Uppdaterad 2013-05-12 18:45

Finansavisen i Norge har lördagen den 13 april redovisat beräkningar av nettokostnaderna för icke-västlig invandring till Norge, d v s alla skatteintäkter minus alla offentliga utgifter. Statistiken är hämtad från SSB (Statistisk Sentralbyrå) som också har gjort beräkningarna. SSB är Norges motsvarighet till SCB.

Hegnar Online har publicerat en artikel om detta där även kopior av ursprungsartikeln i Finansavisen kan laddas ner.

Artikeln redovisar följande fakta och beräkningar:

• Antal icke-västliga invandrare 2012 – 15 400
• Nettokostnad för icke-västliga invandrare 2012 – 63 miljarder NOK
• Nettokostnad för icke-västliga invandrare 2015-2100 – 2 900 miljarder NOK
• Livstida nettokostnad per invandrare – 4,1 miljon NOK

För att komma fram till siffran 2 900 miljarder förefaller det som om SSB har antagit att invandrarna i genomsnitt lever 45 år i Norge.

Det finns inget som pekar på att kostnaderna i Sverige skulle vara lägre men snarare högre än i Norge eftersom situationen på arbetsmarknaden är bättre i Norge.

En kalkyl har upprättats för svenska förhållanden som baserar sig på de norska uppgifterna. Två scenarier har beräknats. Det första med nuvarande volym på asylinvandringen och det andra med starkt begränsad.

Nuvarande volym: I den ingår Migrationsverkets uppgifter över antalet PUT som har beviljats årligen mellan 1980 och 2011 till asylsökande som har invandrat från icke-västliga länder. Migrationsverket uppskattningar av att det totala antalet PUT förväntas bli 54 000 för 2012 respektive 2013, har i kalkylen antagits gälla även för 2014 och senare. Av samtliga asylsökande som fick PUT år 2011 var andelen icke-västliga invandrare 98 procent och denna andel har också varit gällande några år tidigare. Denna andel har också antagits gälla för år 2012 och framåt.

Begränsad volym: Samma indata som i scenariot Nuvarande volym med den skillnaden att asylinvandringen trappas av med start 2014 för att 2018 nå genomsnittlig Europeiska nivå.

Även om de årliga individuella kostnaderna inte är lika över tid så har de för enkelhetens skull fördelats jämt per år under de 45 åren. Den livstida nettokostnaden per icke-västlig asylinvandrare i Sverige med PUT blir 4,69 miljoner kr.

Följande figurer visar resultatet av beräkningarna.

År 2011 var statens utgiftsbudget 827 miljarder, de totala offentliga utgifterna 1 685 miljarder och BNP 3 292 miljarder. Enligt denna kalkyl beräknas kostnaderna under samma år och för nämnda invandring, uppgå till 80,9 miljarder, motsvarande 9,8 procent av statens utgifter, 4,8 procent av alla offentliga utgifter och 2,5 procent av BNP. Vad motsvaras då detta av i statsbudgeten? Jo, lite mer än de sammanlagda utgifterna för Rättsväsendet 36,7 mdr och Försvaret 41,3 mdr, Andra exempel på budgetposter:

• Avgiften till Europeiska unionen – 30,6 mdr
• Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp – 93,8 mdr
• Ekonomisk trygghet vid ålderdom – 40,6 mdr
• Ekonomisk trygghet för familjer och barn – 73,1 mdr
• Hälsovård, sjukvård och social omsorg – 60,1 mdr
• Internationellt bistånd – 30,5 mdr

Denna sammanställning såväl som tidigare statliga utredningar visar på avsevärda nettokostnader som skenar i det fall att nämnda invandring inte begränsas. Även om ”invandringsbromsen” aktiveras 2014 så kommer kostnaderna att ligga väl över 100 miljarder ända till 2035.

En av de tidigare regeringarnas utredare, professor Jan Ekberg redovisade i rapporten Invandringen och de offentliga finanserna att nettokostnaden var 15-20 miljarder i mitten på 90-talet. Han har emellertid underskattat kostnaderna och orsakerna är tre:

1. Medelåldern hos immigranterna är mycket lägre än hos den svenska befolkningen. De kommer en dag att gå i pension men dessa framtida kostnader är inte inkluderade.
2. Immigranterna antas nyttja välfärdssystemen i samma utsträckning som svenskar. Detta är ett felaktigt antagande åtminstone vad gäller försörjningsstöd där de förra är kraftigt överrepresenterade. Sannolikt nyttjar de sjuk- och tandvård i större utsträckning än den infödda befolkningen. Nyttjande av tolkar är ett annat.
3. Han slår samman de två imvandrargrupperna; välutbildade från väst och från Fjärran östern som flyttat för arbete eller giftemål, med invandrare från tredje världen.

Ungefär samtidigt som Ekberg hävdade professor Ferdinand Banks vid Uppsala universitet att siffran lätt kunde komma upp i 100 miljarder om alla faktorer räknades in. Två år senare skrev Ekberg upp nettokostanden till 30 miljarder per år. Enligt lektor Lars Jansson vid Göteborgs universitet var nettokostanden år 2002 150 miljarder per år. Den internationellt ansedda tidskriften The Economist skrev 2003 i ett temanummer om Skandinavien att invandringen har betydande negativa konsekvenser för den svenska ekonomin. Samma år skrev professor Bo Södersten att nettokostnaden uppgår till 40-50 miljarder per år.

Trots detta ”upplyser” Regeringen det svenska folket på sin ”Mytsida” under punkt 14 att det är en myt att ”Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år”. Det är inte bara beklämmande men ytterst allvarligt att en Regering berättar rena lögner för sin befolkning. På samma hemsida söker Regeringen motbevisa 17 ”Vanliga påståenden om invandring” eller att försköna verkligheten. Sanningen, d v s sådant som framkommit i utredningar eller som finns tillgängligt i form av statistiska uppgifter, är uppenbarligen så obehaglig att lögnen anses behövas. Detta är ett av de många tecken på landets förfall. Sådant beteende får andra följdverkningar efterson ”skiten rinner från höjderna ner i dalarna”.