammarskjöld och som flygchef inom charterbolaget Transair. Carl Gustaf von Rosen flyger hjälpsändningar, mat och mediciner till flera afrikanska konflikthärdar på 50-, 60- och 70-talen. Men han skriver in sig i militärhistorien när han skramlar ihop några flygplan och skapar ”Biafra babies”, den utfattiga utbrytarstatens flygvapen.

Carl Gustaf von Rosens resoluta agerande under Biafrakriget möts av hård kritik i Sverige. Aktionerna väcker den nigerianska regeringens vrede och antas öka civilbefolkningens lidande. Men Carl Gustaf von Rosen viker inte ner sig. Efter Biafras kapitulation fortsätter han att söka spänning utanför landets gränser. Han mördas i en gerillaattack i Etiopien 1977.

Varför spelar det roll? Konflikten i Biafra är en av efterkrigstidens mest våldsamma och tragiska konflikter. Medan västvärlden blundade hoppade Carl Gustaf von Rosen jämfota in i kriget. Han gick mot strömmen och struntade i kritiken. Han ledde med hjärtat som kompass och öppnade svenskarnas ögon för svältkatastrofen i Biafra.