Brev från Inger-Siv Mattsson till regeringen

Nacka den 4 oktober 2012

Socialdepartementet, äldreminister Maria Larsson, socialminister Göran Häggroth f k, Arbetsmarknadsdepartementet, integrationsminister Erik Ullenhag f k, statsrådsberedningen, statsminister Fredrik Reinfeldt  f k, samtliga departement ombedes diarieföra brevet och meddela dnr tack

Ämne:  ”Valfrihet inom äldrevården kan bli obligatorisk år 2014”

Den 15 september skrev Ni på DN Debatt  om lagen om valfrihet (lov) i äldreomsorgen. Ni konstaterade att ”utövare som erbjuder en särskild inriktning eller specialkompetens finns i ett 50-tal kommuner. Det handlar ofta om särskild språkkompetens…”

Eftersom Ert importerade illiterata trasproletariat från Tredje världen vägrar att lära sig svenska och integreras i det svenska samhället är det givetvis svenskarna som skall tvångsintegreras i det mångkulturella samhället.  Jag utgår därför från att ”den särskilda språkkompetensen” inte innebär att nybyggarna skall lära sig svenska så att våra gamla får vård av personal som talar begriplig svenska. Av denna anledning undrar jag vilka stamspråk svenskarna måste tillägna sig för att få något så när adekvat vård i den s k äldreomsorgen?

Vilka invandrar/stamspråk måste vi lära oss?

Jag vore tacksam om statsrådet ville pricka för de aktuella språken i denna lista över invandrarspråk så att jag som idag är 75 år snarast kan påbörja mina språkstudier: acholi, afari/dankali,  akan/asante/fante,  aluf, amarinja, akan, amhariska,  arabiska,  arabiska, arameniska,assyriska, albanska, atjeh, aymara,  azeri/azerbaljani,  baluchtiska, bambara,  bangla/begaliska,  bassa bengali, bihari, bono, bosniska/kroatiska/serbiska, burmesiska, bulgariska, cebuanska/visayan, chauzho/fukinesiska/hainanesiska, daginska,  dari, divhi, edo, ewe, fule, ga/gah, georgiska, gujarati, hindi,  ibo, illongo, ilokano, joroba,  kalé, kamba/kikamba, kantonesiska, kazakiska, khmer, kikuyo/kuvo, kikongo, kinyarwanda/rwanda-runi, kirundi, koreanska, kroatiska, laotiska, lingala/rigala,  lovari/kalderari, luganda/ganda, luo, malayalami, mandarin, mandinka/malinka, makedonska, malaysiska, mongoliska,  maoriska/rotoro, marathi, nord-sydkurdiska, nepaliska, oromo/oromiska, pampangan, pastho,  persiska, punjabi, romani, rumänska, saho, serbiska, sesotho/sotho, shona, singhalesiska, swahili, slovakiska, somaliska, swahili,  syriska, tagalog, tamilska, tamazight,  telugu., tigrinja/tigrinska, tigriska, tiguriska, tjetjenska,  tongaska, turkmeniska, twi, urdu, uigiriska, ukrainska, urmiska, uzbekiska, warai,  vietnamesiska, wolof, väst/öst-assyriska, wolof, yoruba eller något annat.

Invandrarna kräver och får vård på sina egna språk: En annan tolkning är att Ni med ”särskild språkkompetens” menar att invandrarna – i motsats till svenska åldringar – har rätt att kräva vård på sina egna språk.  Detta är i högsta grad orättfärdigt, eftersom svenskarna  tvingas försöka göra sig förstådda med personal som talar ingen eller i bästa fall obegriplig svenska.

Jag tillåter mig betvivla att ”valfriheten inom äldrevården” kommer att innebära att de våra gamla svenskar får välja om de vill ”vårdas ”av en icke svensk-talande somalier eller av en etnisk svensk.

Luis Narvarez, ordförande i Stödföreningen för äldre spansktalande i Stockholm konstaterade redan 2006 att ”den svenska vården inte är anpassad för de behov som finns hos den mångkulturella befolkningen.” Dessvärre är den ”vård” som erbjuds etniska svenskar inte heller anpassad till ursprungsbefolkningens behov! Narvarez underströk att ”det är oerhört viktigt att få tala sitt  modersmål med sköterskor och läkare. Alla har rätt till en äldreomsorg där man kan göra sig förstådd på sitt eget språk.”  Varför, Maria Larsson, har inte svenska gamla ”samma” rätt att kunna göra sig förstådd på sitt eget språk”? Varför har de inte samma rätt till och behov av trygghet som invandrarna?

På äldreboendet La Dahlia för spansktalande i Göteborg serveras dagligen specialiteter från de boendes hemländer – Paraguay, Bolivia, Chile etc. Enhetschefen Eva Hjalmarsson sade i ett inslag i  SR P1 att ”en grundtanke var att erbjuda pensionärerna sydamerikansk mat. Men vi tänkte inte på att matkulturen var så pass skiftande i de olika länderna. Nu har vi fått kompromissa så att vi lagar mat från olika länder varje dag.” Pedro från Chile var missnöjd med att det inte serverades chilenska mat varje dag men konstaterade storsint att ”det får man stå ut med.”

Carla Gonzales från Chile och anställd i äldreomsorgen i Rinkeby  sade i en artikel i DN under rubriken ”Mångkulturell vård för äldre”  att ”jag tror att de känner sig tryggare när de har mig som talar deras språk. Det kan handla om detaljer som att jag vet exakt vilken skinka de vill att jag ska köpa.”  Om sådana ”detaljer” blir våra egna gamla givetvis aldrig tillfrågade.

I april i år startades ett äldreboende med orientalisk profil i Huddinge. Där pratas det arabiska, persiska, turkiska och kurdiska.  Petra Sandberg, projektansvarig på Aleris sade i DN den 26 april att ”gamla måste ha en möjlighet att välja en vårdform där personalen talar ens förstaspråk.”  Enligt Sandberg har man ”strävat  efter att skapa en miljö som går att härleda till Orienten. /…/ Vi har utgått från den orientaliska kulturens färger och miljöer när vi inrett boendet.”  Det har m a o kostats på, på ett sätt som en svensk åldring inte ens kan drömma om!

Redan den 1 september 2010 slog Kavat Vård upp portarna till vård- och omsorgsboendet Persikan, där äldre iranier med behov av dygnet runt-vård fick tillgång till ett boende med persisktalande personal m fl förmåner. ”Utöver att alla medarbetare talar persiska serveras här persisk mat och annat som påminner om hamlandet. På Persikan anpassas aktiviteterna efter de boendes speciella intressen och självklart firar vi persiska högtider.” Allt detta givetvis på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Verksamheten har avtal med Stockholms stad och ingår i Stockholms valfrihetssystem!

Givetvis serveras mat från det orientaliska köket  – bl a  arabiska och turkiska  specialiteter.

I de etniska äldreboendena finns det uppenbarligen obegränsade resurser och valfriheten tycks vara genomförd in i minsta detalj.

Hur ofta serveras en etnisk svensk i äldrevanvården mat från sin egen region?  När får t ex en norrlänning norrländska specialiteter eller en skåning skånska delikatesser?  Svar: aldrig någonsin. Sådana krav skulle aldrig tolereras än mindre tillmötesgås.  Gamla svenskar får vackert hålla till godo med näringsfattig och oätlig industrilagad s k mat som dessutom fraktas över halva Sverige.  I juli 2002 avled en kvinna och 32 gamla blev matförgiftade av otjänligt dillkött som serverats på ett servicehus i Hudiksvall. I februari 2004 dog fyra åldringar av farliga bakterier i ärtsoppa från ett centralkök i Tierp. Ett företag som ansvarade för maten till 200 gamla i den kommunala hemtjänsten i Karlstad, levererade rutten mat.

Enligt  Kommunförbundet ”finns det beredskap att öppna fler äldreboenden för etniska grupper när behovet uppstår.  De flesta kommuner har råd att erbjuda både personal som talar de boendes språk, särskild kosthållning och särskilda aktiviteter för etniska grupper. ”

Hur går denna ”beredskap” ihop med de gigantiska besparingskraven –  bl a blöjvägning  – och nedskärningar i äldreomsorgen för de svenskar som byggt upp vår numera- p g a massinvandringen –  raserade välfärd?  Etniska svenskar får ligga med nerkissade och nerbajsade blöjor i timmar, eftersom det är för dyrt att byta när det behövs, det har upprepade gånger rapporterats om infekterade liggsår med larver och avföring, de  gamla får duscha högst var fjortonde dag och kommer aldrig ut för en gnutta frisk luft. På äldreboendet Norrelid i Växjö avslöjades för några år sedan att de gamla fick ligga med våta nattblöjor till klockan 11 på förmiddagen. Det hände också att personalen inte hann ge dem frukost varje dag. Skulle något sådant tillåtas hända på ett etniskt äldreboende? Skulle inte tro det.

Att det inte saknas resurser för fritidsaktiviteter för de äldre invandrarna bekräftades av Socialförvaltningen i Stockholm redan 2006 : Bosniska pensionärsföreningen Behar, Casa Chile, Dagcenter för iranska seniorer, grekiska Kapiföreningen, Judiska församlingen, Polska seniorklubben, Somaliskt frivilligcenter, Syriska föreningen i Stockholm, Spånga Blåbandsförening för all nationaliteter, Rinkeby servicehus m fl m fl.

Svält och uttorkning – den nya ättestupan: Medan nybyggarna gottar sig på de etniska äldreboendena lever en majoritet av äldre svenskar som har vårdbehov på svältgränsen. Mats Persson, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet oh forskare i geriatrik har presenterat flera undersökningar som visar att en tredjedel av dem som bor på etniskt svenska äldreboenden är undernärda.

Professorn och geriatrikern Yngve Gustafsson skrev i SvD redan 2004 [2]att ”det är omänskligt att vi är så dåliga på att ge våra gamla en så elementär insats som mat. Vi har studerat drygt 250 personer över 85 år i Umeå. Var femte var på väg att svälta ihjäl och mindre än hälften åt tillräckligt.”

Några exempel på denna omänsklighet: 93-åriga Gun Lindfors berättade i Aftonbladet  att hennes söndagsmiddag på äldreboendet Hemgården i Umeå bestod av en bit kalops av en köttbulles storlek.  På de 1,5 år hon bott på boendet hade hon gått ner från 60 till 43 kg.  87-årige Arvid Larsson på ett äldreboende i Karlskrona berättade för ett antal år sedan att han fick välja mellan ett helt ägg varannan dag eller ett halvt varje dag. Andra gamla i etniskt svenska äldreboenden har berättat att sylten till torsdagens pannkakor och sillen på Lucia dras in p g a ”bristande resurser.”

För några år sedan konstaterade en doktorsavhandling att ”en smörklick och litet grädde för en krona om dagen skulle kunna rädda de gamlas hälsa.”

De boende på de etniska äldreboendena behöver aldrig ställas inför valet av ett halvt ägg eller avstå från en smörklick.

Flera av de gamla på det etniska äldreboendet Dahlian sade i  SR P1 att ”det känns som om jag kommit till himlen.”  Hur många etniska svenskar har fru Larsson träffat som tycker att äldrevanvården ”känns som att komma till himlen”? Enda chansen för våra egna gamla att komma till himlen är förmodligen undernäring, uttorkning eller rutten mat!

De flesta av ovanstående exempel är från socialdemokraternas regeringstid.  Men trots Ert ständiga svammel om ”värdegrunden i äldreomsorgen” finns det inget som tyder på att något skulle ha blivit bättre under Alliansens maktinnehav. Tvärtom. Sedan 2006 har vi som bekant (?) en statsminister som beskrivit välfärden som ”2000-talets farligaste och dödligaste epidemi,  fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller aids.” Dessutom behöver jag bara säga ett ord: Carema.

Krav på svensktalande personal är rasistiskt: Tidigare DO Margareta Wadstein  skrev i ett brev till en gammal kvinna som krävde svensktalande personal att detta var ”främlingsfientligt, rasistiskt, diskriminerande och därmed straffbart.”  Varför är det inte ”svenskfientligt, rasistiskt och straffbart” när invandrarna kräver vård på sina egna hemspråk?  Enligt Wadstein var det enda alternativet för den svenska kvinnan att avstå från hjälp: ”Skulle hon vara beredd att avstå från hemvård som alternativ? Risken skulle nämligen vara att kommunen begår lagbrott om den tillmötesgår hennes krav.”  Detta svar visar med all önskvärd tydlighet att svenskarna inte har samma rättigheter som invandrarna. Vart tog det vackra talet och inlärda mantrat om ”alla människors lika värde” vägen?

Vad som helst duger åt svenska åldringar: Er plattitydparad fortsätter: ”Välfärdstjänster  är inte vilken tjänst som helst, och arbete i omsorgsverksamheten är inte vilket arbete som helst. Mångfalden av utövare fordrar därmed en stark etisk medvetenhet.”

Mot bakgrund av detta uttalande vill jag gärna veta hur Ni ser på nybyggarnas egna och deras förespråkares synpunkter på arbetet i äldrevanvården.  För några år sedan sade den brittiske invandrarförespråkaren Philip Legrain i P1 Morgon: ”Det finns många jobb som svenskarna inte vill ha men som invandrare från Manilla och Afrika gärna tar som t ex städning, sophämtning och ta hand om gamla.” Mr Legrain jämställer alltså sophämtning med att ta hand om gamla människor. Har statsrådet möjligen någon kommentar till detta uttalande? Anser Ni att det tyder på en ”stark etisk medvetenhet”?

Legrains synsätt bekräftades av Emilie Nzinahora från Burundi, som i Metro den 24 september 2009 sade att hon ”i första hand söker okvalificerade jobb inom äldreomsorgen”  men kunde tänka sig att ”jobba med vad som helst.”

I augusti 2011 gav 20-åriga Victoria Nguema, som fått sommarjobb inom Södermalms hemtjänst, uttryck för sin syn på att arbeta med gamla i DN: ”Jag sökte alla möjliga olika slags jobb, lite vad som helst – bl a på Pizza Hut.”  Hur ”stark etisk medvetenhet” tycker statsrådet att dessa uttalanden tyder på?

Uppenbarligen duger importerad, okvalificerad, illiterat arbetskraft från Tredje världen till att ta hand om våra gamla.  ”Stark etisk medvetenhet”, minister Larsson?

En förtvivlad undersköterska undrade för några år sedan i en intervju i DN hur hon skulle leva upp till sitt ansvar ”när mina medarbetare inte har någon utbildning? Många kommer direkt från gatan. De kan inte ens skriva sina namn på tidkorten. De flesta kan inte tala svenska.”

En bild ur de gamlas verklighet gav Elina Eriksson, Huddinge som arbetat länge i den s k äldreomsorgen och som i en insändare i DN konstaterade att ”äldrevården är extrajobbarnas eldorado. Kontinuitet är ett ord som inte funnits på mina arbetsplatser. Många är invandrare med begränsade svenskkunskaper. I åldringsvården är vi så integrerade vi kan bli.”

Jag hoppas att Ni och Era regeringskolleger och samarbetspartner i Miljöpartiet passar på att glädja  er åt att integrationen åtminstone tycks fungera på ett  område, ty så mycket bevänt med integrationen i övrigt är det ju inte, vilket framgår av nedanstående exempel.

Med anledning av att Ni den 23 november 2007 på DN Debatt  konstaterade att ”endast 58 procent av de nyrekryterade till äldreomsorgen har omvårdnadsutbildning att jämföra med förskolan där 95 procent  har utbildning” undrar jag hur motsvarande procent ser ut idag med tanke på massinvandringen från bl a Somalia, Afghanistan m fl underutvecklade och primitiva länder?

Mot  denna bakgrund undrar jag hur Ni utan att skämmas kan fortsätta att ständigt upprepa  Ert inlärda mantra om ”värdegrunden i äldreomsorgen.”

Ett exempel på att utomeuropeiska invandrare inte vill integreras: I DN  den 15 september fick vi ytterligare ett exempel på att de utomeuropeiska nybyggarna inte vill integreras.  I en liten notis får veta de 20 barn i Husby vars förskola bränts ner i veckan erbjudits en tillfällig lösning. ”Redan dag två erbjöd vi alla barn plats på våra reguljära skolor, men föräldrarna som valt en privat förskola med särskild inriktning (islam) ville inte det. Nu har vi hittat plats i en av våra förskolor där de kan få en helt egen avdelning” sade Gunilla Davidsson, verksamhetsansvarig för äldre- och barnomsorgen i Rinkeby-Kista.

Det största hindret mot Era nybyggares integration i det svenska samhället är den muslimska massinvandringen.  Med denna stora – kulturellt och religiöst främmande grupp – kom hoten mot våra grundläggande kulturella, politiska, sociala, etiska och moraliska värderingar, normer och attityder. Endast strutsar och enögda politiker kan undgå att se detta.

Politikerna tycks inte kunna väckas ur sin Törnrosasömn och verklighetsfrämmande drömmar om mångkulturens i allmänhet och islams förträfflighet i synnerhet.

Avslutningsvis har Era mångordiga uttalanden som alltid en hög floskelfaktor och kan närmast rubriceras som tom retorik! Ni är – precis som integrationsminister Ullenhag – full av faser men tom på substans.

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd, Nacka

– Pettersson säger att brevet var långt men bara ord – inga visor…