En liten tanke slår mig.

Europa är en kontinent i kris och Sverige är inget direkt undantag, även om vi hittills inte drabbats lika hårt som länderna i söder. Dock har Sverige problem när arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå med stigande kurva, när bostadssituationen är katastrofal och när välfärden är på dekis.

Då frågar man sig varför Sveriges regering låter arbetsprojekt frysa inne, varför man inte bygger och varför välfärden tillåts rasa? Vi går ju mot strömmen, har klarat oss bättre än andra och är ett rikt land. Så säger åtminstone regeringens representanter när de står och förklarar sitt misslyckande i debatter. Tilläggas ska också att vi betalar världens högsta skatter.

Det är bara ett område det satsas på och där de som är involverade tjänar massor av pengar, flyktingindustrin. Den exakta siffran för utgifterna är höljd i dunkel, likaså nettosumman för förlusten, för en förlust är det. Personer som får räknas vara opartiska och neutrala har ändå försökt beräkna vad kalaset kostar och har kommit fram till siffror på 50 till 120 miljarder. Med tanke på de siffror som presenterats från andra länder där hemlighetsmakeriet inte är lika stort, kan beräkningarna stämma väl överens med verkligheten.

Låt oss ta en slumpmässig siffra på 70 miljarder årligen. Regeringens representanter borde tala om ifall den är någorlunda överensstämmande med verkligheten, men vi får fortsätta spekulera tills det sker.

Om man tog 10 av dessa miljarder och satsade dem på stöd i de länder varifrån flyktingarna kommer, exempelvis i form av utbildning, sociala åtgärder, sjukvård och demokratiarbete. Då hade man 60 miljarder kvar att årligen satsa på arbetsskapande projekt som exempelvis i byggsektorn och vården. Dessutom skulle antalet hjälpta människor mångdubblas när dessa tio miljarder kommer dem till hands i hemländerna och inte till de fåtal som ändå hjälps i Sverige med dessa årliga70 miljarder. Samtidigt skulle arbetslöshetssiffrorna sjunka, bostadssituationen förbättras och välfärden återta den status som den en gång hade. Detta skulle i sin tur bidra med fler miljarder till statskassan, utgifterna skulle minska och med detta som bakgrund skulle ännu fler miljarder kunna satsas i de länder varifrån flyktingarna kommer så att de slapp bege sig hundratals mil för att komma till Sverige.

Låt oss säga att detta scenario inte bara gällde Sverige, utan hela EU- och EES-området. De hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar som europeiska regeringar tvingas satsa för att i Europa lösa sociala problem och konflikter i områden utanför vår kontinent, skulle vara oerhört behjälpliga för Europas ekonomi och samtidigt en tillgång för många många fler i konflikthärdarnas närområden.

I Sverige lär detta aldrig komma på tal. Oavsett om denna moderatledda regering eller en nykomponerad sosse-regering står som segrare i valet nästa år, lär flosklerna fortsätta att hagla. ”Vi måste visa vår solidaritet, vi har råd, vi kan inte falla för högerextrema krafter, vi måste ta vårt ansvar, vi har åtagit oss detta”…ja, ni känner igen försvarstalen. Samtidigt som flosklerna haglar från talarstolarna och miljarderna försvinner till annat än de är tänkta för, lär problemen bara fortsätta och förmodligen tillta i styrka.

Nu är jag bara en enkel människa på verkstadsgolvet, vet ingenting om politik och har förstås fel i mina funderingar. En sak har jag dock som ingen av dessa politiker som styr våra liv har och förmodligen aldrig haft. Jag har en lång erfarenhet av det verkliga livet, långt från de fina bostadsområden och välavlönade jobb där makteliten håller till.