FÖRSVARET. Ukrainakrisen har lett till en militär upptrappning på Östersjön. Svenska försvarspolitiker lovade i våras en ökad svensk marin närvaro. Men det blir i stället tvärtom: flottans båtar som bevakar Östersjön minskas nu från sex till två.

Inte sedan det kalla krigets slut har Östersjön varit centrum för en så intensiv militär aktivitet som nu.

USA ledde i juni övningen Baltops med 29 fartyg från 15 länder och 50-talet flygplan och helikoptrar. Ryssland svarade med ännu större övningar kring Kaliningrad där en mängd olika typer av vapen testades skarpt. Ukrainakrisen har dessutom lett till att Nato för första gången håller en permanent flottstyrka i Östersjön.

– Det är just nu mycket aktivitet i Östersjön som har fått ett otroligt fokus. Inte bara genom att många länder är där, utan det genomförs också mer och mer kvalificerade övningar, säger kommendör Ewa Skoog Haslum som är chef för fjärde sjöstridsflottiljen i Berga.

Sverige kan inte övervaka vad som sker enbart med radar och andra tekniska system, utan det krävs fartyg och båtar till sjöss:

– Det räcker inte att veta att olika nationer är ute på Östersjön, utan man måste också veta vad de gör. Hur går man till väga, hur beter man sig, och med vad? Det kan man inte läsa av med tekniska system, därför sådana kan luras. Vi måste också ”visa flagg”: att vi kan och vill vara där och hävda vårt territorium. Det är väldigt viktigt att visa närvaro, förklarar Ewa Skoog Haslum.

Den 15 maj utlovade också försvarspolitiker från samtliga riksdagspartier i Försvarsberedningen att svenska marinens närvaro skulle öka.

”Ökad marin närvaro i Östersjön samt större övningsverksamhet med samtliga stridskrafter etablerar en normalbild med ökad närvaro på Östersjön och på Gotland”, enligt beredningen. Dess betänkande ska vara grunden för riksdagens försvarsbeslut 2015.

Men verkligheten blir en annan – och det redan i augusti. Ett av de fartyg som i år gått ut från hamnar på Gotland är bevakningsbåten Dristig. På försvarets hemsida slås fast hur viktiga dessa bevakningsbåtar är: ”landets främsta försvarslinje mot kränkningar ovanför och under havsytan”.

– Varje land med kustområden har skyldighet att hålla ordning på sina egna gränser, förklarar chefen på Dristig, kapten Morgan Hällje, vid tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona.

Huvuduppgiften är att kontrollera den intensiva trafiken på Östersjön. Sjunkbomberna på Dristigs akterdäck signalerar att båten också är redo att markera svensk suveränitet med vapenmakt.

Men nu är det slut med det. Morgan Hällje är siste chefen ombord. Dristig ska nämligen avrustas i höst tillsammans med flottans övriga fem bevakningsbåtar som övervakar Östersjön. Detta sker enligt en sedan länge uppgjord plan med motivet att båtarna faller för åldersstrecket, trots att de är byggda på 1990-talet.

– Vi tycker redan att vi är alldeles för få fartyg i flottan, säger fanjunkare Jonas Feldt på Dristig som har varit med länge och minns hur Sverige vid kalla krigets slut hade nära 30 bevakningsbåtar.

Från januari 2015 ersätts flottans återstående sex bevakningsbåtar av två vedettbåtar. Det är Sveriges två äldsta korvetter, Stockholm och Malmö, som klassas ner och blir vedettbåtar, som har mindre avancerad utrustning och mindre besättning. De är större än bevakningsbåtarna, kan ligga ute längre till sjöss och tål högre sjö. Nackdelen är att de kräver större besättningar än bevakningsbåtarna och att två båtar obestridligen är färre än sex.

– Det finns inte så många enheter att välja på när vi ska gå ut. Utan vi får köra hårdare med de fartyg vi har. Och sedan får vi använda andra enheter som kanske inte normalt används i sjöbevakningen, som minröjningsfartygen, säger brigadgeneral Ola Truedsson, chef för marintaktiska staben i Högkvarteret.

Minröjningsfartygen har dock andra uppgifter och kan inte hålla så hög fart som bevakningsbåtar och vedettbåtar. Däremot skulle det gå att få fram fler vedettbåtar genom att bygga om korvetterna Göteborg och Kalmar. Dessa togs i bruk 1991–92 men ligger sedan 2004 i malpåse i Karlskrona. En ombyggnad till vedettbåtar var också planerad, men skrinlades i vintras av ekonomiska skäl.

– Det är klart att vi skulle ha nytta av dem. Men ekonomin är begränsad så man måste rätta matsäcken efter plånboken. Det är i slutändan den politiska nivån som avgör, svarar brigadgeneral Ola Truedsson.

-Pettersson undrar vad det är som gör ekonomin så begränsad att det man lovade den 15 maj inte håller till augusti…någon som vet vart pengarna tagit vägen de tre senaste månaderna eller ljög politikerna?

Vår beredskap är god. Självgod…

SvD