Härom veckan berättade vi om MS-sjuke Tommy Wiemerö som skulle bli av med sin elektriska rullstol.

http://petterssonsblogg.se/2013/11/05/ingen-elrullstol-for-tommy/

Sedan dess har rullstolsfrågan rullat vidare.
Först fick alltså Tommy Wiemerö veta att elrullstolen skulle tas ifrån honom. Nästa besked var att allt var ett missförstånd. Det tredje var återigen negativt, elrullstolen skulle lämnas tillbaka. När det gäller att få människor att pendla mellan hopp och förtvivlan så måste Omsorgsnämnden i Skövde vara svenska mästare med god marginal.

Under hela detta pingislirande med beslut fram och tillbaka så har vår lokaltidning förgäves försökt att få kontakt med ansvarig handläggare. I fredags svarade handläggaren äntligen i telefon, men då hade hon inte tid att prata utan hänvisade till ett mailsvar hon lämnat. Tidningen har heller inte lyckats nå hennes chef, som enligt uppgift ska vara sjuk.

Lusharpan undrar om Skövde kommun har haft sina handläggare på den kurs som behandlades i Kalla Fakta igår. Den handlade om att som handläggare i kommunen lära sig att säga nej till särskilt behövande enligt LSS (Lagen om Särskilt Stöd). Att kursledaren inte ville kommentera sin kurs till reportern på Kalla Fakta kan man förstå av de avsnitt, som filmats med dold kamera, och som man fick se på TV. Hur man kan skämta om handikappade människors behov är svårt att förstå. Ännu svårare att förstå är att åhörarna kan skratta.

Lusharpan tycker att kursanordnaren ska byta affärsområde och istället lära ut till olika handläggare att säga nej till asylboenden, socialbidrag till vissa minoritetsgrupper, understöd till människor som genomgått fiktiva skilsmässor, vissa assistansföretag mm mm. Då kanske pengarna skulle räcka till de som verkligen behövde dem.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.