Av Daniel Pipes, National Review Online, 24 januari, 2014

Översättning av originaltexten: The Sick Middle East Översättning till svenska: Ilya Meyer

Den irakiska staden Fallujah i Irak föll nyligen i händerna på en grupp med anknytning till Al-Qaeda. Detta ger oss en ovälkommen påminnelse om de amerikanska resurser och liv som mellan åren 2004-2007 gick åt för att kontrollera staden – alla dessa ansträngningar och inget att visa för det. Likaledes har utlägg på hundratals miljarder dollar för att modernisera Afghanistan inte förhindrat frisläppandet av 72 fångar som attackerat amerikaner.

Dessa två exempel leder till en större slutsats: smärtan sitter så djupt i Mellanöstern (minus det anmärkningsvärda exemplet Israel) att utomstående krafter inte kan bota dem. Här är en snabb sammanfattning:

Vattnet håller på att ta slut. En fördämning i övre delen av Blå Nilen i Etiopien hotar starkt att skära ner Egyptens viktigaste vattenförsörjning med förödande mängd i åratal framöver. Syrien och Irak lider av vattenkriser eftersom floderna Eufrat och Tigris torkar ut. För att odla den narkotiska kat-plantan används så mycket av Jemens begränsade vattentillgång att Sana’a kan bli den första moderna huvudstaden som överges på grund av torka. Illa genomtänkta planer för veteodling i Saudiarabien har tömt akvifer.

Å andra sidan kan den dåligt byggda Mosuldammen i Irak kollapsa och dränka en halv miljon människor omedelbart och lämna många fler strandsatta utan elektricitet eller mat. Avloppsvatten rinner överallt i Gaza. Många länder lider av strömavbrott och i synnerhet av den tryckande sommarvärmen som ofta når upp 49 grader Celsius.

Befolkningen håller också på att ta slut. Efter att ha upplevt en enormt stor och stökig ungdomskull är regionens födelsetal på stark nedgång. Iran till exempel har upplevt den största nedgången i antal födslar något land någonsin registrerat, de har gått från 6,6 födslar per kvinna 1977 till 1,6 födslar 2012. Detta har skapat vad en analytiker kallar en ”apokalyptisk panik” som underblåser Teherans aggression.

Dåliga skolor, förtryckande regeringar och arkaiska sociala traditioner befäster en urusel ekonomisk tillväxt. Svält hemsöker Egypten, Syrien, Jemen och Afghanistan.

Stora olje- och gasreserver har förvanskat nästan alla aspekter av livet. Medeltida miniatyrmonarkier som Qatar blir surrealistiska världsmakter som leker krig i Libyen och Syrien, fullkomligt likgiltiga för de liv de förstör samtidigt som en enormt stor underklass av förtryckta utländska arbetare sliter halvt ihjäl sig och en prinsessa presenterar största budgeten för konstinköp i mänsklighetens historia. De privilegierade kan ge efter för sina grymma impulser, skyddade av kontakter och pengar. Sexturism till fattiga länder som Indien blomstrar.

Demokratiförsök och politiskt deltagande vissnar antingen bort som i Egypten eller upphöjer fanatiker som skickligt döljer sina syften, som i Turkiet. Försök att störta giriga tyranner leder till ännu värre ideologiska tyranner (som i Iran 1979) eller till anarki (som i Libyen och Jemen). Man hoppas som regel på att båda sidor förlorar. Rättssäkerheten förblir fata morgana.

Islamism, för närvarande den mest dynamiska och hotande politiska ideologin sammanfattas av en morbid Hamas-deklaration till israelerna: ”Vi älskar död mer än ni älskar liv”. Polygami, burka, könsstympning och hedersmord gör kvinnorna i Mellanöstern till de mest förtryckta i världen.

Livet i Mellanöstern lider av akuta fördomar – ofta officiella – baserade på religion, sekt, etnicitet, stam, hudfärg, nationalitet, kön, sexuell läggning, ålder, medborgarskap, arbete och invaliditet. Slaveri är fortfarande ett gissel.

Konspirationsteorier, politisk fanatism, förbittring, förtryck, anarki och aggression styr regionens politik. Moderna föreställningar om individen fortsätter vara svaga i samhällen där urgamla familjeband, stam och klan fortfarande dominerar.

Mellanöstern lider av ett behov att förgöra hela länder. Israel är det bäst kända potentiella offret men Kuwait försvann faktiskt i ett halvår medan Libanon, Jordanien och Bahrain kan uppslukas när som helst.

Mellanösternstaterna spenderar överdimensionerade summor av sina rikedomar på underrättelseverksamheter och militären och skapar onödiga styrkor för att hålla koll på varandra. De vänder sig till utlandet för att köpa stridsvagnar, fartyg och flygplan. De lägger orimligt mycket resurser på kemiska, biologiska och kärnvapen, och plattformarna för att framställa dessa. Även terroristgrupper som Al-Qaeda smider planer på att skaffa sig massförstörelsevapen. De nyaste terrorismmetoderna utvecklas i Mellanöstern.

Ekonomiska och politiska misslyckanden skapar stora flyktingströmmar; afghaner har utgjort världens största flyktingbefolkning sedan 1980-talet; syrierna hotar nu att gå förbi dem i antal och sår fattigdom och kaos i mottagarländerna. Desperata själar försöker lämna regionen helt och hållet och ta sig till länder i Västvärlden, många dör på vägen. De som klarar det tar med sig sin regions sjukdomar till sådana välorganiserade länder som Sverige och Australien.

Artonhundratalets diplomater kallade det Osmanska riket för ”Europas sjuke man”. Jag nominerar nu hela Mellanöstern till Världens sjuke man. Det kommer att kräva många decennier för att bota regionens hat, extremism, våld och despotism.

Medan detta kanske sker så gör västvärlden bäst i att inte spilla blod och pengar på att frälsa Mellanöstern – en hopplös uppgift – utan på att skydda sig själva från regionens mångfaldiga hot.

av Daniel Pipes

-Pettersson studerar kartan över Mellanöstern och inser att Israels 5,5 miljoner judar har alldeles för mycket mark. Bara muslimerna får lite mer mark av Israel så blir det naturligtvis fred och välstånd direkt…eller hur?