IQ och ras – Del 2

Från bloggen Den obekväma sanningen kommer utdrag utdrag ur hans artikel om !IQ och ras-Del 2

Del 2 handlar mycket om  skillnaden i vita- svartas ”framgångar” i det Amerikanska skolsystemet.

IQ-mässigt ligger dock  våra invandrare från Mellanöstern  (araber) på ungefär samma IQ värden som det ”svarta” i USA. Detta enligt Lynn-Vahnanen 

 VARNING för känsliga läsare: Det här inlägget kan upplevas som stötande, obehagligt och sannolikt i direkt konflikt med allt vad du har fått lära dig. Jag vet, för så var det för mig. Vet fortfarande vad jagvill tro, men det föreligger onekligen en del hinder på vägen som är svåra att bortförklara. Enskilda delar, visst, men den sammanlagda bilden? Det krävs nästan religiös övertygelse för att kunna bortse från den

Testandet av negerns intelligens – 1910-1966

Den första stora analysen av skillnaden mellan testresultaten för svarta och vita började efter första världskriget då man fann en medel-IQ på 83 för 23 596 svarta inkallade, jämfört med 100 för vita, med en överlappning där 13% av de svarta nådde över det vita medelvärdet på 100. A. Shuey skrev om detta och sammanställde data från ytterligare 380 studier från 1910- till 1960-talet i en bok med den föga politiskt korrekta titeln The Testing of Negro Intelligence från 1958 (andra upplagan 1966). Där konstaterade hon att gapet på ca 15 IQ-poäng varit konstant under hela perioden, både i USA samt i Kanada och Jamaica. Hon kritiserades hårt för denna och beskylldes för selektivt urval som maximerade vitas övertag och för att ha använt gamla inaktuella studier som underlag. Detta är intressant sett i backspegeln nu 50 år senare, eftersom det fortfarande idag föreligger ungefär samma gap på en standardavvikelse, eller 15p, mellan svarta och vita i USA.

Mer intressant är dock att svarta elever från den högstainkomstklassen fortfarande presterar sämre på SAT än vita elever från den lägsta. När det gäller utbildning så presterar svarta elever vars föräldrar har fyra års universitetsutbildningeller mer ändå sämre än vita elever vars föräldrar bara hargymnasieexamen eller mindre. Det är tämligen anmärkningsvärt. Så såg det ut 1995 i vart fall, sedan dess publiceras inte sådana siffror.

Strikt kvotering är förbjuden (till skolor) men det har man löst genom att istället betrakta det som en särskilt merit att tillhöra en minoritet (vilket blir intressant när vita blir en minoritet i USA inom några decennier). Man motiverar detta med att det ökar mångfalden och minskar orättvisorna och att det är något som gynnar alla. Idel floskler som vi känner ingen från mångkulturalisterna på hemmaplan.

Ironin är förstås att vi annars får lära oss att skillnaden bara sitter i hudfärgen och att den verkliga mångfalden existerar mellan individer, inte mellan raser och att det är fult att göra skillnad baserat på hudfärg. Sedan gör man tvärtom och säger att mångfald sitter i hudfärgen och gör skillnad baserat ras/hudfärg. Om man nu ska minska orättvisor och öka mångfalden, vore det då inte mer naturligt att räkna svag socioekonomisk status som en merit, oavsett hudfärg? Mångfaldsvinsten borde vara större i att blanda barn till arbetare och akademiker än barn till svarta respektive vita och ur rättvisesynpunkt är det rimligen svårt att hävda att hudfärg skulle vara en mer rättvis vattendelare än socioekonomisk status.

Jo, det vore det förstås, men det för oss till problemen från föregående avsnitt. Där vi ser att svarta från den högsta inkomstgruppen och från den högsta utbildningsbakgrunden fortfarande presterade sämre eller i nivå med vita från de lägsta motsvarigheterna. Inför vi socioekonomisk status som vattendelare istället för ras/hudfärg så kommer svarta helt enkelt inte med på tåget, för de presterar så mycket sämre att de inte blir aktuella för antagning. Faktum är att man provade att införa detta på Berkeley i Kalifornien, med resultatet att andelen afroamerikaner genast sjönk med ca 60% bland förstaårseleverna.

Så, nu sitter man med ett de facto kvoteringssystem baserat på ras eftersom det är just ras man vill basera det på, samtidigt som man envist hävdar att ras inte har någon betydelse…

USA är extremt segregerat, trots flera hundra år av mångkultur. Det är en segregation som präglar hela samhället, inte bara enskilda aspekter. Det syns på bostadsområden, skolor, universitet, arbetsplatser och fängelser. Det syns på löner, studieresultat och brottslighet. Hela samhället är stratifierat efter ras, men även efter prestation, där de två korrelerar. Samma hierarki som återfinns i USA ser vi i resten av världen, mer eller mindre uttalat.

Se på brottsstatistiken i Sverige. Östasiater är mindre brottsbenägna än svenskar, liksom västliga invandrare från Australien och USA. Europeiska invandrare är snäppet mer brottsbenägna än svenskar men de som verkligen står ut är invandrare från just Afrika, Mellanöstern och Sydamerika. Invandrare från samma regioner som står ut i resten av världen och i mätningar av internationell IQ. Ser likadant ut i övriga Nordiska länder och av allt att döma även i övriga europeiska länder med hög invandring. I USA, självfallet. I Sverige ser vi det även i segregationen i skolor och bostadsområden, vilka skolor och områden svenskar (och många invandrare) väljer att flytta bort från, områden med hög andel invandrare från just nämnda regioner. Beror det enbart på invandrarnas hudfärg, eller är det skillnader i begåvning som ger ett beteende som manar till segregation?

 

Tototalt uppgår den beräknade genomsnittsintelligensen för utrikes födda 15-åringar till en IQ på ca 89-90. Att den inte blir lägre beror på att vi har rätt många barn till nordiska och europeiska invandrare, samt en del barn till östasiater, som drar upp medelvärdet. Men redan kategorin 85-94 borde ge upphov till oro, det motsvarar ungefär afroamerikanerna och mexikanerna i USA, som har en tämligen dyster samhällsprofil. Att runt två tredjedelar av alla utrikes födda 15-åringar kommer från länder med en genomsnittsintelligens under 95 bådar inte särskilt gott för skolresultaten, förbättrad integration eller minskad segregation.

 

Läs hela artikeln här

16 thoughts on “IQ och ras – Del 2

  1. ”Östasiater är mindre brottsbenägna än svenskar, liksom västliga invandrare från Australien och USA”

    Haha, skrattretande! Med tanke på att hela den vita befolkningen i Australien härstammar från deporterade fångar så faller din teori om genetiskt påbrå som ett korthus. Om brottsbenägenhet sitter i generna finns det ingen möjlighet att en befolkning som härstammar från tjuvar och annat ”löst folk” skulle vara hederligare än svenska folket.

    Uttalandet om att de bästa svarta är sämre än de sämsta vita är ju om möjligt ännu dråpligare. Så på fullaste allvar skulle alltså varenda white trash i USA vara kvalificerad att bli läkare eller professor?

    Slutsats: att döma av nivån på din blogg bör vi alltså antaga att bloggarens hudfärg är djupaste svart?

    • Du som har stulit mitt namn Lena, du är från början till slut en stor bluff, du vet inte vad du skriver om.
      De som blev deporterade från England till Australien var i huvudsak endast mycket fattiga engelska människor, de blev deporterade för att tex ha stulit en brödkaka, de var verkligen inte kriminella, endast desperat hungriga.
      Jämför det med vad som sker i Sverige i dag, där de kriminella våldtar, misshandlar, mördar, luras och beter sig illa i allmänhet , de får på sin höjd några veckors straff med samtal med batikhäxa ( ett straff om något), ibland blir det dusör från DO.
      Ta redo på historien innan du skriver.

  2. Tror inte ett dugg på dessa IQ tester! Hade vi varit så smarta i Sverige hade vi inte betalat för att förvandla vårt land till en soptipp!

    • Hög IQ och vara ”smart” är tyvärr inte samma sak. Hög IQ innebär bättre förutsättningar att begripa komplexa samband och förmåga till abstrakt tänkande, men samtidigt ger det även en falsk föreställning om att alla andra är likadana. Eftersom vi använder oss själva som referens. Är vi själva extremt ärliga och snälla utgår vi från att detta är ett normaltillstånd som alla andra också balanserar kring. Samma sak om vi själva är beräknande och falska.

      Välfungerande hög-IQ-länder drabbas därför av problemet att de utgår från att alla andra har precis samma förmåga till samma samhällsbyggande. Vi är ”goda” och tror därmed gott om andra, något som avspeglas i den höga mellanmänskliga tilliten i hög-IQ-länder som Sverige. Motsatsen ser vi i låg-IQ-länder där den mellanmänskliga tilliten är låg, men där människor agerar ”smartare” genom att naturligt misstro sina medmänniskor.

      En bedragare med en IQ under genomsnittet är smartare än en högintelligent politiskt korrekt svensk akademiker. Som du riktigt påpekar ser vi detta inte minst i den ohejdade entusiasmen inför förändringen av vårt land till det odiskutabelt sämre.

  3. Man behöver bara titta hur det se ut i deras hemländer för
    att förstå att intelligens inte är deras starka sida,vidare
    kan vi ju titta på deras uppförande när de kommit till
    civiliserade länder.
    Nej mina vänner det behövs inga IQ tester.Var och en som
    inte är döv och blind kan själva märka detta.

  4. De flesta har förstått att ”vetenskapen” om rasbiologi inte alls var vetenskaplig. De flesta har också förstått att hela begreppet ”ras” är så pass oprecist att man kastat hela begreppet i soptunnan. Det förstod de flesta redan på 60-talet… Det var någon här som hävdade att bloggen inte alls var rasistisk med hänvisning till att man utgick från kulturella skillnader (som om det spelar någon roll), och inte etnicitet… Ett tydligare exempel på rasism i den bemärkelsen är svår att finna.

    • Råder enligt din personliga uppfattning om ”raser”,detta även inom djurvärlden ? I så fall är ju råttorna och arabiska kameler,enbart att skiljas åt genom storleken !

    • ”De flesta” har inte begripit någonting alls, de har dock matats med politiskt korrekt ideologi under decennier. ”De flesta” i Nordkorea har inte begripit att Den Store Ledaren är det bästa som någonsin hänt, de har bara blivit tvångsmatade med propaganda. Att hänvisa till majoritetens föreställning om verkligheten säger ingenting om hur verkligheten faktiskt ser ut.

      Föreslår att du faktiskt läser inläggen i sin helhet, vilket du uppenbarligen inte gjort, innan du uttalar dig alltför tvärsäkert.

      Vad gäller begreppet ras så tillägnar jag enbart det ett helt eget inlägg och vad gäller rasbiologin så beror det vad du avser med rasbiologi. IQ-skillnaderna är t.ex. väl belagda, liksom många andra genetiska skillnader mellan folkgrupper. Som jag skriver i inlägget om just ras så finner man den största genetiska variationen inom Afrika, vilket förstås gör det svårt att tala om någon sorts homogen afrikansk ras. Det är inte heller någon klassificering som jag efterfrågar eller eftersträvar. Men ingenstans framstår det lika tydligt som i Afrika hur stora genetiska skillnader det faktiskt finns mellan olika grupper och hur stor påverkan. Det är mångfald i flera betydelser och något som vi bör uppskatta och erkänna som just en genetisk mångfald, istället för att låtsas som att vi alla är precis lika jämndåliga på allt.

      Klart det framstår som djupt osympatiskt att lyfta fram IQ-skillnaderna, som är till afrikanernas nackdel, men IQ mäter främst egenskaper som är viktiga i högciviliserade och högfungerande samhällen. Nödvändiga. Skillnaden utgör en förklaring till varför denna grupp placerar sig i samhällets botten både i ett globalt och nationellt perspektiv. Blundar man för detta fortsätter man stånga sig blodig mot ”rasistiska strukturer” och andra meningslösa förklaringsmodeller som bara ökar motsättningarna och frustrationen hos alla parter.

      Är det rasism att erkänna att mångfalden inte bara innebär positiva skillnader? Ja, kanske, men det är likväl så sanningen ser ut. Det förstår vem som helst. Som du skulle säga, det har de flesta begripit för länge sedan.

    • Läs hela artikeln så kommer du att inse att det finns samband mellan IQ och inlärningsförmåga tex!

    • Sluta upprepa den där gamla skrönan, den blir inte mer sann för det. Föreslår att du läser på istället, t.ex. från Linda S. Gottfredson, en av världens främsta IQ-forskare:

      http://www.udel.edu/educ/gottfredson/reprints/2005g-jobs-life.pdf

      Gjordes en svensk studie nyligen som visade samma sak, att bästa sättet att avgöra vem som lyckas bäst med sitt jobb är IQ-test (eller ekvivalent) och inte social kompetens eller annat ovetenskapligt nonsens som vi lägger så stort värde vid samtidigt som vi tappar den verkliga kompetensen.

      Hittar tyvärr inte den svenska studien, den gjordes på mellanchefer på telia eller tele2, har jag för mig och skrevs om den tidigare i år.

Lämna ett svar till LenaAvbryt svar