Ännu ett brev från Inger-Siv Mattson till våra myndigheter. Tack Inger-Siv

Nacka den 3 januari  2013

Stockholm stad v g diarieför och meddela dnr tack

• Äldreborgarrådet Joakim Larsson
• Karin Rågsjö, vice  ordförande i arbetsmarknadsnämnden (v)  f k
• Socialdepartementet,  äldreminister Maria Larsson    f k
• Socialminister Göran Häggroth f k
• Arbetsmarknadsdepartementet,, integrationsminister Erik Ullenhag f k
• Statsrådsberedningen, statsminister Fredrik Reinfeldt f k

Ämne: Arbetslösa erbjuds jobb inom äldrevården

Ni sade i en intervju i DN den 17 november 2012 att ”arbetslösa med socialbidrag ska erbjudas praktik och ett års jobb inom äldreomsorgen. Nästa år erbjuder Stockholm stad 40 personer denna möjlighet. Det är samma modell som staden använts för de ”Stockholmsvärdar” som städar och röjer i parkerna.”

På reportern Mia Tottmars fråga om det är ett krav ”att kunna tala bra svenska” svarade Ni att ”det finns enheter inom äldreomsorgen som har ett sort behov av flerspråkighet. Men den som behöver det får sfi-utbildning parallellt.”

Vänsterns Karin Rågsjö anser att ”alla förslag som leder till riktiga jobb är ett steg i rätt riktning. Det här är en jättebra idé och vi stöder den till fullo.”  Att Alliansens arbetslinje genomdrivs på de gamlas bekostnad och med vänsterns gillande och är skrämmande.  Vänstern delar uppenbarligen alliansens människosyn.

Det arbetsmarknadspolitiska integrationsprojektet beräknas kosta åtta miljoner skattekronor. Praktikanterna får 17 000 kr/mån före skatt.

Förslaget tyder på desperation för att få outbildade och illitterata invandrare i arbete.

Luddiga arbetsuppgifter: De praktikanter som väljs ut får en ”utbildning” på ca tre veckor och erbjuds sedan vidare utbildning parallellt med jobbet. ”De blir i praktiken undersköterskor med möjlighet till fast anställning.”

”Praktikanterna ska inte arbeta ensamma och framför allt med att t ex arrangera aktiviteter för de boende, sköta praktiska sysslor av olika slag och förstärka personalen när det behövs.”

Dessa synnerligen luddiga ”arbetsuppgifter” bådar inte gott. För några år sedan avslöjades det att den ordinarie personalen vid ett äldreboende beviljade sig själva ledigt och lät praktikanterna sköta ruljangsen med allvarlig felmedicinering mm till följd.  Vilka garantier kommer Ni att lämna för att inte detta missbruk sätts i system och drabbar de gamla?

”Vi har ett behov i äldrevården av fler som arbetar med utevistelser och samtal, helt enkelt, fler som rör sig i korridorerna.”

Hur är det tänkt att praktikanten, som inte ens talar något så när begriplig svenska, skall kunna föra samtal med de gamla?

Den åldrande människan har, liksom barnen, specifika behov som fordrar specialkunskap. Ämnesområdet geriatrik/äldrevård är en bred bas specialitet med krav på god kunskap om såväl det friska som det sjuka åldrandet.  Er t förslag är ännu ett dråpslag mot den – ofta multisjuka – äldre människan och dennas fysiska, psykiska och sociala behov.

 ”Fler som rör sig i korridorerna”: Den 21 mars 2012 avslöjade TT att en anställd i äldreomsorgen i Varberg stulit medicin från två vårdtagare minst 35 gånger på ett halvår.  Eftersom vi ständigt blir itutade att ”utan invandrare stannar vården”, [1]  ”det är Ali  och Mohamed från Somalia  som bär upp äldrevården” och att  invandrarna enligt Maud Olofsson ”bär upp välfärdens kärna” vågar man nog utgå från att medicintjuven var en av  Annie Lööf och Maud Olofssons ”nybyggare.”

Gång på gång läser vi om invandrare/nybyggare som begår våld mot äldre – misshandel, stölder, rån och t o m våldtäkt och mord. Hur lämpligt är det att sådana personer ”rör sig  i korridorerna” på våra äldreboenden?

En insändarskribent vid namn Bernt Jacobsson har i DN och Metro föreslagit att de unga män som rycker guldkedjor och ringar från gamla kvinnor ute på stan bör ”göra ungdomstjänst inom äldreomsorgen.” Tala om att sätta bocken till trädgårdsmästare. Ur de unga männens synpunkt vore det givetvis alldeles utmärkt – de skulle ju få sina offer serverade på silverbricka.

Parkröjning, sophämtning och åldringsvård: Det är inte första gången s k ”vård” av våra gamla jämställs med att kratta löv.

Den brittiske invandringsförespråkaren och debattören Philip Legrain  framträdde för några år sedan i TV och sade bland annat att  ”det finns många från Manila och Afrika som gärna tar de jobb svenskarna inte vill ha. ”

Utan att programledaren reagerade fick Philip Legrain likställa ”städning, sophämtning med att ta hand om gamla.” Mr Legrain jämställer alltså sophämtning med att ta hand om gamla människor.

Att likställa sophämtning med åldringsvård är en oerhörd kränkning av våra gamla, som byggt upp den välfärd den politiska klassen till såväl höger som vänster är i färd med att rasera för att ha råd med massinvandringen från Tredje världen..

Givetvis underlät programledaren att fråga om Mr Legrain var säker på att våra gamla vill vårdas av afrikaner och asiater som inte ens kan göra sig hjälpligt förstådda på svenska.  En sådan fråga hade givetvis varit ”rasistisk” och ”främlingsfientlig.”

Legrains synsätt bekräftades av Emilie Nzinahora från Burundi, som i Metro den 24 september 2009 sade att hon ”i första hand söker okvalificerade jobb inom äldreomsorgen” men kunde tänka sig att ”jobba med vad som helst.”

I augusti 2011 gav 20-åriga Victoria Nguema, som fått sommarjobb inom Södermalms hemtjänst, uttryck för sin syn på att arbeta med gamla i DN: ”Jag sökte alla möjliga olika slags jobb, lite vad som helst – bl. a. på Pizza Hut.”

Uppenbarligen duger importerad, okvalificerad, illitterat arbetskraft från Tredje världen till att ta hand om våra gamla.

En förtvivlad undersköterska undrade för några år sedan i en intervju i DN hur hon skulle kunna leva upp till sitt ansvar ”när mina medarbetare inte har någon utbildning? Många kommer direkt från gatan. De kan inte ens skriva sina namn på timkorten. De flesta kan inte tala svenska.”

En bild ur de gamlas verklighet gav Elina Eriksson, Huddinge som arbetat länge i den s. k. äldreomsorgen och som i en insändare i DN konstaterade att ”äldrevården är extrajobbarnas eldorado. Kontinuitet är ett ord som inte funnits på mina arbetsplatser. Många är invandrare med begränsade svenskkunskaper. I åldringsvården är vi så integrerade vi kan bli.”

Det är ju roligt att integrationen fungerar på åtminstone ett område med det är djupt tragiskt att det skall gå ut över de gamla!

Inger-Siv Mattsson, Nacka