INVANDRING/BROTTSLIGHET. Knarklangarna slåss för sitt liv tills de lyckas svälja de små inplastade knarkbollarna som de förvarar i munnen. De vet att de går fria om de lyckas.

15-åringen skriker högt när poliserna bänder upp hans mun med sina händer.

– AAAAAHH! Jag har ingenting, jag har ingenting.

Polismännen vet att de bara har någon sekund på sig om de ska lyckas hindra pojken från att svälja de inplastade bollarna med narkotika som de misstänker att han förvarar i munnen.

– UPP MED TUNGAN! UPP MED TUNGAN SÄGER JAG! skriker de åt honom.

– I swear to my God. Jag har ingenting, stönar pojken. – Du kan ringa min socialsekreterare.

Pojken för ena handen mot bakfickan, trots handfängslen.

Poliserna reagerar direkt: – Ta bort händerna!

Uppe i Kungsträdgården strosar turister och lediga familjer i försommarsolen.

De civilklädda knarkspanarna från Citypolisen säger att de knappt står ut med att passera här på lediga dagar. För handeln med narkotika pågår hela tiden, även om du inte ser det.

”De har egna spanare”

Enligt polisens uppskattningar är det ett par hundra personer som varje dag är involverade i försäljningen av heroin och kokain i Stockholms län. Och en stor del av försäljningen sker här i city, i Kungsträdgården, på Sergels torg – ”Plattan” – och på Hötorget.

– När vi är nere i Kungsträdgården och jobbar så kan det sitta grupperingar på 20-30 personer som har nån form av roll i det här, säger kriminalinspektör Christopher Landin, gruppchef på Citypolisens narkotikaspan.

– De har egna bevakningssystem, vaktposter, egna spanare. De sitter till exempel i Kulturhuset och larmar säljarna med sina mobiler så snart de ser nån de misstänker är polis, säger han.

15-åringen förs i handfängsel till ett rum bakom spärren där poliserna börjar visitera honom. En av polismännen som kroppsvisiterar pojken rycker till.

– Vad fan är det här då? 15-åringen har en svart pistol nedstucken i byxlinningen på ryggen.

Det visar sig senare vara en illegal kolsyrepistol, svår att skilja från ett riktigt vapen. 15-åringen har varit i Sverige några få månader. Hans mamma bor här, men han är fosterhemsplacerad.

– Han var lagerhållare åt langarna, han fick bära drogerna åt dem, konstaterar en spanare.

Christopher Landin har under våren lett en riktad insats mot de nätverk som förser marknaden i Stockholms city med framför allt heroin, men också kokain och cannabis.

 

– Det råder en monopolliknande situation när det gäller heroinet. De som säljer har sitt ursprung i västafrikanska länder, framför allt Gambia, säger Landin. – De har haft det här monopolet i 20 år.

Orsakerna till att det blivit så är flera, enligt polisen: – Många kommer från Spanien, som blivit något av ett brohuvud i Schengenområdet.

Christopher Landin beskriver två olika falanger, med den gemensamma nämnaren att personerna som grips har sin bakgrund i Västafrika: – Dels de som flygs in, dels människor som är fast bosatta i Sverige och som har svenskt medborgarskap eller fasta uppehållstillstånd. Och de senare är mycket svårare att komma åt.

Och heroinlangarna står också för mycket av gatuförsäljningen av kokain.

– Det är samma nätverk. På dagarna säljer de mest heroin, på kvällarna byter de till kokain. Ofta har säljarna både kokain- och heroinbollar i munnen.

Alla i spanargruppen är lite tagna. Den 15-årige pojken är den yngste misstänkta narkotikalangaren som någon av dem varit med om att gripa.

Unga pojkar hittar de annars oftast bland köparna.

– Våra kolleger på ungdomssektionen har gripit unga afghanska killar, ensamkommande flyktingbarn. Heroinet finns i deras hemmiljö i Afghanistan så langarna vet att de är mottagliga. De har berättat hur langarna erbjuder dem heroin gratis de fyra-fem första gångerna. Sedan börjar det kosta, säger Christopher Landin.

Bristen på lagliga tvångsmedel gör polisens kamp mot langarna ojämn, för att inte säga hopplös.

Problemet är enkelt: Hinner langarna svälja så går de fria.

– Det finns ingen lagstiftning i Sverige om kräksirap eller lavemang, som till exempel i Norge och för just den här brottstypen är det a och o, säger Christopher Landin.

– Får vi inte de här beslagen har vi inget ärende. Vi måste få ut bollarna där och då på gatan, vilket är extremt resurskrävande och integritetskränkande, både för säljaren och för oss.

En annan metod för att få ut det svalda bevismaterialet vore arrestceller med så kallad tulltoa, där man kan säkra bevisningen när den kommer ut den naturliga vägen.

– Men sån har vi inte haft tillgång till på länge, konstaterar Landin.

Nätverken är mycket medvetna om polisens begränsade befogenheter.

– Både säljaren och köparen förvarar narkotikan i munnen. Säljaren spottar ut sina heroin- eller kokainbollar, ger dem till köparen som tar grejerna i munnen. Vid de flesta ingripanden så sväljs narkotikan och vi går resultatlösa ur det, säger Christopher Landin.

En grupp spanare rusar efter en känd heroinist som låst in sig på en toalett på en restaurang vid Norra bantorget.

Han släpper den lilla inplastade bollen på golvet bredvid toalettstolen.

Det är beviset som spanarna behöver för att kunna slå till mot langaren som nu går på Drottninggatan utanför varuhuset Åhléns.

Det slutar med en brottningsmatch på trottoaren när spanarna förgäves försöker stoppa langaren från att svälja de heroin- och kokainbollar han har i munnen.

Förbipasserande som inte förstår att det handlar om poliser reagerar på våldet och skrikandet och ringer 112.

– Du är gripen för innehav av droger, säger en av spanarna på engelska.

– Never, never, aldrig, jag skulle aldrig göra nåt sånt. Jag har inte prövat sånt i hela mitt liv, skriker langaren upprört.

För poliserna på gatan är det närmast obegripligt att politikerna inte ger dem de lagliga möjligheter de behöver för att kunna slå effektivt mot langarna på gatan.

– Vår justitieminister tycker att det är integritetskränkande att tvinga någon att kräkas, säger Christopher Landin.

Justitieminister Beatrice Ask (M) har också pekat på risken att polisen ska ta fel person, och att oskyldiga ska utsättas för kräksirapen.

– Men när vi gjort våra ingripanden har det nio gånger av tio föregåtts av spaning där det dokumenterats att de har bollar i munnen, konstaterar Christopher Landin.

Och langarna själva är inte främmande för att spy upp sina varor gång på gång.

– Sväljer de narkotikan så kräks de själva upp den så fort vi har åkt därifrån, innan bollarna gått ner i tarmsysmemet, säger Landin.

– Vems rättigheter är viktigast här? Är det köparnas, de som dör, och deras anhöriga? Eller ska vi framför allt tänka på dem som säljer den här dödsdrogen?

Efter ingripandet på Drottninggatan är flera av de poliser som var med uppgivna.

I tio timmar försöker de hitta ett sätt att säkra bevisningen, plastbollarna med heroin och möjligen kokain som de är säkra på att langaren har i sin mage, men kriminalvården i Sollentuna vägrar låta Citypolisen låna deras tulltoa eftersom det inte finns något avtal mellan myndigheterna.

Det slutar som så ofta med att langaren släpps på fri fot.

Vid det laget finns bevisningen polisen behövt nånstans nere i Stockholms avloppssystem, efter att langaren bajsat ut kokainbollarna i den vanliga toaletten på häktet, och spolat ned dem.

Men dysterheten bland spanarna beror på något annat också:

– Man ligger där på gatan, tre vita poliser på en svart man och han skriker och vrålar… Mitt bland barn och gamla. Det ser ju skitotäckt ut. Risken är att man får folks avsky mot sig, rasiststämpeln, säger Mikael Helander, erfaren narkotikapolis och chef för en grupp spanare.

Han säger att han varit med om det gång efter gång.

– Folk filmar och lägger ut det på nätet, och så slutar det ändå bara med att han sväljer bollarna han har i munnen. Det blir bara en meningslös scen.

-Pettersson läser Expressens artikel där de för en gång skull lägger ut etniciteten på brottslingarna som är västafrikaner och afghaner. Vi har dessutom en feg justitieminister som tänker mest på att langarna inte ska bli kränkta och myndigheter som inte kan samarbeta.

Det finns bara ett sätt att bli av med detta – Sverigedemokraterna borde starta en reklamkampanj mot de utländska organiserade knarklangarna och simsalabim så finns det inga utländska organiserade knarklangare enlighet en enig politiker och journalistkår…