De muslimska erövrarna

I Betlehem föddes kristendomen för tvåtusen år sedan som en del ur judendomen och spred sig sedan runt hela Medelhavet, i Mellanöstern, Egypten, Norra Afrika och så småningom över Europa med oftast fredliga medel och vandrande apostlar.

Ändå får vi än idag höra myten om att det är de kristna som angriper och provocerar en fredlig muslimsk värld. Det är så fel som det över huvud taget kan bli, när kristendomen spred sig i Mellanöstern och runt Medelhavet fanns inget som hette islam eller muslimer. När Muhammed började härja med islam var större delen av Mellanöstern, Nordafrika och Mindre Asien kristna sedan hundratals år.  Muslimerna erövrade den kristna världen med våld och de gjorde bra ifrån sig. Efter några få sekler av ständiga erövringar hade muslimska arméer tagit över hela Nordafrika, Mellanöstern, mindre Asien och det mesta av Spanien, de flesta tidigare kristna områden.

I slutet av 1000-talet hade islam med våld tagit två tredjedelar av den kristna världen. Palestina, där Jesus Kristus föddes, Egypten, födelseplatsen för de kristna klostren, mindre Asien, där aposteln Saulus planterade frön för de första kristna samfunden – dessa numera muslimska områden var kristendomens egentliga kärna och inte utkanten som vi förleds tro idag.

De muslimska imperialisterna var inte nöjda med det. De fortsatte åt alla väderstreck, in i Indien där de bedrev världens hittills värsta förintelse, och mot Konstantinopel, en stat som varit kristen i 1000 år, för att slutligen gå vidare  in i själva Europa, mot Wien och in i södra Frankrike.

När vi talar om oprovocerad aggression, så var den helt från muslimernas sida. Vid någon punkt måste det som var kvar av den kristna världen försvara sig, eller helt enkelt duka under för islamisk erövring. Det fanns inget alternativ.

Det är också viktigt att komma ihåg att under medeltiden, 500-1500 efter Kristus, var Europa inte en rik dominerande region som hade resurser att erövra andra områden, Europa var en samling u-länder. Det var Östern som var rikt.

Vi kan också titta på hur det gått för ursprungsbefolkningen i de av muslimerna erövrade områdena. Runt om i Mellanöstern och Nordafrika bodde det under 1000-tals år judar, men de tvingades fly och drevs ut ur dessa länder efter 2:a världskriget. Sammanlagt handlar det om närmare en miljon judiska flyktingar.

Berberna dominerade Nordafrika från c:a 3500 år före Kristus, tills de drevs iväg av de muslimska erövrarna eller tvångsassimilerades. Numera finns det bara spillror av dem kvar i Marockos bergstrakter.

De kristna kopterna är idag en liten minoritet i Egypten, liksom assyrierna i Irak, deras länder låg långt före Europa innan muslimerna välde in.

Vi har facit över muslimernas erövringar, inte bara av kristna områden, utan även buddistiska och hinduiska, se på Pakistan och Afghanistan. Glöm inte Somalia och Saudiarabien, länder med 100 % muslimsk befolkning. Vi har facit från de länder och områden som styrs av muslimer idag. Från Gibraltar till Filippinerna, överallt är det nöd, elände och mänskliga katastrofer. Ändå tror många att islam kan föra något gott med sig, vi betalar till och med för att bli invaderade… Pettersson inser att PK inte kan vara riktigt kloka, de surrar om mångkultur trots att muslimer aldrig accepterat någon annan kultur än islam, och de har inte gett upp, bara ändrat taktik…

5 thoughts on “De muslimska erövrarna

  1. Vad du beskriver är den så kallade ”Guldåldern”, den som med nästan fredliga medel framtvingades av erövrarna och där sedan alla de andra religionerna tilläts existera parallellt i bästa samförstånd.
    Om vi får tro det TV visar.
    Vad jag misstänker så rullade dock betydligt fler huvuden än vid Stockholms blodbad under dessa ”fredliga” sejourer.
    Lyssnar vi på Dr Bill Warners föredrag får vi en annorlunda bild jämfört med vad TV påstår om denna Guldålder.

Kommentera