Att räkna på invandringens nettokostnad och därmed ta med asylbedragarna som samhällsvinster, blir lika moraliskt tveksamt som att räkna kriminalitet som en vinst för samhället. Visserligen haltar jämförelsen lite, men i och med att fångar har arbetsplikt, är det bättre för samhället att de sitter i fängelse än att de är arbetslösa i samhället. Så kan man inte räkna om man är seriös.

1. Äldreförsörjningsstödet – en pension som inte fanns 1999.
2. Studielån till invandrare, som ej återbetalas.
3. Hemutrustningslån som ej återbetalas.
4. Särskilt etniskt boende för äldre invandrare.
5. Lägenheter som byggdes för att avhjälpa bostadsbristen bland sven-skar upptas av bidragsberoende invandrarfamiljer.
6. Uppehälle för asylanter som fått avslag, men ändå dröjer sig kvar.
7. Snatterier och stölder runt asylantförläggningar.
8. Id-lösa invandrare som uppger högre ålder, vilket ger tidigare pension.
9. Mångfaldsplaner och mångfaldskonsulenter.
10. Reklam för mångfaldsplaner.
11. Bidragsfusk inom invandrarföreningar.
12. Cyklingsundervisning för invandrare.
13. Simundervisning för invandrare.
14. Särskild mat för muslimer.
15. Särskilda ledigheter för muslimer.
16. Fria resor till hemlandet.
17. Nya mödomshinnor.
18. Bibliotekens satsningar på böcker på invandrarspråk.
19. Valinformation, postinformation mm på arabiska och andra språk.
20. Öppna Kanalen, TV för invandrare.
21. I Malmö prövas arabiska som undervisningspråk i skolan.
22. Hembesök av lärare.
23. Misshandel av lärare.
24. Misshandel av byggnadsarbetare och fördröjning av byggarbeten i Rosengård.
25. Misshandel av fotbollsdomare.
26. Misshandel av trafikinspektörer.
27. Brandmän attackeras när de ska släcka bränder. På motsvarande sätt angrips ambulanspersonal. Dessa yrkesgrupper måste utrustas med skyddsväst och förses med polishjälp för att kunna utföra sitt arbete i ett område som Rosengård.
28. Diskoteksbranden i Göteborg.
29. Falsklarm till brandkårer.
30. Skolbränder.
31. Krogbeskjutningar.
32. Trafikolyckor.
33. ”Borttappade” svenska pass.
34. Kubasvensken.
35. Gruppen ”AKBR” stjäl och förstör kyrkokonst, för att genomdriva att utländska brottslingar undgår utvisning.
36. TBC-bekämpning.
37. Kamp mot vägglöss.
38. Stöd till kurdisk TV.
39. Invandrarföretagare deklarerar i genomsnitt för 60.000 kr brutto per år. Detta är mindre än vad man kan leva på.
40. Behov av skyddad identitet och larm åt hedershotade invandrarkvinnor eller svenskor som skilt sig från invandrare.
41. Vård av misshandlade och våldtagna kvinnor.
42. Vård av offer för gaturån.
43. Skadestånd till brottsoffer.
44. Beskjutning av bussar och indragna busslinjer.
45. Särskilda satsningar i utsatta bostadsområden.
46. Skadegörelse på butiker vid rån.
47. Övervakningskameror och väktare för utökad bevakning.
48. Outredda brott.
49. Lägre standard på skolundervisningen.
50. Ökad narkotikaanvändning, genom större tillgänglighet.
51. Minskad turism, till följd av väg-pirater, ficktjuvar och gaturån.
52. Sämre hälsa bland unga till följd av skolmobbing.
53. Sämre hälsa bland unga till följd av bostadsbristen.
54. Lägre arbetsmoral bland svenskar, genom orättvisorna.

Samt:

1. Invandringens kostnader tränger undan medel, som skulle kunna använts till investeringar i och för ökad framtida välfärd.
2. Överskottet av arbetskraft pga invandringen – och bristen på jobb – ökar troligen behovet av arbetsmarknadsinsatser och därmed kostnaderna för AMS.

Räknar man med faktorer av den här typen och om man utgår ifrån att asylbedrägerierna varit systematiska och illegala är siffran 267 miljarder 2001 idag en mycket lågt räknad siffra.

Det finns siffror på asylsökande och anhöriginvandrare, men inga siffror på hur många som bedragit systemet. 1977 hävdar Ola Ullsten att det finns en miljon invandrare i Sverige. Detta indikerar att detta bedrägeri börjat långt innan 1975. 1973 kom t ex en jättevåg av invandrare, utan pass, som t o m Olof Palme varnade för med orden ”det kommer dra olycka över oss alla”. De som kommit hit illegalt och sedan skaffar barn i Sverige, är också en kostnad, eftersom de inte var legitima från början. På det sättet ökar kostnaden dramatiskt varje år. Beräkningen utgår från vad skattekollektivet sluppit betala om svensk lagstiftning hade följts. Börjar man dra ut hela linan av vad skattekollektivets nota blivit för asylbedrägeriet blir siffrorna oöverskådliga.

I Granskning Sveriges försiktiga uppskattning har man för att få någon uppfattning om storleken utgått ifrån att siffran 267 miljarder sedan 1975 utgör ett medelvärde. Den var lågt räknad 2001, den kan ha varit lägre på 1970-talet, men är definitivt mycket högre på 2010-talet eftersom invandringen exploderat senaste åtta åren inklusive alla gamla outredda bedrägerier som ligger kvar. GS har inte räknat med kostnader före 1975 och ändrat penningvärde av försiktighetsskäl.

275 miljarder sedan 1975 blir 10 725 000 000 000 kr.

Siffran är alltså en uppskattning och skall även ses som en försiktig uppskattning. Vad den egentliga bruttokostnaden och därmed vilket skadeståndsanspråk skattebetalarna skall kräva, bör riksdagens utredningstjänst räkna på. Om man vill framföra seriös kritik mot en uppskattning av invandringens historiska bruttokostnad bör man också presentera en siffra.

Är siffran 10 000 miljarder rimlig? Ca 3 års BNP. Utslaget på 39 år tycker jag att det verkar vara en rimlig uppskattning.

-Pettersson ser gärna en seriös beräkning av kostnaderna från regeringen, andra politiker och press men eftersom inga sådana görs kan vi befara att det är ännu värre än 10 000 miljarder och det är ingen myt…

Tidigare HÄR