Av Stefan K
Det sägs att vuxna ska vara föredömen för den unga generationen och att den unga generationen präglas av det som vi vuxna gör.
Det som sker i Sverige av idag och det som den vuxna generationen ägnat sig åt efter september 2010, är väl knappast som unga bör ta till sig som föredöme? Efter det senaste exemplet på vuxenmobbning av ett svenskt riksdagsparti och dess representanter, vill jag egentligen ta vuxenvärlden i öronen och fråga om det är det här ni vill att era barn ska ta till sig när de växer upp, men jag nöjer mig med att skriva ett öppet brev och hoppas att någon av de berörda läser detta, tar till sig det och skäms. Om inte annat hoppas jag att ni vanliga besökare läser, försöker förstå och gärna skickar brevet vidare till de ni själva anser uppträder som dåliga föredömen för era barn.
Brevet är öppet och fritt att använda för den som vill:
”Vi vuxna hävdar gång på gång, att barns och ungdomars uppväxt präglas av hur vuxenvärlden beter sig. Vi ska och bör vara ett föredöme för de vi uppfostrar. Därför är det med bestörtning jag ser hur vuxenvärlden agerar i Sverige av idag och inte minst gentemot ett i riksdagen inröstat parti, som genom ett demokratiskt genomfört val tillskansat sig 20 mandat. Man behöver inte gilla alla partier, jag själv ogillar sju av åtta riksdagspartier, men att uppträda korrekt och som det vuxna föredöme våra ungdomar förväntar sig, är väl det minsta man kan begära
Jag vet inte om det är någon slags ”hämnd” ni ägnar er åt? Ni vet, så där som barn och ungdomar i tio-årsåldern gör när de känner sig förorättade. ”Får inte jag leka med er, så bjuder jag inte er på min födelsedagsfest”. Idag tänker jag tillbaks på mitt egna agerande som barn med skam i ögonen. Ni kanske själva växer upp och inser hur förtvivlat barnsligt ni bär er åt.
Ni anser er goda nog att både håna, kränka, mobba och frysa ut. Hur gör det då er till bättre människor än de ni själva anser hånar, kränker, mobbar och fryser ute?
Att ni drar paralleller mellan SD och det som hände i Tyskland för 80 år sedan är inget annat än pinsamt. Ingen av er skulle väl dra paralleller mellan Jonas Sjöstedt och Stalins Sovjetunionen för 80 år sedan? Ingen skulle väl dra paralleller mellan dagens vänsterpartister och de kommunister som mördade och fängslade miljontals oliktänkande och avvikande på 30 och 40-talen? Det är närmast genant pinsamt att använda ord som rasist och nazist om personer som inte tycker dagens invandringspolitik är lika oproblematisk och glamourös som den gängse åsikten.
Jag förstår politiker, journalister och myndighetsutövare som inte vågar säga sitt hjärtas mening, för visst finns ni? Visst finns ni som också inser att något gått fel och att mycket behöver rättas till. Att ni hellre tiger, biter i det sura äpplet och ser på när svensk välfärd havererar och landet Sverige är på väg in i något som närmast kan ses som ett parallellsamhälle fyllt av problem. Ni vet vad som väntar om ni öppnar munnen eller skriver ord som inte passar in i den gängse normen.
Ni som kallar er vuxna och som gärna vill vara ett föredöme för barn och ungdomar som växer upp, drar som sagt gärna paralleller mellan ett svenskt riksdagsparti och Hitlers Tyskland anno 1935. Det Hitler gjorde ska fördömas och aldrig glömmas, precis som vi aldrig ska glömma att fördöma diktatorer i både gångna tider och nutid. Idag manifesteras till minne av Kristallnatten, görs föreläsningar om brotten mot de mänskliga rättigheterna och i skolorna får våra unga läsa om det som den judiska befolkningen fick utstå av Hitlers hantlangare. Man glömmer gärna de brott mot de mänskliga rättigheterna som Stalin begick under samma tidsepok, men okej. Det hände där och inte här och vi har lärt oss att det inte ses med samma onda ögon just därför.
Idag läser vi hur Sverigedemokrater nekas tillträde till nattklubbar, hur restauranger hellre stänger än låter dem äta där, hur deras hem vandaliseras, hur de och familjerna hotas, hur de kastas ut ur facken, hur de mister sina jobb, hur deras möten möts med slagord och stenar, hur de fryses ut i de politiska rummen, hur representanter med egna företag bemöts med bojkott av dessa och deras kunder bearbetas för att bryta kontrakten, hur media bemöter dem med hat och osmakligheter, hur proffstyckare debatterar om, men sällan med och hur skattefinansierade organisationer använder sig av metoder som skulle gjort Stasi lyckliga. Ser ni inte parallellerna? Ser ni inte parallellerna av den behandling ni utsätter Sverigedemokrater för och den som Hitler-Tyskland utsatte Europas judiska befolkning för? Gör detta er till bättre människor än de ni anklagar?
Vuxna ska som sagt vara föredömen för den unga generationen. Anser ni att denna beskrivning passar in på ert eget beteende?”