GRANSKNING SVERIGE. Sandviken presenterade nyligen en rapport att invandringen är lönsam för kommunen. Integrationsminister Erik Ullenhag twittrade ”Sandviken påminner oss om vi blir rikare av öppenhet”. En annan folkpartist, Birgitta Ohlsson kommenterade ”Invandring är frihetsvinst för individen, välfärdsvinst för kommunen och kompetensvinst för företagen”. Problemet, mitt i allt jublande, var att det inte stämde med verkligheten, vilket t o m Medierna i P1 uppmärksammat efter att lokalpressen granskat siffrorna. De som beskrev verkligheten kunde visa att invandringen inte var en vinst på en halv miljard, utan gick med exakt plus minus noll. Men stämmer det? Eller var det bara ett sätt hitta på en siffra för att rädda ansiktet? Sandvikenlögnerna fick Granskning Sverige att granska de svenska kommunernas ekonomi.

Det visar sig att Sveriges kommuner blöder pengar. Av landets 290 kommuner är det mindre än 10 kommuner som är självförsörjande. För att dölja detta finns det flera statliga utjämningssystem, vilket innebär att staten betalar kommunernas skulder. Ju sämre en kommun går, ju mer får man i bidrag. Trots detta statliga bidrag lyckas många kommuner ändå inte ens få sin årliga budget och resultatrapport att gå ihop. För att rädda sitt ansikte säljer man då kommunala egendomar och återbetalar ålderspensionsförsäkringspremier!?

Rikspolitikerna i Sverige lever i en visionär värd där okontrollerad massinvandring hävdas vara bra för ekonomin. I bakgrunden finns nationalekonomiska antagande, som att ”vi måste ha en ökad befolkning, i form av invandring, för att vi skall kunna ha tillväxt”. Detta uttalas ofta på ett sätt, som om det vore en sanning. I kommunerna tvingas man leva i verkligheten. En verklighet som visar att det är precis tvärt om.

Granskning Sverige har tittat på de tio kommuner som haft störst utveckling och de som rasat i skattekraft. Därefter har vi jämfört med hur mycket invandrare de berörda kommunerna tagit emot och hur många svenskar som flytt dessa kommuner. Skattekraft är kommunens samlade skatteintäkter, delat på antalet invånare i kommunen.

Gemensamt för de tio kommunerna, som rasat som stenar i skattekraft, är att de nästan i samtliga fall haft Socialdemokrater och Vänsterpartister i den politiska styrningen och att de haft extremt hög invandring, samtidigt som de haft hög utflyttning av svenskar. Många av dessa kommunerna har av rikspolitiker hyllats som expansiva och offensiva. Trots detta har alltså skattekraften rasat i botten.

De kommuner som stigit som raketer kännetecknas istället av att inget har hänt. Kommunerna har ofta styrts av små borgerliga och lokala partier. Både invandringen av utrikes födda och utvandringen av svenskar har varit väldigt låg. Det har alltså inte funnits några direkta politiska visioner, obefintligt bostadsbyggande och små eller inga befolkningsförändringar. Allting verkar ha fortsatt som det alltid har varit. Dessa kommuner, som enligt nationalekonomiska tillväxtteorierna skulle stagnerat, har visat sig gå bäst.

Kanske är de svenska kommunernas ekonomi ett förebud på hur hela Sveriges ekonomi kommer att utvecklas i takt med att invandrarna ökar och den svenska ursprungsbefolkningen minskar i antal.

Granskning Sveriges kan alltså visa på svagheter i teorin om att befolkningsökning och bostadsbyggande leder till tillväxt.

Granskning Sverige kan avslöja att många kommuner använder pensionspengar för att finansiera befolkningsutbyte och integrationssatsningar.

Granskning Sverige hoppas slutligen att någon medborgare eller journalist i Sverige kan ställa integrationsministern och mångmiljonären Erik Ullenhag mot väggen och fråga hur han kan hävda att invandringen är en ekonomisk vinst för Sverige.