Journalistik / Politik

Journalisten som ber om ursäkt

Pettersson81 kommentarer

– Petterson har fått ett mejl från en journalist som vill vara anonym. Jag har namn och kontaktuppgifter men vi respekterar givetvis hans önskan. Arbetsmarknaden för journalister är inte så lysande.

Hej Petterson

Jag skriver som privatperson; eftersom beslutsmakten för hur trådarna på tidningen modereras ligger över mitt huvud, är det bättre att jag skriver om min personliga uppfattning.

De tre aporna som inte säger något, inte ser något och inte hör något får symbolisera den svenska journalistkåren.
De tre aporna som inte säger något, inte ser något och inte hör något får symbolisera den svenska journalistkåren.

Denna är att jag betraktar mig själv som liberal utan prefix. I min tolkning av liberalismen är yttrandefriheten en grundbult. I min värld ska alla åsikter få komma till tals; så länge de inte går att anse som hets mot folkgrupp. I praktiken innebär det att jag tycker att invandring och islamism ska debatteras så öppet som möjligt. Både du och jag vet att verkligheten inte är sådan.

Svenska tidningar, inga nämnda och inga glömda, är fulla av journalister med bakgrund i 68-rörelsen. Det ligger inprogrammerat i deras journalistiska DNA att deras uppdrag är att få läsarna att tycka rätt, i rätt frågor. Olyckligtvis är många av dessa journalister relativt högt uppsatta i redaktionsleden. Deras riktlinjer följs av yngre journalister, som hoppas på fasta anställningar efter sina många vikariat, och fega mellanchefer, som mest av allt är intresserade av ett bekvämt liv, i vilket bostadslånen kan fortsätta amorteras.

Personligen delar jag din uppfattning om islamism, men vidhåller att Sverige bör ha en generös invandringspolitik. Däremot anser jag att du ska ha den fulla rätten att uttrycka din åsikt. Utifrån min position som anställd, har jag försökt påverka debatten i en mer öppen riktning. Mellan skål och vägg kan jag säga att i valrörelsen till EU 2009 och till riksdagsvalet 2010 sorterades fullt legitima insändare från SD bort. Sverigedemokraterna och deras sympatisörer behandlades inte på samma sätt som de andra partierna.

Du skulle bara ana hur många gånger jag slitit mitt hår i konflikten mellan journalistikens vackra tal om ”yttrandefrihet” och hur debattklimatet ser ut på journalisthögskolor och redaktioner. Tyvärr kan jag inte göra mer än vad jag har gjort. Mina åsikter är inte uppskattade av tidningens chefredaktör.

Mina försök att öppna debatten har misslyckats. Det enda jag kan göra är att be om ursäkt å journalistikens vägnar.

Mitt löfte till dig är att den dagen när jag inte jobbar kvar som journalist, kommer jag att skriva en debattartikel om mina upplevelser och försöka att få den publicerad. I flera år har jag samlat på mig mail i vilka chefredaktören beskriver hur Sverigedemokraterna bör motarbetas och hur man till exempel bjöd in en lokal socialdemokrat till ett möte på redaktionen i samma ämne. Det senare var ett rejält demokratiskt övertramp, vilket jag påpekade, men inte fick något vidare gehör för.

I övrigt kan jag bara önska dig lycka till med bloggandet. Mitt råd till dig är att tona ner de grövsta generaliseringarna och göra bloggen så professionell som möjligt. Just nu blandas vettig granskning med tveksamma generaliseringar. På samma sätt litar jag på att du respekterar min vilja att svara privat och att mina svar tills vidare stannar mellan oss.

Simma lugnt.

81 thoughts on “Journalisten som ber om ursäkt”

  1. […] Nedanstående är ett par insändare jag hade i vår lokaltidning Södermanlands Nyheter, straxt efter valet 2010, när Sverigedemokraterna för första gången kom in i Sveriges riksdag. Valrörelsen hade varit bedrövlig från lokaltidningens sida och både till EU-valet 2009 och till riksdagsvalet 2010 sorterades fullt legitima insändare från SD bort. Sverigedemokraterna och deras sympatisörer behandlades inte på samma sätt som de andra partierna. Den informationen fick jag från en anställd på SN, journalisten som bad om ursäkt.  […]

    1
    Svar

  9. Undrar om det är samma journalist som jag talar med regelbundet. I alla fall är åsikterna exakt desamma och rädslan att vara ”obekväm ” i redaktionen skapar ett slags undergivenhet och rädsla
    .För som sagt,räkningar måste betalas och livet måste gå vidare, vad vi än tycker!
    Patrik Markström bör få en slant av alla sanna Sverigevänner.
    Jag för min del avser att skicka i dag mitt bidrag.

    1
    Svar

  11. Jo naturligtvis finns inga regler utan undantag…I detta fall är det en Journalist som ger sin version,om dagens gång på en styrd redaktion.
    Tyvärr är det som han skriver,pressen och SVT har ockuperats av stort antal undermåliga skribenter,men som har den ”rätta inställningen”, till det skedda 1968 !
    Vad som i viss mån förvånar mig som äldre,är att dessa yngre ”chefredaktörer” inte inser,att de inte kan blanda samman sina hatuttryck,över en stor grupp människor. I detta fall alla dina läsare o. kommentatorer betraktar de,som hatande och ”högerextrema” ! ;(

    1
    Svar

  15. […] Svenska medier, inga nämnda och inga glömda, är fulla av journalister med bakgrund i 68-rörelsen. Det ligger inprogrammerat i deras journalistiska DNA att deras uppdrag är att få läsarna att tycka rätt, i rätt frågor. Olyckligtvis är många av dessa journalister relativt högt uppsatta i redaktionsledningen. Deras riktlinjer följs av yngre journalister, som hoppas på fasta anställningar efter sina många vikariat, och fega mellanchefer, som mest av allt är intresserade av ett bekvämt liv, i vilket bostadslånen kan fortsätta amorteras. […]

    Svar

Kommentera