Det är kanske en smula cyniskt, men ibland blir jag väldigt trött på alla tiggeriinslag som ligger insprängda i TV-reklamen. Samtliga är utformade för att skuldbelägga oss och få oss att känna dåligt samvete.
Det fanns väl en tid på världen när jag trodde att jag gjorde något bra som skänkte bort mina pengar, men den tiden är förbi. Numera uppfattar jag bara tiggeriet som en dålig ursäkt för politiker i när och fjärran att inte ta sitt ansvar och ordna livets nödtorft för sin befolkning. Numera skänker jag aldrig några pengar. Det räcker mer än väl med det som går ut via skattsedeln.
Men ibland fastnar en siffra från något inslag i huvudet och man funderar över vad den egentligen betyder. Senast var det inslaget från SOS-barnbyar. 7 kronor om dagen räcker tydligen för att rädda ett barn. Det blir 2555 kr per år.
Siffran blir ganska häpnadsväckande om vi ställer den i relation till vad vår invandringsindustri kostar. Tar vi professor Jan Ekbergs ganska försiktiga siffror och uppgraderar dessa med Migrationsverkets senaste påslag så ligger vi försiktigtvis runt 70 miljarder per år.
Dela 70 miljarder med 2555 kr så får ni ca 27.400.000. Drygt 27 miljoner barn skulle alltså kunna räddas av SOS-barnbyar om vi gav f-n i att ta hit en massa människor i onödan till Sverige och gjorde insatsen på plats i hemländerna. Då kan vi snacka om en räddningsinsats som heter duga.
Nu är ju problemet det att SD redan föreslagit större insatser på plats i hemländerna, så den dörren kan väl betraktas som stängd för Myten Ullenhag och ”Felfria Fredrik”. Men för er andra som vill göra en insats, våga vägra välgörenhet och tvinga politikerna till att ta sitt ansvar både här hemma och i andra länder.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.
När jag började skolan tidigt 60-tal, samlade klassen pengar till fattiga barn i Afrika. Min svägerska började skolan andra halvan av 50-talet, dom samlade också pengar till fattiga barn i Afrika. Alltså vi har gett pengar i nästan 60 år till fattiga barn i Afrika. Tar det aldrig slut någon gång?
Dagligen kommer ju nya till världen…Man har glömt att ge sexualundervisning bland Hottentotter och Zulu !Dessa folkslag får således lida p.g.a ren okunskap.
I de Arabiska muslimländer har man en annan strategi,man förökar sig avsiktligt enl. deras Allah,för att i slutändan införa Kalifatet !
Från de åren ni två skänkte pengar åt hungriga afrikanska barn har dessa förökat sig c:a 3 gånger…drygt ! Hur många fler araber som växt upp sedan 50/60-talet vågar jag inte tänka på..
Här håller jag med Lusharpen till 100%! När jag såg SOS-barnbyars vädjan och att det skulle kosta 7:- kr dagen tänkte jag på vad vi i Sverige lägger ner på en afghansk karl (ensamkommande barn). Då blir man lätt illamående och frågar sig vad våra politiker tänker med.
Alla dessa snyftreportage från politiker, media och vänstermuppar står mig upp i halsen. Hur många snyltar på våra känslor och skuldbelägger för att sko sig själva. Har inte längre någon tillit till många välgörenhetsorganisationer där många inblandades största motivation tycks vara egen girighet.
Enligt samma inställning ger jag inte heller en krona till alla dessa tiggare som nu till stor del ingår i organiserade ligor.
Vi behöver ju inte fästa oss vid de stora talen.
Det räcker att jämföra dessa 2555 kronor det kostar att rädda ett barn I ETT HELT ÅR!
När våra ”ensamkommande” kostar 1900 per person och dygn anser jag valet vara tämligen enkelt…
Vi ödar bort skattemedel – i mängd!