Den kristna västvärlden får ofta kritik för korstågen, slavhandeln över Atlanten och kolonialismen. Den kritiken är berättigad men onyanserad. Korstågen var befrielsekrig över tidigare kristna områden som de arabiska muslimerna erövrat och islamiserat med våld. Väst slavhandel var grym och pågick i 350 år men ingenting mot muslimernas som pågått i 1 400 år och ända in i våra dagar. Kolonialismen var utsugning, men bättre än arabernas imperialism och bättre än vad många av länderna har det som självständiga.

”Män, kvinnor och barn fördes fram från magasinet och paraderade på en upphöjd plattform så att alla intressenter klart kunde se dem. En handlare kunde med sin käpp nudda hakan på en slav och denne skulle omedelbart öppna munnen för att visa sina tänder. En annan kunde peka med sin käpp, och slaven skulle visa sina armmuskler. De unga kvinnorna var tvungna att förevisa sina bröst och skinkor.

Det uppstod ett gräl angående en lång, svart kvinnas jungfrudom, och under den en timmes långa diskussionen var hon tvingad att sitta på huk medan en av de mest högstående köparna undersökte henne med sina fingrar. Hon var skräckslagen; hennes darrningar var synliga från femtio yard.

Emellanåt sålde man barn i klump. De grät inte, i första hand tror jag för att de inte hade några tårar kvar, men de höll sig tätt intill varandra och såg sig omkring som för att be om hjälp. Pojkar tio till tolv år gamla blev undersökta i anusen; homosexuella köpare är kinkiga när det gäller sjukdomar”

Detta är ett ögonvittnes skildring från slavmarknaden i Djibouti, på Afrikas horn år 1956, nästan hundra år efter det att slavhandelns bannlystes.

Ronald Segal är historiker, född och utbildad i Sydafrika. Tidigt blev han en av de viktigaste rösterna mot apartheid. 1960 tvingades han lämna landet. Först 1994 återvände han inbjuden av ANC för att hjälpa partiet i det första demokratiska valet. Han har skrivit flera böcker som betraktas som oundgängliga om Afrikas politiska historia, om Indiens problem, om raskriget och om slavhandeln över Atlanten.

I ”Islam´s Black Slaves” ger han sig i kast med två uppgifter på en gång. Dels följer han islams historiska utveckling i de olika länderna i Afrika, Europa och Asien. Dels skildrar han slavhandeln i dessa länder.

Det började år 571 i vår tid. I Mecka. Där föddes en pojke som fick namnet Muhammed.  25 år gammal gifte han sig med änkan efter en rik köpman. Befriad från ekonomiska bekymmer gav han sig i väg till en grotta utanför staden för att meditera i avskildhet och det var där som han år 610 fick höra ärkeängeln Gabriel beordra honom att tala i Guds namn.

Pettersson har en lite annorlunda teori om det där med Allah och ärkeängeln Gabriel, Muhammed utan änkan var nog ute på andra äventyr, krökade och rökte på så han fick hallucinationer.

Nåväl, sedan började Muhammed bygga sitt imperium ”Kalifatet”

I det ständigt expanderande islam var slavhandeln en av de viktigaste ekonomiska aktiviteterna. Det är givetvis svårt att beräkna det totala antalet slavar men forskarna tycks vara ense om att det rör sig om långt mer än tio miljoner människor, några säger flera 100 miljoner och i Indien nämns 80 miljoner döda i historiens värsta förintelse. De flesta av dem var svarta och muslimer men även miljoner vita från Ryssland, Baltikum, Europa och så långt norrut som Irland och Island. Även många svenskar och andra skandinaver blev slavar hos muslimerna. De vita användes ofta som soldater.

Trots islams vackra ord om att alla ska behandlas lika är det uppenbart att vissa muslimer var mindre bröder än andra. Området kring Tchadsjön har förmodligen bidragit med mer slavar än något annat ställe på jorden och de svarta var chanslösa mot de kompetenta yrkesmilitärerna som sändes mot dem.

Slavjägarnas och slavhandlarnas grymhet var måttlös. Under de äventyrliga resorna från den ena sidan av Afrika till den andra och till Europa eller Asien beräknar man att bara tre av tio överlevde. Men handeln lönade sig ändå och när vi diskuterar väst slavhandel ska vi inte glömma vilka det var som sålde slavarna i Västafrika till européerna.

Islam behövde kvinnor. För varje manlig slav gick det två kvinnliga. Att ha många konkubiner var inte bara en fråga om sexuell aptit, utan också en fråga om status. Rika köpmän kunde han hundratals konkubiner, ibland tusentals. För att inte tala om de styrande. I väst var det män som lockade mest som arbetskraft.

Det fanns förstås problem med troheten mot profetens ord, men man fann vägar runt dem. Förbudet att kastrera någon löste man genom att antingen låta detta ske någon annanstans eller genom att låta andra, icke-muslimer göra det.

Eunuckerna var de mest eftertraktade slavarna och följaktligen de dyraste. Man kunde köpa sig tio kvinnor för en eunuck. Problemet var att om man hade tio kvinnor då var det nödvändigt med en eunuck att handskas med dem.

Många eunucker höjde sig till maktens översta boningar. Många konkubiner blev mödrar till schejker och sultaner eftersom barnen föddes fria.

Den kristna grymheten var att betrakta människorna som arbetsmaskiner. Den islamiska att betrakta dem som konsumtionsvaror. Officiellt har slavhandeln bannlysts sedan 1867, men den pågår alltjämt i Mauretanien och Sudan maskerad som militära operationer, menar Segal.

Det är den ena problemet. Det andra är att islamiska ledare och intellektuella i väst inte gärna tar upp saken.

Men någon måste göra det säger Pettersson och tänker tanken att tänk om inte de arabiska muslimerna hade erövrat stora områden i mellanöstern och Nordafrika som var kristna. Då hade kanske dessa utvecklats och blivit moderna demokratiska stater i stället för de mänskliga katastrofer de är idag.

Ronald Segal Islam´s Black Slaves.