SVERIGE. Romer måste känna sig trygga i majoritetssamhället och uppleva att deras intressen tas tillvara och deras säkerhet garanteras av statsmakten.” Så står det i rapporten som Delegationen för romska frågor lade fram 2010. Med den som bas formulerade regeringen förra året en ”strategi för romsk inkludering”.

Ett av strategins mål är att reparera romers förtroende för det svenska majoritetssamhället. Detta var en utmaning redan före registerskandalen, säger Christina Johnsson som satt med i delegationen och sitter med i den grupp som granskar strategins resultat.

– Det är som om en förövare efter årtiondens, ja århundradens övergrepp plötsligt säger, att nu ska ni lita på mig. Det fungerar inte så. Efter avslöjandet av polisregistret blir arbetet ännu svårare.

– Hur mycket detta har skadat förtroendet återstår att se. Och framtiden beror helt på i vilken mån romerna får vara med och äga frågan, säger Christina Johnsson. – Nu ska staten granska vad staten har gjort. Det räcker inte. Här måste romerna bjudas in som likvärdiga jämlika aktörer. Det tyckte vi redan förut, men det känns ännu mer angeläget nu.

Det romska barn som föds i år ska vid tjugo års ålder ha samma förutsättningar för ett gott vuxenliv som sina jämnåriga icke-romska kamrater. Så lyder den politiska visionen. Och den är inte orealistisk, tycker Christina Johnsson: – Det är möjligt, det är möjligt i morgon, men det kräver något av majoriteten. Och en antiziganism som är så djupt rotad som hos oss är inget man slänger ut hur som helst.

Var och en måste rannsaka vad vi har fått höra för historier om romer ända sedan vi var barn: svepande berättelser som slår fast gemensamma egenskaper hos en hel folkgrupp.

– Det finns ett svenskt historieberättande som inrymmer hela grunden för antiziganismen. Det är ett kulturellt fenomen. Att ändra på det kräver en förändring i maktförhållanden, i tolkningsföreträdet, säger folkrättsjuristen.

– Det är klart att vår zigenarkultur är speciell. Men vi är ju svenskar.

-Pettersson undrar över antiziganismen, är det ett nytt ord? Nåväl, det är bra om romska barn om tjugo år ska ha samma förutsättningar som alla andra.

Men, att reparera romers förtroende för det svenska majoritetssamhället? Inga kritiska frågor, inga motkrav från samhället och ingen egen kritik mot kriminella zigenare. Ingen kritik av de föräldrar som hindrar barnen att gå i skolan…kanske något lite skulle läggas på att reparera zigenarnas förtroende hos svenskarna. De har själva medverkat till sitt dåliga rykte…

 Sydsvenskan